Första delen av Ida Hansens säsong kan egentligen sammanfattas med ett enda ord: Jakt.
Länge fokuserades det mycket på att nå JEM–gränsen på 6,20, och...
– ...till slut satte det sig nog i huvudet på mig. Det blev att jag spände mig och tänkte för mycket på det.
Jössehäringens säsongsbästa på 6.04 räckte inte för att kvalificera sig till mästerskapet och för Hansens del finns det även en hel del positiva aspekter i det.
– Ja, nu har jag släppt det och det känns bra att kunna koncentrera sig på andra saker.
På slutet har Hansen hoppat långt på träning, och efter en tids hektisk tävlingsperiod har en veckas semester gjort än mer gott för den Hansenska formen.
Nu laddar hon för att ge Erica Jarder och de andra motståndarna en fajt.
– Det sa bli jättekul att tävla och tävlingssuget är på topp. Att göra det på hemmaplan är dessutom extra stimulerande. Jag vill över sex meter och helst också över 6,20. Jag väntar fortfarande, och snart kommer den där träffen – förhoppningsvis på onsdag, ler Ida Hansen.
Som faktiskt också kände ett sug efter att vara med på 200 meter.
– Jag var med på 200 i Ungdomens finnkamp år 2009, sen har det inte blivit så mycket fram tills att jag körde distansen på lag–SM i år. Det har varit kul och har faktiskt gått väldigt bra i år.
Men att byta bort längdhoppet är inte något som är aktuellt.
– Nej, aldrig. Längden släpper jag inte, haha.