Han har varit tydlig med att sluta just denna dag, redan för ett år sedan aviserade JanÅke avgången och nu när fredagen den 12 februari är kommen är han lika säker på det riktiga i beslutet som osäker på vad han ska göra i morgon.
– Jag vet ju inte hur det känns att vara pensionär. Har du tänkt på hur det blir? Vad gör en pensionär?
Bra fråga, och typiskt JanÅke att involvera lyssnaren i ett resonemang.
Humanistens signum.
– Man tar in det andra säger genom att lyssna, inte framhäva sig själv.
JanÅke har mött medborgare i alla roller, lyckliga personer och olyckliga, nöjda och missnöjda, under en yrkeskarriär som inleddes med praktik, sen vikariat och i april 1975 anställning på drätselkontoret där han blev chef för allmänna avdelningen.
– Jag har aldrig fått så mycket skäll som när vi införde hundskatt och obligatorisk sophämtning.
1977 blev JanÅke chef för barnomsorgen, 1979 chef även för äldreomsorgen, 1985 administrativ chef för socialförvaltningen, 1988 socialchef, 2007 biträdande kommundirektör och 2010 kommundirektör.
Chef, och åter chef. Byråkrat och ingenting annat.
Kan det inte låta lite trist?
– För mig har det varit en fantastisk möjlighet att utveckla, motivera och få respons.
Konstnären Leif Haglund målade en tavla av JanÅke Hermansson som den rockande byråkraten utan strumpor och skor.
– Men det är alltså inte bilden av mig. Ett hemmahosreportage skulle vara urtrist.
Men unge herrn, 65 i går, kan sprida glädje omkring sig, med hemmagjorda melodikryss. Till nöje för personalen på julfesterna.
– Musik och frågor är en oslagbar kombination.
Åmotforsynglingen hade tidigt bestämt sig för att bli lärare. Men det var före slumpen, en eftermiddag på CB där pojkarna drog ut på en slätt kopp kaffe i väntan på tåget.
– Krister Malmstedt kom in och sa att jag också borde börja på socialhögskolan i Örebro.
Så blev det för den man, rapp i steg, ord och handling, som kanske mest kommit att identifieras som socialchef i Arvika. Det var han ju ändå i 20 år, under en förändringsbenägen och dessvärre krisdrabbad tid.
– Det började med Kevinmordet 1998 och sex gånger till som vi fick aktivera krisorganisationen.
Den svällde av kompetens, men hellre för stor än för liten.
– Det blev vårt motto för att gärna överdrivet snabbt finnas till stöd och hjälp.
Den attraktiva staden, möjligheter, kreativa företag, har varit direktörens uppgift att framhäva.
– Som en papegoja, det är ett måste med den konkurrens om arbetskraften som vi står inför.
Ska han hälsa efterträdaren Mikael Jareke något så får det bli att just hälsa. På alla.
– Ett hej betyder så mycket.