Ja, i kategorin vinterhatare är denna vältaliga, kulturälskande och i normala fall väna Karlstadsmadam en veritabel extremist. Det har hon papper på. Visserligen egenhändigt och i samverkan med fränder formulerade sådana. Men ändå.

Hon var nämligen med och startade Vinterhatarklubben redan 1987, under en av de värsta vargavintrarna i modern tid. Det hela formaliserades i stränga statuter:

• Enbart kvinnor över 20 år får tillträde.

• Max tio medlemmar tillåtes (senare utökat till 15).

• En sund avsky mot snö, kyla och vinter är ett krav.

• Inga vintersportaktiviteter tillåtes (om inte ett konkret hot om skilsmässa eller avsked från anställning står på spel).

• Man måste uppskatta böcker, kultur och vin.

• Man måste hysa fördragsamhet för mänskliga svagheter såsom depression, ångest och självömkan. Samt oliktänkande.

När VF:s utsända träffar Gunvor i hennes och maken Anders lägenhet på Herrhagen får vi dock anledning att höja ögonbrynen direkt. I vardagsrumshörnet står en uppenbar vinterpåminnelse kvar: julgranen.

Men det har sin förklaring:

– Jag är vinterhatare, inte julhatare. Utan advent och jul hade vintrarna tagit kål på oss allihop, i beckmörkret behövs ljuset och glöggen och distraktionen. Och granen? Den har ju slagit skott – då kan vi inte kasta ut den, haha.

• Vad är det värsta med vintern?

– Mörkret, framför allt. Personligen avskyr jag november mest, då är det mörkt och eländigt och så vet man att man har hela eländet framför sig. 2010 var ett förfärligt år, till exempel – då var det midvinter och snö i drivor från mitten av november till början av april.

• Du har aldrig funderat på att flytta till sydligare nejder?

– Nej, jag har ju min familj och mitt liv här, mina döttrar och barnbarn till exempel. Men de är också vinterhatare allihop, gudskelov!

Vinterhatarklubben startades till viss del på kul, men har under åren kommit att betyda mycket för Gunvor och de andra damerna. Rena terapin, beskriver hon det som.

– Många vinterälskare fnyser och tycker det är sjåperier och försöker omvända mig. Men det finns ett allvar i det här: jag mår både fysiskt och psykiskt dåligt under vintermånaderna. Då har det varit välgörande att kunna ventilera med likasinnade. Du kan aldrig tro hur mycket brev vi skrivit till varann.

För några år sedan höll klubben ett storslaget 25-årsjubileum på Selma Spa, men sedan dess har aktiviteterna sinat något. Delvis på grund av relativt milda vintrar.

De senaste veckornas bitande frysboxkyla kan eventuellt ändra på det, tänker Gunvor:

– Ja, flera av medlemmarna bor i Bengtsfors, och de björnarna har börjat röra på sig i idet. Det kan nog bli en nytändning. Om inte annat är det ju alltid möjligt att bilda en ny klubb – vi är många som har de här känslorna må du tro.

• Men meteorologerna säger att det ska bli mildare?

– Ja, men då kommer det mer snö istället, och så blir det halkigt. Alltid är det nåt, vet du...