Singlarna "Bitar av glas" och "Stänger ner dig" har nått publiken under våren och följs nu upp av "Marscherar & Förstör", en skiva som enligt bandet är mer genomarbetad än debuten.

– Vi har låtit idéer mogna lite mer för att avgöra om det duger eller inte. Det låter fortfarande som Knogjärn, tungt, hårt och energiskt med en touch av punk. Låtarna handlar rent krasst som vanligt om skit som stör oss, som man retar sig på, säger Kim Eriksson.

Albumet släpps genom värmländska Big Balls Productions.

– Vi är grymt nöjda och stolta efter allt slit med inspelningen. Mats (Lindström) och Fredrik (Vidhamre) på Big Balls har stått för produktionen, vi vet liksom var vi har varandra.

Konserten på Sweden Rock äger rum på Rockklassikerscenen ikväll.

– Vi är sist ut och är otroligt taggade. Det är vi alltid oavsett spelställe men det är gött att spela på en såpass stor festival. Förhoppningsvis ger det oss mycket att få synas där, säger Kim Eriksson.

Knogjärn består utöver Kim Eriksson av Markus Hurtig, Rasmus Sörbom och Johan Hidén. "Marcherar & Förstör" recenseras i VF på fredag.

Bergsäng mötte gator från hela landet och fick via sociala medier visa upp var det innebär att vara en god granne på värmländskt vis. Något som alltså gick hem, Bergsäng fick 17 procent av alla rösterna i finalen.

– När jag såg att en gata i Hagfors hade anmält sig tänkte jag att nu är det dags att sätta Bergsäng på kartan. På vår gata gör vi mycket fint tillsammans och trivs och umgås över generationer, säger Eva Wigh som bor på Bergsäng i ett pressmeddelande.

Om en vecka, den 13 juni, kommer gatan att firas av Postkodlotteriet och Rickard Sjöberg. Då bjuds det på kalas och Bergsäng ska även föräras en vägskylt med texten Sveriges bästa gata 2017.

Han beskriver det själv som två skilda storys:

En egen berättelse bakom beslutet att inte göra klart med någon elitklubb.

Och en annan för bli förbundskapten för F02-distriktslaget i Värmland.

– Jag kan tycka att Värmlands innebandyförbund tagit stora kliv framåt och jobbat framåtskridande på alla sätt och vis. De är väldigt aktiva och ska ha en fjäder i hatten för det. Jag känner en stark anknytning till Värmland och vill inte släppa innebandyn helt och hållet. Då fanns den här möjligheten, säger Vaara.

Jan-Erik Vaara, som har fem VM-guld på sitt CV, kunde ha fortsatt som elittränare. Intresset var starkt, från flera klubbar.

– Jag tänkte väl ändå att det fanns en möjlighet till att påbörja något nytt och det var flera som var intresserade av mina tjänster, även utomlands.

Känslan vände dock – efter ett besök på superhyllade Les Miserables. Vaara var lyrisk efter föreställningen.

– Jag blev oväntat och otippat förtjust i det jag såg. Det var en maximal prestation från artisterna och ett samarbete som berörde mig starkt, allt från orkester, scenarbetare, dirigenter. Ja, allting. Och de presterar varje kväll, utan att tappa engagemang och motivation, säger Vaara.

Han tycker han såg mycket som innebandyn och för det vidare i ett intellektuellt resonemang:

– Jag klev av tanken på ett SSL-uppdrag efter att ha sett föreställningen. Jag jämförde med alla mina resor jag gjort, från ort till ort, och den kulturen jag såg i Les Miserables, den ser man inte så ofta i idrotten. Det är ett engagemang som kan bli bredare och jag vill känna det även i innebandyn.

• Är det ett definitivt avhopp från elitinnebandyn?

– Nej, jag säger inte att jag är färdig. Men nu får jag tid till reflektion och återhämtning och jag pausar det lite. Men jag stänger absolut inga dörrar för framtiden, men just nu tar jag mig fram på andra stigar.

Nyheten släppte Putte på sin egen Facebooksida under torsdagen. Johnossi som består av Oskar Bonde och John Engelbert släppte sitt femte album tidigare i år.

Putte-arrangörerna meddelar samtidigt att spelschemat för Karlstadsfestivalen, som äger rum på Norra fältet den 29 juni till den 1 juli, "kommer snart".

Det tidiga förslag till ny tidtabell för Fryskdalsbanan som håller på att tas fram har möts av skarp kritik från Värmlandspendlarna. Nu stämmer även kommunerna Sunne och Torsby in i den kritik som levererats.

Inte minst det förslag som innebär att pendlare från Sunne och Torsby inte kommer in till Karlstads central förrän klockan åtta har kritiserats.

– Jag tycker inte att det är bra, det är ett i särklass dåligt förslag. Det finns bättre och sämre förslag, det här är dåligt, säger Ann-Katrin Järåsen.

Kommunalrådskollegan i Sunne, Gunilla Ingemyr (C), håller med.

– Vår ambition är ju att så många som möjligt ska pendla och ligger då inte tiderna så att det fungerar så är det naturligtvis väldigt negativt, säger hon.

Enligt Ingemyr har man från kommunen sida varit tydlig med att man inte gillar de nya tidtabellerna.

– Våra tjänstemän har verkligen betonat det här och vi hoppas att vi ska få gehör för våra synpunkter. Det här är en väldigt viktig fråga för oss, säger hon.

Även i Torsby har man satt tjänstemännen på att kommunicera med Värmlandstrafik för att få till förändringar i förslaget.

– Vi har framfört att det inte är godtagbart från vår sida. Det finns en strategi som handlar om kollektivtrafik i hela Värmland och jag tycker att Torsby behandlas lite styvmoderligt, så det är inte riktigt okej, säger Ann-Katrin Järåsen, som betonar att kommunen däremot inte har något veto när det gäller hur tidtabellen utformas.

– Vi kan påtala att vi inte tycker det ser så bra och praktiskt ut, och även lämna förslag på förändringar, men man måste vara klar över att kommunen inte har något veto. Vårt inflytande består av att prata med och ha representanter i styrelsen för Värmlandstrafik.

Värmlandstrafiks tågchef Per Sidetun konstaterade redan i gårdagens VF att man även från deras sida noterat att de tåglägen man ansökt om skulle leda till problem för vissa pendlare. Man kommer därför, sa Sidetun, försöka få till förändringar innan den nya tågtidtabellen spikas i september. I december kommer den nya tabellen börja gälla.

Gruppens albumdebut från 2015 blev uppmärksammad både i Sverige och utomlands. Musiken gick endast att lyssna på i skogen med hjälp av en app med särskilda GPS-funktioner. När gruppen nu är tillbaka är de lika okonventionella.

Den nya musiken släpps inte fysiskt utan John Moose har istället tillverkat VR-glasögon som tillsammans med en gratis app tillgängliggör deras nya verk "O".

Ep:n, som släpps den 15 juni, "fokuserar på människans förmåga, eller oförmåga, att förstå det cirkulära i naturen och tillvaron", skriver gruppen i ett pressmeddelande.

Den nya musiken är inspelad hos Youth Recordings i Karlstad.

I april förra året gick Svenska parasportförbundet ut med att Värmland skulle stå som värd för mästerskapet, som officiellt går under namnet INAS World Football Championship for Intellectual Disability, 4–19 augusti 2018. Ryssland skulle ursprungligen ha stått som arrangör men på grund av visumregler för Värmland och Sverige ta över mästerskapet. VM kommer att anordnas av Svenska parasportförbundet och Svenska paralympiska kommittén i samarbete med kommunerna i Karlstad, Arvika och Kil. FBK Karlstad kommer att finnas med som arrangörsförening.

Karlstad bli värdkommun och nu har Kultur- och fritidsnämnden beslutet att stötta VM-arrangemanget ekonomiskt med totalt 300 000 kronor.

100 000 kronor kommer att beviljas i garantistöd till evenemanget, 103 000 kronor kommer att satsas på stöd till sociala och turistiska aktiviteter under VM, 50 000 kronor satsas på kultur och ceremoniella insatser och 47 000 kronor ges i stöd till hyra av tränings- och matcharenor.

I beslutet från kommunen står att läsa: ”Karlstad vill vara en av de bästa evenemangskommunerna i Sverige och dessutom en stad för alla oavsett förutsättningar. Därför passar detta evenemang in i kommunens målsättning.”

I VM 2014 (Brasilien) deltog åtta lag från fyra världsdelar men till VM 2018 utökas det till tolv lag. Sverige kommer automatiskt att få en plats i turneringen, tillsammans med 2014 års världsmästare Saudiarabien, som besegrade Sydafrika i finalen.

Sverige representeras av Zlatan Ibrahimovics skyddslingar i det allt mer kända ”Okända landslaget”. Vid EM 2016 blev laget trea efter att ha besegrat Ryssland med 4–1 i bronsmatchen.

– Det har varit en explosionsartad ökning av fyrhjulingsstölder. Det har varit lugnt ganska länge, för några år sedan hade vi mycket stölder men så tog vi några stycken och därefter upphörde de, säger Jens Fischer, förundersökningsledare vid polisen i norra Värmland.

Sex fyrhjulingar har stulits i Stöllet, Sysslebäck och Västra Ämtervik mellan den 18 maj och den 4 juni. Vid en av stölderna i Stöllet stal tjuvarna två fyrhjulingar till ett sammanlagt värde om 200 000 kronor. Fyrhjulingarna är värdefulla och därmed åtråvärt stöldgods för tjuvarna, säger Jens Fischer.

– Vi tror ju att det är ligor och att de tar flera fordon samtidigt, för att snabbt lämna landet med stöldgodset. Det stjäls ju även andra saker samtidigt som fyrhjulingarna. Sedan säljs fyrhjulingarna i delar eller intakta.

Vid ett av stöldtillfällena, i Råda samma dag som tre fyrhjulingar stals i Stöllet, blev tjuven upptäckt. Det var på eftermiddagen som ägaren upptäckte vad som höll på att ske. Tjuven sprang till skogs utan att få med sig någon fyrhjuling, men anmälaren uppger att även grannen haft påhälsning i sitt garage.

– Vi har inte så mycket att gå på, men vi tror att flera kan ha sett någonting på de här orterna. Där noterar man om det kommer en främmande bil. Vid stölden i Sysslebäck har vi en vittnesuppgift från en granne som sett en vit minibuss på natten utanför garaget där stölden skedde. Vi vill gärna att alla som sett någonting hör av sig till polisen så får vi värdera uppgifterna, säger Jens Fischer.

Jumpers nu 21 år gamla debutalbum var ingenting annat än en succé. Refrängerna till låtar som "Tapetklister" och "När hela världen står utanför" kan nog gemene man fortfarande plocka fram och börja nynna på. Efter ytterligare några skivor gick medlemmarna skilda vägar 2001 men sedan ifjol är de tillsammans igen.

– Frågan har kommit upp från och till genom åren, egentligen ända sedan vi slutade. Först nu kände vi alla att det vore kul att ta upp det igen, säger Jumpers sångare och låtskrivare Niklas Hillbom.

Endast en originalmedlem saknas, Jan "Linda" Lindström.

– Han var på när vi återförenades förra året men en bit på vägen kände han att det kanske inte passade ändå just nu, så han valde att stå över, för nu i alla fall.

Hittills i år har Jumper gjort två spelningar, först i Kalmar och sedan i Arvika nyligen.

– Det har varit jättehärligt, över all förväntan. Vi kommer ju egentligen från ingenstans nu och man vet aldrig om folk kommer ihåg en. Men det har varit fin uppslutning och de som har kommit har kunnat våra gamla låtar, säger Niklas Hillbom.

Ett första smakprov på Jumper 2.0 släpps på fredag i form av singeln "Under samma tak".

– Vi har fler låtar på gång men de är inte inspelade. Vi tänker åtminstone släppa någon mer låt, förhoppningsvis flera.

• Hur skulle du jämföra den nya singeln med 1990-talets Jumper?

– Det är svårt att sätta fingret på hur saker och ting utvecklats men jag tycker nog att det är ganska stor skillnad. På den tiden nötte vi in låtarna i replokalen och gitarr, bas och trummor var grunden. Sen la vi på keyboards och stråkar ibland. I dag jobbar vi på ett helt annat sätt. Vi börjar med att programmera med mycket syntljud i grunden. Sen lägger vi på gitarr, bas och trummor efteråt, det gör en viss skillnad.

Ändå låter det så klart Jumper, mycket tack vare Niklas Hillboms karaktäristiska röst.

I dag bor bandmedlemmarna i Stockholmsområdet och på Gotland. De har spelat i olika sammanhang sedan uppbrottet, Niklas Hillbom har fortsatt med låtskrivandet.

– Det hinner hända en hel del musikaliskt och personligt, vi är annorlunda personer nu så klart, säger han.

• Vad influerade din musik då? Vad influeras du av i dag?

– Jag tänker aldrig på andras musik när jag skriver låtar, det är mer i studion när man ska sätta soundet som man kan tänka på sånt. Men ibland påminner det man skriver om något och då kan det ofta vara något som är ganska långt från det man brukar lyssna på.

– I början av 90-talet var jag väldigt inne på Jakob Hellman, som vi ju gjorde en cover på. Och den svenska poptraditionen i stort. Sen hade vi ju alla spelat i olika punkband i Kristinehamn. Då var det enkla, effektiva melodier det handlade om. I dag lyssnar jag på all möjlig musik.

Den 29 juli spelar Jumper på Mastmagasinet i Kristinehamn. Ett par till konserter är inbokade i sommar.

– Sen kanske det blir aktuellt med en turné till hösten, säger Niklas Hillbom.

– Det handlade om två bilar som krockat vid avfarten till Östra Fågelvik, säger Nils Weslien, räddningschef i beredskap på räddningstjänsten i Karlstad.

Och fortsätter:

– Det var två personer i bilarna, men det verkar ha gått förhållandevis bra. Helikoptern återkallades och vi har endast styrkan från Karlstad på plats.

Även ambulansen kallades till olycksplatsen.

Det råder begränsad framkomlighet vid olycksplatsen.

Olyckan hände i riktning mot Kristinehamn vid 16.45 på torsdagen.

Stämman är en årligen välkommen tradition för ett stort antal av de tusentals besökarna och för makarna Hillengard en återkommande del av sommarplanerna.

De packar husvagnen och åker på stämmor för att dansa.

– Vi åker alltid på Musik runt Siljan, och förra veckan var vi på en spelmansstämma i Askerud utanför Trollhättan, säger Gun.

• Vad är grejen med Ransäter då?

– Det är mycket bra musik här, mycket att titta och lyssna på. Man kan kanske inte dansa så mycket, nu vet jag i och för sig inte hur det blir när det är regnigt, men annars är det så trångt.

I ett tält hittar vi Joke Bakker som åkt ändå från nederländska Zwolle. Hon har bott och studerat i Malung tidigare och har tagit tjänstledigt för att ensam ge sig iväg på olika festivaler, och med sig har hon sin cello.

– Det här kan jag rekommendera, säger hon när hon blickar ut över campingen.

Hon gör sin första stämma i Ransäter och vet inte riktigt vad hon ska förvänta sig.

– Jag hoppas spela mycket, nu skadade jag armen i förrgår så vi får se hur mycket jag kan spela. Men jag tycker också om att lyssna på musiken och titta på dem som dansar, och kanske dansa lite själv, ler hon.

Caroline Tornell och Rune Furuberg har åkt från Karlstad för att åtnjuta helgen i Ransäter. Caroline gjorde sin första stämma förra året och ser fram emot sin andra.

– Det var verkligen en positiv överraskning, konstaterar hon.

– Jag trodde inte det var så socialt som det var. Att man bara kunde gå från tält till tält och prata med folk.

– Jag har varit här i fyra år och jag har inte sett en arg människa, tillägger Rune.

Kommunstyrelsen har beslutat om att äldreboendet vid Djupängen ska vidare till kommunfullmäktige för avgörande.

– Vi ska bygga det nya boendet. 320 miljoner är jättemycket pengar men gör vi inte det här får vi kostnader som blir ännu dyrare, hemtjänst och allt, säger Per Aspengren (S) och kommunchefen Caroline Depui instämmer:

– Det blir en stor belastning på resultat och budget men det har vi räknat med. Det här är en satsning vi verkligen vill göra och som är viktig. Vi vet att vi blir allt fler äldre och de behöver vi ta hand om på ett bra sätt.

En storinvestering i fel tid, men nödvändig menar de båda på.

– Det är otur att vi inte gjort detta tidigare bara.

Tanken är dock att äldreboendet ska bli av det moderna slaget, med innergård och eventuellt möjligheter till ett café. All mat kommer även att tillagas på plats.

Antalet platser kommer även att utökas från dagens 74 på Gunnarsskärsgården till 110 stycken i Djupängen.

– Vad som händer med Gunnarskär återstår att se, det blir en vidare utredning. Hammaröbostäder äger gården och det finns säkert ett behov av något slag.

De kommer dit i juli för att de är angelägna om parkernas existens. Redan i går underströks det vid folkparkskongressen i Globen där Åmotsparken tilldelades hederpris, en statyett av Ernst Billgren.

Nio parker uppmärksammades på det priset. Ingmar Wallén läste upp motiveringen för VF.

– Alla folkparker jobbar utifrån egna förutsättningar, särskilt framhålls Åmotfors för sitt sommarprogram. De gör en kulturgärning som är ovanligt berömvärd.

Ingmar Wallén vet hur det känns att stå på scenen där, senast vid Brolles två första cruisinggalor, och på de flesta svenska parker.

– Vi har säkert åkt månen tur och retur flera gånger om man jämför med alla våra parksomrar. Men det är nästan roligare nu, när man vet vart man kommer.

Nostalgin flödar med The Boppers. Den gamla Buicken med turnévagnen får hänga med i sommar, till prisade Åmotsparken lördagen den 8 juli.

En av årets höjdarkvällar med Rosa lack och kromad list i '59 års modell.

- Jag blev så glad att jag blev tårögd, utbrast parkföreningens ordförande Sune Håkansson.

- Vi är en sketen liten park som gör så gott vi kan utan någon får ett rött öre i ersättning.

Men vi har en jättetrevlig midsommarfest.

Att be grannen kolla till huset när man åker på semester är en gammal och beprövad metod för att förhindra besök av objudna gäster. Dagens villaägare vill gärna komplettera med ett larm.

– Vi har 20 procent av villamarknaden i Värmland och våra kollegor runt tio så säg att 30 procent har larm, säger Mellroth som tillsammans med Christer Rhöse driver företaget med 33 anställda som är Verisures förlängda arm i Värmland och Dalsland.

Under maj månad gjorde Säkerhetstjänst i Värmland 202 larminstallationer att jämföra med 140 en normal månad. Om budgeten hålls ska det bli ännu bättre siffror för juni.

– Försäljningen är säsongsbetonad. Vi har två toppar, dels i maj och juni, men även i oktober och november när det börjar bli mörkt ute plus att det finns risk för brand på grund av levande ljus, säger Mellroth.

Det är inte bara villaägarna som har börjat se om sitt boende. Även lägenhetsinnehavarna blir mer säkerhetsmedvetna.

– Vi gjorde 27 installationer i lägenheter i maj och det är 27 fler än för tre fyra år sedan.

Nyproduktionen av lägenheter i Karlstad hjälper till.

– Är du 60 år och säljer huset så är det ofta ingen billig lägenhet du köper. Då vill du ha ett larm, precis som det fanns i huset, säger Mellroth.

Egentligen vill Mellroth inte prata om larm utan om lösningar för smarta hem.

– Jag brukar jämföra med en mobiltelefon. För tio år sedan så använde du telefonen till att ringa med. Nu kan du göra allt möjligt med den. Så är det även inom vår bransch.

Rörelsedetektorer med en inbyggd kamera kopplade till en larmcentral är standardutrustning. Detektorerna kan dessutom anpassas för att inte ge utslag för husdjur som hundar och katter. Rökdetektorer är också vanligt. De kan i förlängningen rädda liv.

– Jag känner till en utryckning för bara två veckor sedan. Sonen kom hem och ställde in något i micron och gick sedan upp på övervåningen och satte på sig hörlurar för att spela spel. Det började ryka och larmet gick. Sonen märkte ingenting förrän räddningstjänsten kom in i huset, berättar Mellroth.

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) är inbrottstjuven som mest aktiv i slutet på året. Antalet anmälda inbrott i villor och lägenheter under november och december är nästan dubbelt så många som under april och maj.

Villaägarnas riksförbund presenterade i dagarna en undersökning byggd på statistik från Brå för 2016. Karlstad hade flest anmälda inbrott i småhus i Värmland med 121 fall. I Munkfors anmäldes bara fyra inbrott. I förhållande till antalet småhus är inbrottsrisken störst i Grums och minst i Torsby.

Ni instämmer ju på det jag, och många andra, tycker och skriver, att: ”Skutberget är en oas som ska värnas, vårdas och utvecklas”.

Värnas betyder ju skyddas, vårdas betyder skötas om, ta hand om, underhållas och utvecklas betyder att förbättras – eller hur?

Det är ju detta jag, och många med mig, vill - att Skutberget ska bevaras som det rekreations- och fritidsområde som det är tänkt att vara. Givetvis med en hel del förbättringar.

Men sedan förstår jag inte! Ni skriver om oro och att diskussionen har blivit polariserad och att det innehållit en del missförstånd.

Menar ni verkligen att jag har missförstått vad ni politiker föreslår? Det är verkligen i fräckaste laget. Både jag och de nu drygt 7000 personerna, som vill ansluta sig till den förening som vill bevara Skutberget, förstår mycket väl att den del av Skutberget som ni vill släppa till Muminvärlden kommer att försvinna som det fina rekreationsområde det är. Att skriva att temaparken endast utgör en liten del av området är minst sagt ohederligt.

Det skulle däremot hedra er om ni, innan ni startar detaljplaneprocessen, låter karlstadsborna komma med synpunkter på hur man vill förbättra Skutberget. Låt oss också veta vilka kostnader kommunen (vi skattebetalare) får om Muminvärlden eventuellt ska etablera sig. Ställ sedan detta mot alternativet om att bevara ett ”förbättrat” Skutberget. Det ska givetvis vara ärliga redovisningar.

Låt då också representanter från den föreningen som kommer att bildas vara med så att det blir rätt från början. Det är i dialog med kommuninnevånarna som det går att hitta lösningar som alla kan bli nöjda med.

Några avslutande ord. Allt kan och ska inte räknas i pengar! Att i fortsättningen få fritt tillträde till Skutberget, utan att barn ska stimuleras av kommersiella inslag och lockelser, är värt mycket, ska ni politiker veta. Barn behöver få lugn och ro tillsammans med sina föräldrar, och vuxna behöver koppla av och slippa stress och utgifter för att besöka en upplevelsepark.

Se bara på Mariebergsskogen! Här fungerar det fantastiskt bra, och jag ger gärna kommunen mycket beröm för detta. Jag hoppas att jag en dag kommer att få ge detta även för Skutberget - ”Karlstads allra vackraste uterum och friluftsparadis”, som det står i broschyren ”Karlstad 2017”.

Det har varit väldigt bra för oss, men nu ligger vi bokstavligen på stupstocken i brist på pengar. Kommunens socialnämnd nekar skolan ytterligare bidrag, och de hänvisar oss till vad de kallar likvärdig verksamhet, men som är något som i bästa fall kan liknas vid ett café. Några har varit där och känt sig främmande i miljön. Det vänder sig till en annan grupp, och lämpar sig inte för oss, känner vi. Ett café har säkert sin funktion, men vi behöver det som är bra för oss. Här får vi en social träning och vi får göra många olika saker som berikar oss. Det kan aldrig jämföras med ett stillasittande café.

Det verkar väldigt konstigt att nämnden nekar EBL-skolan pengar med tanke på att verksamheter i kommunens regi skickar och hänvisar människor till just EBL. Även landstinget hänvisar hit. Så nog tusan förtjänar vi bidrag!

EBL-skolan har betytt så mycket för oss, och har två ledare som är viktiga för oss och som ger oss trygghet i den stressfria miljö som skolan är, och som ger oss energi att klara vardagen.

Vi som har deltagit i skolans olika kurser och i den öppna verksamheten har verkligen utvecklats i en positiv riktning. Det kan både vi, vård och närstående intyga. Flera har kommit ut i jobb tack vare det här. En del håller föredrag och hjälper därigenom andra att förstå och förbättra sin situation.

Vi förstår att ekonomin har sina begränsningar, men kostnaden för det här är försumbart för kommunen i relation till andra verksamheter, och vad det betyder för oss i slutänden.

Om vi blir allvarligt sjuka av isolering och ångest, så kan även det kosta för kommunen.

NWT berättade under torsdagen att Håkan Loob har fått ett nytt jobb. Det medgav hockeyprofilen. För vem, eller vad, vill han dock hålla på ett tag till.

– Jag har skrivit på ett kontrakt. Jag har lovat att inte säga något före 15 juni, men det handlar inte om Viasat, berättar Loob för NWT.

Loob har under våren gjort ett par inhopp i Viasats hockeystudio och enligt uppgifter till VF-sporten fortsätter ikonen inom tv-sfären.

Hockeylegendaren kommer att vara en del av Discovery Networks satsning. TV-bolaget har lagt vantarna på OS-rättigheterna och Loob blir, tillsammans med Peter Forsberg, hockeyexpert under OS i Pyeongchang, Sydkorea, 2018.

Till VF-sporten dementerar han uppgifterna:

– Det är inget som jag känner till.

När Loob packade ihop för gott och städade skrivbordet på kontoret i Löfbergs Arena erkände han att tv-karriären var frestande.

– Det lockar och har alltid varit en dröm. Men det ska finnas plats och utrymme också, sade han då.

Till NWT avfärdar han att det nya jobbet skulle vara ett nytt ledaruppdrag.

1969 mördades en liten flicka i Kalifornien utan att någon gärningsman kunde gripas. Tjugo år senare började en yngre kvinna vid namn Eileen Franklin, uppvuxen i samma område som mordoffret, att gå i psykoterapi för psykiska besvär. I sakta mak och efterhand allt mer detaljerat började Eileen minnas att hon som barn hade utsatts för sexuella övergrepp av sin egen far, inte bara en gång utan vid upprepade tillfällen. Efter ytterligare ett par terapiseanser erinrade hon sig dessutom att hon varit åsyna vittne till 1969-årsmordet på den lilla tösen i grannskapet – och att den skyldige också här var Eileens far…

Det blev domstolssak av det hela. Teknisk bevisning och andra vittnen saknades, men Eileen Franklins terapeut gick i god för att allt var i sin ordning och bekräftade att det rörde sig om autentiska minnen – låt vara tidigare ”förträngda minnen” – från hennes patients sida beträffande såväl mordet som det sexuella övervåldet. Följden blev att den åtalade förklarades skyldig och spärrades in.

Lyckligtvis återvann de ytterst ansvariga inom det kaliforniska rättsväsendet sans och vett och ogiltig-förklarade domen mot Eileens far. Men då hade den fängslade redan varit frihetsberövad i sju år.

I Sverige skrev dåvarande psykologidocenten Sven Å Christianson, numera professor, om fallet Eileen Franklin i sin bok Traumatiska minnen (Natur & Kultur 1994). Det aktuella textstycket återfinns på sid 111 och visar att Christianson trodde lika fullt och fast på Eileen (vars far alltjämt satt inlåst då boken kom ut) som hennes terapeut hade gjort.

Redan i den nyss nämnda utgåvan om traumatiska minnen passade Christianson på att skriva om sitt absoluta favoritämne här i livet – seriemördare (serial killers). På sida 289 presenterar han ett knippe tunga namn i denna makabra bransch, amerikaner mest, och han gör det med ett visst mått av sinnlig njutning.

Men först år 2010 gav professor Sven Å Christianson ut sitt egentliga storverk i genren – I huvudet på en seriemördare (Norstedts) – då med Thomas Quick som självklart paradexempel och trumfkort. Det är en närmast osannolikt spekulativ bok. Till övervägande del bygger den på de många intervjuer som Christianson under en följd av år gjorde med en svårt neddrogad och helt otillräknelig Quick/Bergwall på rättspsykiatriska kliniken i Säter. I den löpande texten skälls intervjuoffret konsekvent för mördare eller seriemördare – och så sent som i maj nu i år skrev Christianson på DN Debatt, understödd av sin kollega i rättshaverifacket Göran Lambertz, att Thomas Quick är skyldig till samtliga de åtta mord för vilka han en gång dömdes (och omsider frikändes i en segsliten och långdragen process).

Bevisningen mot Quick vill herrar Christianson och Lambertz än i dag karakterisera som vattentät!

Betecknande är att Christianson i sin 2010-årsbok låter gamle terränglöparen Olle Möller schavottera i ett kapitel med rubriken ”Svenska seriemördare”. Det är fullständigt befängt. Möller dömdes för att ha mördat 10-åriga Gerd Johansson i december 1939 men också för att, i juni 1959, ha bragt 34-åriga tvåbarnsmamman Ruth Lind från Fjugesta om livet. Han fälldes bägge gångerna mot sitt nekande och fick tjäna av långa fängelsestraff. Åtskilligt tyder i dag på att Möller var oskyldig såväl 1939 som 1959. I alla händelser är det obegripligt och djupt otillständigt att utpeka honom som seriemördare.

Annat är om möjligt ännu obegripligare. Redan på sidan 16, i en bok som innehåller nästan 500 sidor, formulerar sig Christianson helt skamlöst på följande sätt:

”… Fyraårige Kevin mördades 1998 i Arvika. Han hittades död en sommarkväll liggande på en lastpall i vassen vid strandkanten till Kyrkviken. Den döda kroppen bar spår av skador runt halsen och underlivet. Till en början utgick man från att skadorna var resultatet av ett sexuellt övergrepp. Men det var ingen pedofil eller några ungdomar som begått brottet. Mördarna var ett syskonpar på sju respektive fem år. Det var ingen lek som spårat ur. Bröderna hade jagat Kevin och när han hamnat på rygg hade de tryckt en pinne mot hans hals och sedan hållit kvar den tillräckligt länge för att Kevin skulle kvävas till döds. De hade också sparkat honom, bland annat i underlivet. Därefter hade bröderna ställt sig på Kevins hals då han låg hopkrupen, kanske för att försäkra sig om att han var död, kanske i triumf över vad de åstadkommit. De hade till sist släpat kroppen ner till strandkanten och lagt den på en lastpall i vassen för att dölja vad som hänt.”

Hur lille Kevin miste livet vet vi tyvärr inte. Dan Josefssons uppmärksammade tv-dokumentärer om fallet ger inget som helst stöd för professor Christiansons lika detaljerade som tvärsäkra version.

En huvudregel i all god vetenskap är att tvivla på det mesta och vara ytterst försiktig med kategoriska uttalanden. Men Christianson är inte den som tvivlar. Han ger alltid klara och otvetydiga besked – om Eileen Franklin, om Thomas Quick/Sture Bergwall, om Olle Möller, om fyraårige Kevins sista minuter i livet … och om seriemördarnas heta åstundan att uppfylla jorden.