Det har hela tiden handlat om mer av kontroll och mindre av pedagogisk utveckling. Björklund tror fortfarande att kepsförbud och tidiga betyg gör skolan bättre. Med olika kontrollsystem ska både elever och lärare styras och bevakas, allt enligt New Public Managementfilosofin.
Men resultaten har rasat under de år Jan Björklund styrde, och lärarnas anseende och självförtroende har sjunkit i samma takt.
Det är givetvis nödvändigt att det är ordning och reda i skolan, men det går förhoppningsvis att lösa på annat sätt att ha en pekpinneförsedd Caligula i klassrummet eller på utbildningsdepartementet.
Därför är det nya förslaget från utbildningsminister Gustav Fridolin mycket välkommet. Regeringen ger Skolverket i uppdrag att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram, med start redan i år. 19 miljoner kronor avsätts för höstens arbete, tanken är sedan att 140 miljoner kronor om året ska satsas på utvecklingsprogrammet.
Det är inte så mycket pengar, men det är inriktningen och tanken bakom som är viktig. Den inrymmer faktiskt ett systemskifte, bort från allomfattande kontroll till en skola där lärarna och undervisningen får utvecklas tillsammans med eleverna och kollegorna.
- Tittar man på det internationellt får lärare i Sverige betydligt mycket mindre tid och möjlighet till fortbildning och ta in ny kunskap än vad lärare i många andra länder får, säger utbildningsminister Gustav Fridolin till Sveriges Radio.
Ett mål är att minska det kvävande administrativa arbetet och ta bättre vara på lärarnas yrkesskicklighet. Lärarna ska få mer tid att vara lärare, och mer tid att tillsammans utveckla det pedagogiska arbetet.
Fridolin har tydligt tagit intryck av utvärderingen från OECD:s utbildningsdirektorat, som riktade skarp kritik mot utvecklingen i den svenska skolan i våras. Direktoratets direktör Andreas Schleicher efterlyste mindre administration och mer satsningar på att höja lärarnas och rektorernas kompetens. Nu får han som han vill.
Skolutvecklingsprogrammet innebär ett byte av perspektiv, från uppifrån och ner till nerifrån och upp. I stället för order från högre ort kan pedagogiken utvecklas i klassrummen, med kreativa lärare och nyfikna elever. Det kan ge ny energi för att göra skolan ännu bättre.
Det perspektivbytet kan förhoppningsvis också göra läraryrket mer attraktivt. Något som är nödvändigt för att klara skolans och landets utmaningar framöver. Därför är det glädjande att antalet sökande till lärarutbildningen ökar.
Det är en lång väg att vandra, men nu går det åtminstone åt rätt håll.