Elin Ruth (tidigare Sigvardsson) flyttade hem till Stockholm i februari och nu i sommar följer pojkvännen och katten efter. De bodde i stadsdelen Queens ett par år och världsmetropolen satte sina spår hos Elin Ruth.

– Jag har nog blivit tuffare tror jag. New York är en ganska tuff stad att bo i och man kan behöva ett par jobb för att ens kunna betala hyran. Jag älskar stillhet och tystnad men kan samtidigt dras med i energin som finns i en storstad. I New York finns ju allt och jag vände lätt på dygnet, spenderade för mycket pengar och drack kanske lite för mycket också. New York kan nog vara livsfarligt att bo i faktiskt (skratt), man dras med i den virvelvind som stan är. På gott och ont.

I Stockholm har Elin Ruth börjat plugga medieteknik på universitetet och terminen är just avslutad. Hon säger att hon är intresserad av layout och grafisk formgivning och har även lärt sig att koda hemsidor.

– Det är första gången jag har pluggat på universitet så det har varit spännande. Inför första dagen på skolan hade jag mardrömmar när jag väl lyckades somna klockan sex på morgonen.

Elin Ruth skivdebuterade redan 2003 med det Lars Winnerbäck-producerade albumet Saturday Light Naive. Fjolårets skiva Here comes the storm är hennes sjätte totalt och däremellan har det skett en utveckling.

– Jag har sakta men säkert rört mig mot soulens land. Jag har alltid lyssnat på soul, sedan började jag sjunga soul men först nu har jag skrivit soul- och blueslåtar.

Låtskrivandet tog fart under ”ett par vita månader” i Queens. Under kort tid skrev Elin Ruth ett 20-tal låtar varav tio kom med på skivan. Here comes the storm hyllades unisont i Sverige när den släpptes.

– Det är så klart roligare att bli hyllad än sågad men samtidigt har alla de här åren lärt mig att inte ta för allvarligt på recensioner. Det är ju egentligen bara en persons tycke och smak och man ska inte gå för mycket på vad andra tycker. Det känns inte rimligt att jag ska bygga mitt självförtroende på det utan ibland har man motvind, ibland medvind.

Skivan är i princip inspelad helt live.

– Jag valde att göra så dels för soundets skull men även för inspelningsprocessens skull. Man tvingas jobbar på ett speciellt sätt när man spelar in på en bandare från 1968. Man kan inte hålla på och klippa och lägga till utan det är 1, 2, 3 ,4 och sen kör man in allt live. Det ger väldigt mycket nerv och det gillar jag. Jag har nog alltid varit bättre live än på skiva, jag känner mig mer fri och trygg då.