Tjugo över elva för förmiddagen den 2 maj 1865 larmades det om att elden var lös. Exakt 150 år senare – klockan 11.20 i går – inledde Värmlandsarkiv sin stadsvandring i brandens fotspår.
Arkivpedagog Olle Nilsson iklädde sig rollen som magistratssekreterare Ekelund och guidade de dryga trettio deltagarna. Det startade på Östra Torggatan 5, i det som var bagarmästare Erikssons bageri och där branden bröt ut.
– Nej, nu lämnar vi den här tragiska platsen som minner om Karlstads största katastrof, hittills, säger Olle Nilsson och leder gruppen vidare.
Nästa stopp var Gamla gymnasiet, där det demonstrerades hur brandsprutor användes i släckningsarbetet. Vid Domkyrkan beskrevs hur klocktornet stod i lågor. När branden nådde Stora Torget tre timmar efter att larmet gått, började folk ge upp.
Värmlandsarkiv har under hela året uppmärksammat att det nu är 150 år sedan branden härjade. Man har öppnat sina arkiv och även informerat om den i grundskolor.
Branden förstörde tre fjärdedelar av staden och 5 000 personer stod plötsligt utan hem. Elden har inte bara påverkat hur den fysiska staden ser ut i dag, utan den finns kvar hos Karlstadsborna, menar Olle Nilsson.
– Det finns kvar i medvetandet. När vi är i skolor så vet barnen att det har brunnit här. Människor som är i livet i dag har hört om branden från dem som var med – ögonvittnesberättelserna. Tänk om Karlstad i dag skulle raderas ut av kärnvapen på bara tolv timmar. Vilket trauma det skulle vara.
Vandringen avslutas i Almenparken, som 1865 var Karlstads hamn. Olle Nilsson berättar att på andra sidan älven, där samlades de 5 000 personer som då stod utan hem. Militärtält ställdes upp i olika delar av staden.
– Det nya Karlstad föds i tältlägren – det var början på den nya staden. Två dagar senare samlas stadens ledning och planerar hur man ska lösa detta, berättar Olle Nilsson.