Men det är ändå något som saknas under den knappt timslånga spelningen som avslutar Putte i Parkens första festivaldag. Energin på scen är det inget fel på och inte heller livesången, men det känns faktiskt lite oengagerat, vilket också smittar av sig på publiken.
Hon inleder med Aint Got No och Borderline innan hon konstaterar att det är trevligt att vara i Karlstad och att det är roligt att vi är så många i publiken. Dock känns det mest som att det är hos en liten klick allra närmast scen som festen är, och inte heller där är armarna konstant i luften.
Det finns några guldkorn i Tove Styrkes låtkatalog. High And Low och White Light Moment är två av dem. När de kommer blir stämningen sådär drömsk och härlig, så som den ska vara när fullmånen lyser, det är en ljummen sommarkväll och man lyssnar på en duktig sångerska.
Men det är lite ofokuserat, hon lyckas inte få med sig publiken och hela konserten känns tråkigt nog mer som ett genrep. Hon matar på med låtar, säger inte alls många ord däremellan och engagemanget känns tyvärr bara halvhjärtat.
Höjdpunkterna är för få och när klockan närmar sig en timme och Tove Styrke annonserar att det är dags för sista låten, så är det nog många som förväntar sig åtminstone ett extranummer därefter. Istället blir det något av ett antiklimax, när sista ackordet klingat ut och Tove med band lämnar scen, större delen av publiken omgående strömmar bort och de riktiga fansen står kvar och vill ha mer. Det blir inget mer.
Sista låten, Even If Im Loud It Doesnt Mean Im Talking To You sammanfattar hela spelningen. Tove Styrke har både scenenergin, rösten och kaxigheten, men när det kommer till publikvård och konsertbygge finns det en del snickeri att göra till nästa gång.
FAKTA
Tove Styrke, Putte i Parken
Scen: Stage Of Joy
Pil upp: De stora hitsen lyfter.
Pil ner: Det hade behövts ett extranummer.
Betyg: 2