Efter 1980-talet har Sverige delats upp i ett A- och ett B-lag utifrån regional BNP per capita.

Befolkningstäta och tillväxtstarka storstadsregioner, med Stockholm som den självklara motorn, å ena sidan. Avfolkningslän och glesbygdsregioner med vikande utväxling å den andra.

Trenden med ökande regionala tillväxtklyftor är på intet sätt en svensk angelägenhet, snarare en spegling av vad som sker över hela världen. Kerstin Enflo, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet, står bakom rapporten ”Regional ojämlikhet i Sverige. En historisk analys” som presenterades tidigare i år. Hon menar att förklaringen till stor del beror på systemskiftet från produktionsbaserad industri till kunskapscentrerad arbetsmarknad som drivkraft bakom BNP-utvecklingen.

– Från åttiotalet har alla länder haft en stark produktion av kunskap, forskning, datoriserade tjänster. Den kunskapsintensiva tillväxten har varit viktigast för tillväxten och den tenderar att klustra ihop sig i större städer. Varför det har blivit så? Ja, man pratade om det platta samhället när tillgången till internet kom, att då skulle man kunna sitta i Värmland och ha tillgång till hela världen. Men vi ser att tillgång till internet gjort att folk vill träffas ännu mer, säger Kerstin Enflo.

1860 kom Värmland på en 13:e plats i ligan över regional BNP. Efter att ha sjunkit i listan under första halvan av 1900-talet återtog länet mittenplaceringen och 1980, då skillnaderna mellan länen var som minst, var Värmland återigen på 13:e plats. Sedan dess har länet dalat, och 2010 var Värmland tredje sämst i landet.

Samma utveckling kan ses hos andra bruks- och industrifästen, som Västmanland, Gävleborg och Västernorrland.

– Mer traditionellt produktionsinriktade län är mer känsliga för världsmarknadsutvecklingen. Är inte den stabil är inte utvecklingen för dessa län heller stabil, säger Kerstin Enflo.

Trots den historiskt ökade diversifieringen av regional BNP är Sverige med EU-mått mätt inget ojämlikt land. Men den demografiska utvecklingen mot tydliga avfolknings- kontra befolkningstäta regioner har renderat i att nationen som tidigare var en av världens mest jämlika fått problem med självbilden.

– Vi ser oss själva som ett jämlikt land, men jag tror att det gradvis håller på att sjunka in hur mycket klyftorna ökar mellan regioner och människor, och de politiska svaren på det har inte kommit än.

I värsta fall kan det handla om ett ”nytt slags regionalt utanförskap”, enligt Kerstin Enflo.

Dels genom att viktiga samhällsfundament som skola, sjukvård och polis blir svårare att upprätthålla med kraftig utflyttning. Dels genom att känslan av improduktivitet blir en självuppfyllande profetia.

– Intäkter ska genereras på plats och då måste vi se sanningen i vitögat och inse att vissa län har svårare att ta del av tillväxten. Risken är att känslan av att stå utanför och inte bidra skapar en känsla av utanförskap. Här måste vi fundera på hur samhället ska se ut. Hur vi vill att alla ska delta och hur alla ska känna sig delaktiga. Risken är att bara platser där det finns stark tillväxt hela tiden lär sig hur de bidrar till tillväxt.

Bo-Josef Eriksson är enhetschef på enheten för regional tillväxt på Region Värmland. Han säger att nedgången från åttiotalet och framåt är en konsekvens av den kraftiga lågkonjunktur som drabbade landet i början på nittiotalet, och som i länet slog hårdast mot industrin.

– 1990 till 1993 tappade Värmland 23 000 arbetstillfällen. Det var en jättehög andel av alla arbetstillfällen i Värmland som bara försvann, självklart påverkar det regionalt BNP. Hela Sverige drabbades av det här, men därefter har tillväxten i arbetstillfällen varit högre i riket som genomsnitt än i Värmland, och med en koncentration i storstadsregionerna, säger Bo-Josef Eriksson och påpekar att BNP-nedslag på enskilda år riskerar ge en missvisande, långsiktig bild.

Från 2010, året då Värmlands tillväxt var bland de lägsta i landet, har de värmländska arbetstillfällena emellertid ökat. Bo-Josef Eriksson pratar om en slags ”nyindustrialisering” där nya typer av tjänster och produkter kopplade till den tradionella industrin börjar växa fram. Härifrån härleds också nya typer av sektorer, som bioekonomi, som också kan bli draglok för framtida tillväxt.

– Industrin är fortfarande jätteviktig, men det är inte den i sig som skapar arbetstillfällen utan tjänster runt industrin. Man tillverkar en maskin och säljer samtidigt en underhållningstjänst kopplad till den.

Vad gäller det olycksbådande regionala utanförskapet menar Bo-Josef Eriksson att den kraftiga urbaniseringen är en utmaning på lång sikt för avfolkningsregioner.

– Det leder till ökad försörjningsbörda för de som är kvar och så småningom kan det bli utmaningar för välfärdsstaten och samhället.