Det var våren 2011 som Karlstads kommun slog upp portarna till det nya demensboendet på Zakrisdal. ”Norra Europas modernaste vårdboende” kallades anläggningen, med sina frikostiga ytor i markplan, rörelsekänsliga detektorer, infravärme, bubbelbad.

Studiebesökare strömmade till från Sverige, Europa, till och med Kina, för att förundras och dra lärdom.

En av de första att flytta in var Pia Lindgrens mamma, då 84 år och relativt pigg.

– I början fungerade allting väldigt bra. Personalen hade tid, de boende hade inte så tunga vårdbehov. Men sakta men säkert förändrades det, säger Pia.

Den 14 februari i år avled hennes mamma. Hon, liksom de flesta andra på åtminstone den avdelning som Pia haft insyn i, var på slutet långt gången i sin demensproblematik. Rullstolsburen. Inkontinent. Svårt att klara ens små sysslor själv.

Och listan över incidenter hade vid det laget växt sig lång. I det öppna brevet som riktats till politiker och tjänstemän i kommunens vård- och omsorgsnämnd blir det plågsamt tydligt (exempel kan läsas i faktarutan intill).

– Droppen var i januari, när jag kom lite senare än vanligt och hälsade på. Där låg mamma nedbäddad på sitt rum, det var mörkt och hon hade nattkläderna på. Det är dubbelt illa för någon med demens, de blir förvirrade om man inte har regelbundna vanor vad gäller sömn och vila. När jag frågade sa personalen ”det är väl skönt att hon har det bekvämt, och man vet inte om hon kommer upp nåt mer i dag”.

Andra saker har varit än värre: som när mamman fick föras akut till sjukhus för uttorkning efter att ha blivit sittande i solen.

Pia är dock noga med att understryka att personalen generellt inte ska lastas för problemen. Det är villkoren för att klara de dagliga sysslorna som inte hängt med. För få händer, kort sagt.

Under dagtid finns två anställda per korridor där det bor åtta gamla, men på kvällen minskar det till en. Och under natten är det oftast bara en enda anställd på en avdelning om 16 gamla.

När Pia lyft det hela till chefsnivå har hon visserligen mötts av förståelse, och vissa fall fått kompensation om exempelvis kläder eller glasögon gått sönder. Men några grundläggande förändringar har det inte lett till.

Med sitt brev hoppas hon nu få upp ögonen på de ansvariga, skapa debatt. Hur vill vi att de gamla ska ha det under sina sista år? Vilken livskvalitet kan vi kräva?

– Jag var på en föreläsning på Alzheimerföreningen, där sa en professor att de anhöriga är otroligt viktiga för att den drabbade ska få sina rättigheter tillgodosedda. Ska det behöva vara så?

Pia sänker huvudet och suckar. Hon är tyst ett tag innan hon fortsätter:

– Det är min stora fasa. Att bli gammal, dement, hamna i en sån här situation. Jag hoppas få slippa det.

Läs också: Chefen: "Vi tar det här på största allvar"

 

Några av incidenterna

• Medicin mot depression förskrevs av sjuksköterska och med läkares medgivande, utan att Pia kontaktats. ”Hon verkade bara vilja gå och lägga sig”, var motiveringen. Medicinen sattes ut direkt.

• Två gånger under 2013 fördes modern med ambulans till sjukhus. Vid båda tillfällena var det personalen som larmade, efter att sjuksköterska inte bedömt problemen som så stora. Vid båda tillfällena konstaterades lunginflammation - ena gången fick en pacemaker opereras in.

• Förra sommaren fann en annan boendes anhörig modern sittande utomhus i starkt solsken. Hon kräktes. På sjukhuset konstaterades njursvikt och mycket höga njurvärden på grund av vätskebrist. Modern hade dessutom ett stort sår på ena foten efter en vattenblåsa. Hon blev kvar på sjukhus i tre veckor.

• I julas saknades ett glas från moderns glasögon. Delar av ett krossat glas återfanns senare under sängen. Modern var då rullstolsburen och kunde inte själv ta sig i och ur sängen.

• I januari i år kom Pia lite senare än normalt på besök, vid 13-tiden. Då fann hon modern nedbäddad i sängen, i nattkläder. På frågan varför fick Pia svaret att ”det är väl bekvämt för henne, och man vet ju inte om hon kommer upp nåt mer i dag”.

• Flera gånger under de fem åren på Zakrisdal har Pia hittat medicin på golvet i moderns rum.

• På grund av inkontinensproblem måste modern använda blöjbyxor. Vid många tillfällen när Pia besökt har de varit överfyllda med urin. Genomvåta kläder har förekommit. Har lett till upprepade urinvägsinfektioner.