Arvikasonen är 14:e bland RC2-bilarna, 2.56,4 efter Elfyn Evans och endast med Fredrik Åhlin, Johan Kristoffersson och Emil Bergkvist framför sig sett till svenska förare.
– Jag ser till att inte göra några dumheter utan ser bara till att rulla igenom sträckorna och försöka komma in i körningen och noterna framför allt. Men jag tycker att vi hänger med förvånansvärt bra, det känns bra.
Co-drivern Per Barth är betydligt mer rallyrutinerad men att ta in noterna är den stora utmaningen för Johan Kristoffersson som inte hinner njuta av allt folk längs vägarna.
– Nej, faktiskt inte. Det är rätt så mycket fokus på vägen. Det blir det när man är så himla fokuserad på noterna, då hinner man inte med något annat. Det är på samma sätt som när man kör en ny bil i racing, då tycker man att man har fullt upp i början. Men efter några gånger tycker man att man har all tid i världen. Men där är jag inte i rally.
• Vad är den största utmaningen rent körtekniskt?
– Det är noterna, det är det som ställer till allt i körningen. Hade jag vetat hur vägen såg ut hade jag kört helt annorlunda. Då skulle bilen bete sig annorlunda, fästet skulle bli annorlunda. Allt skulle bli annorlunda.
– Dessutom så genar de något så in i bomben. Och när man själv inte vill gena så mycket, för man är rädd att slå sönder bilen, hamnar man utanför spåren och då går det väldigt mycket långsammare helt plötsligt.
• Du är van att fajtas i toppen, nu ska du inte titta på placeringar alls. Är det en mental omställning?
– Ja, det är det. Det är inte roligt, säger Kristoffersson med ett skratt och fortsätter:
– Men man får försöka ta det för vad det är och inte stressa upp sig. Jag vet att det går så himla lätt att göra ett litet misstag – och då är det slut. Det är inte som när man bromsar på sig i racing, glider av och tappar någon sekund. Här lindar man bilen runt en tall och måste ta ned träet för att få loss den...