I Svensk Tidskrift skriver Rebecca Weidemo Uvell att socialdemokratin har avskaffat sig själv och att tiden sprungit ifrån dem. Hon avslutar sin text ironiskt med att fler borde gråta en skvätt över socialdemokratin: Rest in peace.

Men socialdemokratin är inte död. Inte i Sverige och inte globalt. I USA utmanar ”sossen” Bernie Sanders och hans gräsrotskampanj den stenrika konkurrenten Hillary Clinton på allvar. I Europa leder socialdemokrater regeringarna i bland annat Italien, Portugal och Frankrike.

Längtan efter en bättre fördelning av resurserna är stark. Socialdemokraternas politik går ut på att förbättra livet för alla, på att jämna ut orättvisor och tillsammans stötta dem som har det svårt.

Flyktingfrågan har dominerat kraftigt det senaste halvåret och lagt sig som en våt filt över det mesta av den övriga samhällsdebatten. En mätning av DN/Ipsos visar att 40 procent av väljarna tycker att invandring är den viktigaste frågan, en dramatisk förändring bara på ett halvår.

Det har dolt mycket av det positiva som har hänt. Många reformer ur valmanifestet är genomförda eller på väg att bli det. Den svenska tillväxten är stark, sysselsättningen ökar. Förutsättningarna för att investera i bostäder, järnvägar och kunskap är goda, trots ökade kostnader för migrationen.

Socialdemokratin lider av dåligt självtroende. Det leder i sin tur till att partiet får ännu svårare att nå ut med budskapet att mycket går åt rätt håll. Alla partiarbetare och även partiets sympatisörer borde sträcka på ryggen och berätta vitt och brett om fler lärare i skolan, mer personal i förskolor, fritidshem och äldreboenden.

Eller om sänkt skatt för pensionärer, höjt underhållsstöd till ensamstående föräldrar och en avskaffad stupstock i sjukförsäkringen. Eller om tio miljarder kronor extra till kommunerna för att klara flyktingmottagandet. Ännu mer kan och bör göras de kommande två åren.

Idéerna och ideologin är definitivt inte döda. Politik gör skillnad. Arbete skapar välstånd. Gör din plikt och kräv din rätt. Fördela överskottet rättvist och finansiera välfärden gemensamt.

De budskapen kan inte bli omoderna, hur mycket och hett än nyliberalerna och de konservativa krafterna önskar det. Socialdemokraterna kan komma tillbaka som huvudrollsinnehavare i svensk politik. Det finns inga som helst skäl att ge upp.