Eller ja, nu för tiden är januari årets första månad. Men förr i ti’n, det vill säga när de gamla romarna levde och frodades, då började faktiskt kalendern med månaden mars. Hörde jag en lättnadens suck susa genom länet?

När jag häromdagen uppmärksammades på detta faktum kändes åtminstone min tillvaro lite lättare att hantera.

Vetgirig sökte jag internet efter mer information.

Mycket riktigt. Enligt den gamla romerska kalendern räknades mars som årets första månad. Mars var för övrigt romarnas krigsgud och till denne offrades djur vid denna tid på året för att få lycka och medgång i krig som komma skulle under året.

Fullt rimligt!

Då liksom nu kommer april efter mars. Namnet april skulle kunna härstamma från ordet apricus som betyder solig eller ordet aperire som betyder öppna, exempelvis i betydelsen att blom- eller bladknoppar slår ut. April är skönheten och kärlekens gudinna Venus månad.

Maj är å sin sida tillägnad markens och växtlighetens gudinna Maia. Till henne offrade man i hopp om att skörden skulle bli god.

Vidare är Juni gudinnan Junos månad. Juno var den högsta gudinnan i romers mytologi och förknippas med gifta kvinnor och barnafödande.

Quintilis betyder helt enkelt att det är den femte månaden. Månaden fick emellertid senare namnet juli efter Julius Caesar som var född denna månad.

Den sjätte månaden hette till en början Sextilit, men fick sedan namnet augusti efter den förste romerske kejsaren Augustus.

Namnet september kommer från latinets septem som betyder sjunde. Oktober är månad nummer åtta (octo = åttonde) november är månad nummer nio (novem = nionde) och december är månad nummer tio (decem = tionde).

Men vad hände med januari och februari då? Tja, de fanns inte alls. Romarna var inte dumma. Antagligen visste de att januari och februari var riktiga skitmånader, och låtsades därför inte om att de fanns alls.

Sen kom någon på att året visst hade för få månader så de fick hitta på något som skulle ställa detta till rätta.

Ianuarius – januari är guden Janus månad – en gud med två ansikten. Ett som ser framåt (framtiden) och ett som ser bakåt (historien).

Och Februarius – februari blev slutligen årets sista månad. Namnet kommer från ordet ”februare”, som betyder ”att rena”.

Kan vi dra någon slutsats av det här? Någonting som knyter ihop säcken mellan nu och då?

Jag vet inte. Men jag tycker gott vi kan anta att nu och då inte skiljer sig åt så himla mycket. Att människor förr i ti’n nog längtade efter vår, värme och ljus lika mycket som vi gör efter en lång och mörk vinter.

Och eftersom vi nyss hamnat i reningens månad februari kanske vi också skulle helga den på något vis?

Romarna själva firade en stor högtid för förlåtelse av synder 15 februari.

Passa på att fira!

För att gå efter en kalender från romartiden är förvisso ganska gammalt, men att tro på synd – ja, det tycker jag är riktigt omodernt.

Och då är det verkligen hög tid att få förlåtelse.