Ekonomin i Kina har bromsat in och skickat chockvågor till världens börser. Tillväxten i världens folkrikaste land är fortfarande hög, men inte längre lika hysteriskt hög.

Internationella valutafonden IMF har nyligen skrivit ned sin prognos över den globala tillväxten i år till ”bara” 3,4 procent. Samtidigt rapporterar den fackliga världsorganisationen ILO att den globala arbetslösheten fortsätter att vara hög i några år till.

Men världens ledare borde inte enbart stirra sig blinda på tillväxtsiffrorna, det kanske rent av är bra att karusellen bromsar in. Det finns annat som påverkar jordens och människornas framtid. Som till exempel den sanslösa användningen av plast. Plast som sedan förorenar våra redan känsliga hav.

Välgörenhetsorganisationen Ellen MacArthur Foundation presenterade i Davos en larmrapport om hur mängden plastavfall i världshaven ökar i rasande fart. Om inget görs kommer det att finnas mer plast än fisk i haven år 2050, enligt forskarna.

Varje minut tappas motsvarande en sopbilslast i haven. Minst åtta miljoner ton plast om året dumpas i vattnet.

Produktionen av plast har på 50 år ökat från 15 miljoner till 311 miljoner ton 2014. Under de kommande 20 åren beräknas produktionen fördubblas.

Redan om tio år kommer det att finnas 150 miljoner ton plast i haven. Redan i dag täcker en plastvirvel i norra Stilla havet en yta som är större än Turkiet.

90 procent av alla stormfåglar i Nordsjön har plast i magen. En tredjedel av albatrossungarna i Stilla havet svälter ihjäl efter att plast har fastnat i magarna. Och de små bitarna av mikroplast uppfattas av fiskarna som växtplankton och tar långsamt död på djuren.

Plast finns i många produkter, men det som sprids i naturen är framför allt förpackningar. Endast futtiga 14 procent återvinns. En hel del bränns, men alldeles för mycket hamnar i haven.

En produkt som används en gång tar minst 100 år att bryta ned. Under tiden hinner den ställa till mycket elände. Användningen måste minska i stället för att öka. Återvinningen behöver öka radikalt om haven ska räddas.

Tillväxten har ett högt pris, alltför högt i många fall. Vi har enligt forskarna gått in i en ny geologisk tidsålder, antropocen. Nu är det människans egna aktiviteter som avgör hur det går för klotet.

Antingen fortsätter vi att konsumera och spendera som hittills och går mot kollapsade ekosystem. Eller också ställer vi i den rika världen om till ett annat sätt att leva. Det valet borde inte vara så svårt.