42 utryckningar. Så många gjordes till de värmländska asylboendena under september, enligt färsk statistik från landstingets ambulans­verksamhet. Månaden därpå hade siffran närapå fördubblats till 82 medan det i december gjordes hela 153 dylika körningar.

Av dessa 153 medtogs 64, alltså två av fem patienter, för sjukhusvård. Siffrorna speglar med all tydlighet trenden – många asylsökande ringer SOS utan att egentligen behöva det.

– Det kan vara hastigt påkommen feber eller symtom med rent allmän infektionskaraktär där vi kan ge råd på plats eller dela ut Alvedon. Många gånger är det så att de saknar läkemedel som vi kan ge, säger ambulanschef Wolmer Edqvist.

– Det har blivit en rätt så stor ökning med start under höstkanten, vilket beror på flyktingströmmen. Vi har cirka tio­tusen flyktingar i länet, det betyder att vi har fått ett nytt Grums. Men det är inte så konstigt. Kommer man till ett främmande land och informeras om att ringa 112 när man blir sjuk, klart man använder det. Det är inte flyktingarnas fel att det blir så här, snarare behöver vi tänka på hur vi informerar på ett annat sätt, fortsätter han.

Informationsarbetet kommer att skötas av det nya verksamhetsområdet för asyl- och flyktingfrågor där Ulrika Thufvesson är verksamhetschef.

– Vi kommer att jobba med tidig information om det svenska sjukvårdssystemet och lägga mer fokus på egenvårdsråd, vad man kan göra själv. Det är viktigt att informera om att det inte är akuten man åker till i första hand eller till vårdcentralen om man haft feber i två dagar. Vi behöver vara tydliga med vilka vägar som finns, det är inte lätt att komma från ett annat land och veta vad som gäller, säger hon.