Det kan vara en sommar för 50 år sedan, ungefär. Herrarna i hagen skulle ha varit pojkar på runt tio år då, med mamma och pappa på en campingplats någonstans i Sverige.
Snön driver utanför fönstren på Arvika Fordonsmuseum, det är där vinter i paradiset äger rum under en temautställning som ett nytt samlingarnas signum.
– Innehållet måste förnyas, vid sidan av de fundamentala klenoderna, säger Kalle Evrell, intendent sedan drygt ett år.
Gulfmacken är en innovation, caféet har blivit mer ombonat.
– Förra året höjde vi besöken med 2 500 personer, förklarar Dan Lööf, styrelseledamot i Ideella föreningen Arvika fordonsmuseum.
En sommardag kan museet med nationell toppstatus locka 100 gäster, en råkall vinterdag ett tiotal.
De räknar kanske inte med att hamna i sommarmiljö, vid den hopfällbara campingvagnen Tommeliten sedan 1963 med folkvagn som dragbil.
Eller under Isabellatältet som täcker Saabkombin med liggplatser på taket och utrymmet längs bilen.
Med alternativet, den hembyggda husvagnen från 1959 efter en Opel Rekord P 1 från 1960.
– Jag mötte bilägaren på Gammelvala, han frågade om jag var intresserad av husvagnen också, berättar Kalle Evrell.
Det är så det går till när embryot till en utställning växer, i det här fallet med spännvidd från 1950-talet och 20 år framåt.
– Kaffe, frågar Dan Lööf.
Sedan i lördags. Kaffet alltså.
Munlädret går som bladfjädrar på en campingvagn. Prata för varan kan de, för ett museum som är öppet varje dag.
– Inte ens på julafton hade vi stängt.
Det skulle entusiasmen förbjuda.
Vid representation kör de Ford från 1939, och för att leva som man lär.
– Sönerna krävde att vi skulle ta ”bubblan” och husvagn till Öland, annars vägrade de följa med på semestern, berättar Kalle Evrell.
Folkvagnsfantomen erkänner att det blev trångt.
– Men också vår roligaste camping.