Polens affärer kan inte viftas bort i dag heller. Utvecklingen i vårt södra grannland angår oss alla och det finns anledning att vara bekymrad.
Sedan nationalistiska och ultrakonservativa partiet Lag och ordning, PiS, vann valet i november och fick egen majoritet i parlamentet har en rad oroande beslut tagits. Fem domare i högsta domstolen har sparkats och ersatts av partitrogna jurister.
Regeringen ska enligt en ny medielag utse och kunna sparka cheferna i de statliga radio- och tv-kanalerna, för att enligt utrikesminister Witold Waszczykowski ”bota samhället från vissa sjukdomar”, som ”en ny blandning av kulturer och raser, en värld av cyklister och vegetarianer, som satsar allt på förnybar energi och bekämpar varje form av religion”.
Partiet avfärdar följdriktigt klimathotet, vill stöpa om landet efter katolska värderingar och göra det mer självständigt från EU, trots att Polen vunnit enormt mycket på medlemskapet. Partiet vill ge regeringen mer makt, eller egentligen handlar det om att landet ska kunna styras med järnhand av partiledaren Jaroslaw Kaczynski. Polen rör sig bort från demokratin, precis som Ryssland och Ungern tidigare gjort.
Bo Pellnäs, tidigare överste, student i Karlstad 1958 och befäl på I2, skriver i en ledarkrönika i Kristianstadsbladet om den dystra och farliga utvecklingen i EU. I land efter land hotas nu unionen av ultranationella politiker, som opportunistiskt och hänsynslöst spelar på människors rädsla och främlingsfientlighet, skriver Pellnäs.
Får de hållas riskerar våra barnbarn att dö i ett nytt stort europeiskt krig, varnar Pellnäs. Risken finns att han får rätt. Europas historia är fylld av krig orsakade av auktoritära ledare och stark nationalism, från Karl XII, Napoleon Bonaparte, Adolf Hitler till Slobodan Milosevic.
Nu heter de Viktor Orbán, Jaroslaw Kaczinsky, Marine Le Pen och Jimmie Åkesson och de är på frammarsch i land efter land. Ett allt mer splittrat och nationalistiskt Europa är en önskedröm för Ryssland och Vladimir Putin. Några länder i Europa håller på att backa 100 år bakåt i tiden.
Det behövs ett motstånd mot nationalismen på både nationell och europeisk nivå. I Polen finns en aktiv opposition och landet har sedan 1980-talet och fackföreningsrörelsen Solidaritet en tradition att stå upp emot makten. En motståndsrörelse har redan växt fram till försvar för demokratin.
EU behöver skärpa tonen mot länder som Ungern och Polen. De får inte tillåtas attackera demokratins grundpelare, som ett självständigt rättssystem och fria medier är.