Det finns en del för regeringen att glädjas över. Vårdnadsbidraget avskaffas, en tredje pappamånad införs, arbetslöshetsförsäkringen har bättrats på ordentligt, de värsta problemen med allmänna visstidsanställningar rättas till och stupstocken i sjukförsäkringen avskaffats.

Det har också investerats någon miljard i minskade skolklasser, järnvägsunderhåll och bostadsbyggande. Arbetslösheten har sjunkit till 6,2 procent. Svensk ekonomi går som tåget, enligt OECD.

Men det är inte för detta som regeringen kommer bli ihågkommen. När situationen i Syrien förvärrades tvingades fler människor på flykt. Till en början var regeringens migrationspolitik oförändrad, samtidigt som de tryckte på för ett gemensamt och solidariskt mottagande inom EU.

Efter ett tag kom förändringarna. Den blocköverskridande överenskommelsen innebar tillfälliga uppehållstillstånd och försörjningskrav för anhöriginvandring. Förslag som ökar bördan för migrationsverket och direkt försvårar etableringen i samhället för nyanlända. Sedan infördes gränskontroller.

När flyktingar trots signalerna fortsatte att komma gjorde regeringen en total omsvängning av migrationspolitiken och idag, måndag, införs id-kontroller för alla som reser in i Sverige.

Förutom att detta är förödande för människor som söker asyl försämrar det direkt kollektivtrafiken i Öresund. Varje dag får hundratusentals pendlare höra att tåget är försenat på grund av passkontroller. Detta är en förändring som påverkar vardagen för vanligt folk mer än både flyktingmottagandet och en tredje pappamånad.

Redan innan hösten började var behoven i välfärden stora, landstingens och kommunernas ekonomi ansträngd och bostadsbristen enorm. Detta är inte flyktingarnas fel utan resultatet av det systemskifte som inleddes med Bildt-regeringen 1991. Samhället har nedrustats och under åtta år ägnade sig regering Reinfeldt åt att sänka skatten med 140 miljarder kronor. Det samhälle som under hösten 2015 ställdes inför ökade utmaningar är ett nedbantat samhälle.

Det fanns ett fönster för regeringen att lägga om den ekonomiska politiken och föra en krispolitik som gynnar alla. Att göra ordentliga investeringar i infrastruktur och välfärd. Visst sköt regeringen till tio miljarder till kommunerna men samtidigt meddelades också att pengar till utlovade satsningar dröjer. Investeringar för framtiden skjuts på framtiden.

Vid slutet av 2015 var förtroendet för regeringen nere på rekordlåganivåer. Avståndet mellan partiledningen och medlemmar växer.

För S-ledningen är det största problemet är att det inte finns något att samla människor kring. Oavsett vad man anser om migrationspolitiken är det många som håller med om att det är rätt och riktigt att omfördela resurser och investera i det som gör oss rika tillsammans. Men regeringen talar inte till dem.