När Gunilla Andersson går till jobbet är det med den ickedelikata arbetsuppgiften att förbereda för att trehundra kollegor ska försvinna under kommande år.

Tidigare i våras insåg ledningen att det ekonomiska limbo som landstinget befinner sig i inte kommer vändas utan kraftfulla åtgärder, vilket resulterade i att ett omställningspaket om 380 miljoner kronor och 300 indragna helårstjänster offentliggjordes i oktober.

Nyheten slog ned tungt i hela länet, inte minst bland personal och fackförbund, vilka upprepade gånger därefter varnat för kompetensflykt och urholkning av patientsäkerheten.

– Det är klart att det inte är någon rolig känsla när man behöver kommunicera det budskapet, och man tänker väldigt noga igenom hur man ska presentera det för att skapa så lite oro som möjligt. Samtidigt tror jag att alla medarbetare har stor respekt för att vi har de pengar vi har. Det kan finnas en förväntan om att det ska bli mer tilldelade resurser på något vis. Samtidigt tror jag alla förstår att det är ungefär som en familjeekonomi, när pengarna inte finns, finns de inte. Då måste man hitta något annat sätt att lösa situationen, säger Gunilla Andersson och fortsätter:

– Det som har varit väldigt värdefullt är att vi samtidigt har kunnat presentera en utvecklingsplan som styrelsen enigt ställt sig bakom.

Utvecklingsplanen är arbetsnamnet på det stora systemskifte som vården står inför. I stora drag handlar det om att med hjälp av mobila lösningar, digitalisering och ny teknik öka tillgängligheten och förändra arbetssättet i grundvalarna. För, som Gunilla Andersson säger, hittar inte den ekonomiskt ansatta vården nya modeller skulle ”vi behöva höja skatten hela hela tiden”.

– Tyvärr, brukar jag säga, är vi inte ensamma i landet om detta, utan det är ett svårt läge i svensk vård utifrån ekonomiska perspektiv överallt. Det hade kanske varit enklare för oss om det bara hade varit vi, för då hade vi vetat att lösningen bara hade funnits här.

– Det känns väldigt bra, att vi har utvecklingsplanen att hålla oss i. För det är skillnad på att bara göra omställning, och det som uppfattas som neddragningar, utan att samtidigt kunna erbjuda vården på ett annat sätt – som faktiskt syftar till att ge bättre vård.

Men hur går man rent praktiskt tillväga för att på bästa sätt strama åt en organisation med ofantliga 7 300 anställda – som redan upplever att personella och ekonomiska resurser inte räcker till?

Stor del ligger förstås i att med hjälp av verksamhetschefer identifiera numerärer och övertalighet. Men lika viktigt är förbättrade flöden och kvalitetsarbete, mjuka faktorer som i det långa loppet ska minska belastningen. Och, inte minst, se och lyfta alla de 7 300 medarbetare som Gunilla Andersson menar är oumbärliga för värmlänningen.

Varje onsdag gör hon studiebesök ”i verkligheten”, Kvartalets idé premieras och snart ska Årets vägvisare utses. Gunilla Andersson, med bakgrund som biomedicinsk analytiker, vet att personlig drivkraft och kompetens blir allt värdefullare när resurserna krymper.

– Jag har jobbat med alla möjliga arbetsuppgifter. Jag har varit mitti vården, i ren operativ drift, jag vet vad det är att gå på schema, jag vet vad det är att gå själv en mörk kväll i kulvertarna på CSK. Det har varit en fördel för mig att jag har den bilden med mig hela tiden, och tycker att det är roligt. Det är nog viktigast för mig. Jag brinner för att det ska bli bra för patienterna och medarbetarna, att de ska få utrymme för sina idéer och sin kompetens utifrån vad de ser behöver bli bättre för patienten.

• Som patient, allt prat om utvecklingsplan och flöden och kvalitetsarbete kan låta lite luddigt. Vad säger du till den som är orolig för att att vården ska tajtas till och det blir ännu svårare att få träffa sin läkare?

– Det är vårt uppdrag att det sker, vi har ingen ändring i det. Tvärsom har vi den landstingsplan vi har, med mål som inga köer och inga vårdskador. Vi är inte där än, men det går åt rätt håll. Att det händer saker behöver bli synligt för att stilla den oro som såklart finns.

Oro och fackliga stridsrop är dock inget nytt för Gunilla Andersson.

Hon var med vid sjukhusnedläggningarna i Säffle och Kristinehamn 2001, och verkade som hälso- och sjukvårdschef under krisåret 2011. I sig tunga – men samtidigt stärkande – erfarenheter.

– Det tror jag alla som var med under de här åren tycker. Inte bara då vi tvingats till omställning i form av lägre personalbemanning, det har vi också gjort en gång tidigare. Vi har varit tvungna att göra detta flera gånger. Men jag hoppas att utvecklingsplanen gör att vi kan jobba med inriktningen mer systematiskt och slipper ha de här återkommande svängningarna.

– Såren från Kristinehamn och Säffle finns fortfarande kvar. Då var det så illa med ekonomin som det någonsin kunde vara. Därav att det är viktigt nu att göra åtgärder, vi vet hur illa det kan bli och dit ska vi inte igen. Vi ska ha tre sjukhus som är långsiktigt hållbara och en stark bassjukvård i den nära vården.

• 2016 lämnar 300 par händer vården och utvecklingsplanen har inte hunnit implementerats. Vad håller vi oss i då?

– Det blir ett känsligt år, att kunna göra de kostnadssänkningarna trots att vi inte har fullt genomslag för nya arbetssätt och ny teknik. Men inriktningen i planen kommer vi hela tiden jobba efter. Det kräver tid att ställa om och det är klart att vi kommer ha en hel del svårigheter att tampas med under nästa år.

• Trots allt som händer, är det roligt att vara landstingsdirektör?

– Jag vet inte om roligt är rätt begrepp. Det är utmanande och en stor förmån att faktiskt få vara med och jobba med de frågor som faktiskt är livsviktiga. För de är livsviktiga. Det som är fantastiskt roligt, det är att veta och känna att varje dag gör vi i landstinget insatser som förbättrar liv.

-----

FAKTA

Bakgrund

Det är ekonomiskt bistra tider för så gott som hela den svenska landstingssektorn. Värmland är inget undantag. 2015 förutspåddes sluta med ett underskott på 137 miljoner kronor för hela landstinget som under hösten initierade ett kännbart sparpaket på 380 miljoner kronor.

Bland annat ska 300 helårsstjänster dras ned, hyrpersonal ska minska kraftigt, liksom läkemedels- och konferenskostnader.

2016 ska landstinget, enligt budget, gå med ett plus på 51 miljoner kronor.