I fredags tackade kollegorna på Sveriges Radio (SR) av Gunnar Gramnes och i dag klockan halv två gör han sin sista sändning från radiohuset i Karlstad.
– Nu ska jag byta liv fullständigt, säger Gunnar som inom kort blir pensionär och flyttar till Lund där han har sina närmaste vänner och nära till sin familj.
– Jag har tänkt komma i form, spela mycket golf och njuta av livet. Jag ser mig själv sitta med en kopp kaffe vid havet nere i Skåne och om hälsan och ekonomin tillåter så hoppas jag kunna resa en del.
Så ser framtidsplanerna ut för radioveteranen som har rapporterat om många av vår tids mest betydelsefulla händelser. Karriären började för nästan 40 år sedan då Gunnar efter avslutad journalistutbildning i Stockholm fick jobb på Dagens Nyheter.
– Det var på den tiden man blysatte tidningar. Jag har varit med om en enorm teknikförändring sedan dess, i dag märker man knappt teknologin.
Efter åtta månader lämnade han tidningsmediet för radion som skulle bli hans arbetsplats de kommande 38 åren.
– Jag fick av en slump jobb på centralredaktionen för radion. Den lades ned ett år senare och då hamnade jag på Ekot där jag blev anställd.
När frågan om vad som har hänt under hans tid i branschen ställs så kliver surgubben Gunnar fram.
– När jag gick på journalisthögskolan så ville vi förändra världen, nu vill journaliststudenterna bli kändisar, säger han och tillägger: ”och nuförtiden är jag gubbgrining.”
Det råder inget tvivel om att Gunnar har älskat arbetet på radion men att han är missnöjd med den utveckling som skett på senare tid. Han är trött på branschen och tidsandan – ”men inte på mina medarbetare” – poängterar han.
– Jag är SR-medarbetare alla timmar på dygnet, året runt. Därför ser jag det som mitt jobb att höra allt vi gör och att hjälpa folk att bli bättre. Jag vill vara stolt över att jobba här. Men de senaste fem åren har det gått åt fel håll.
Ett praktexempel på vad Gunnar inte tycker om är att kändisar har börjat ta allt mer utrymme i sändningarna.
– Magnus Uggla är säkert en bra artist men han är ingen programledare och har inget i radion att göra. Man måste kunna ta radiomedarbetare på allvar och vem som helst kan inte göra radio.
Enligt undersökningar så är SR i den absoluta toppen bland de företag som svenskarna har störst förtroende för, men Gunnar menar att det som gjort SR speciellt håller på att slarvas bort.
– När det händer något viktigt så sätter svenskarna på radion för att få information, det tycker jag är viktigt.
Förutom att jobba på Ekot så har Gunnar bland annat varit korrespondent i Oslo och London samt varit programledare för P4 Granskar och Efter Tolv.
– Efter Tolv var ett väldigt populärt program som jag gjorde i fem år. Sedan ville P4-ledningen att jag skulle poppa upp programmet. Men då sa jag nej, säger Gunnar och förklarar att han vill att lyssnarna ska kunna lära sig något nytt och få tänka själva.
– Jag vill inte sitta där och prata med kändisar bara för att de är kända. ”Då får du ett nytt program”, sa ledningen i Stockholm. Så jag är själv bästa exemplet på vad jag inte tycker om längre, när en person blir viktigare än vad de säger. Därför är det läge att sluta nu, ett år i förtid.
Gunnar varvar meningar om radions förfall med dess förtjänster för att sedan luta sig tillbaka och säga:
– Med det sagt så har jag inget mer att klaga på. Jag har haft världens bästa jobb i många år och fått se många spännande platser både i Värmland och ute i världen.
Hans drivkraft har alltid varit att göra radio för lyssnarna och bland höjdpunkterna i karriären så utmärker sig ofta de med vanliga människor.
– Att träffa vanligt folk som drabbas av krig eller vanvettiga politiska beslut är en viktig del av jobbet. Då måste man respektera folks rädsla för direktsänd radio. ”Det är ett vanligt samtal vi ska ha”, brukar jag säga för att få dem att slappna av. Sedan får man visa respekt och klippa dem varsamt.
Något som Gunnar gjort som han är särskilt stolt över var en programserie som sändes i somras.
– I samband med att jag var i London inför OS 2012 fick jag ett tips om att det bodde två damer på Vågmästaren i Karlstad som medverkat i OS i Berlin 1936, och i London 1948. Där föddes tanken på att göra en programserie med äldre människor som kan berätta historien och med sitt perspektiv beskriver samtiden för oss.
Serien hette De byggde landet och var det sista Gunnar gjorde som sändes över hela Sverige.