– Om inte jag berättar min sons historia, vem gör det då?

Eric Löwenthal beskriver sin son Alexander som en rolig och nyfiken typ som i grunden är som du och jag. Han har personliga preferenser om vad han gillar och ogillar. Ibland är han ledsen, ibland är han arg. Han är stor och liten på samma gång.

– Men han bryter mot alla normer om hur man ska bete sig vilket gör att folk inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till honom.

Alexander kan inte prata och behärskar bara ett antal tecken för att visa vad han vill. Genom att hålla handen mot örat kan han exempelvis visa sin omgivning att han vill lyssna på musik. Precis som ett litet barn stoppar han saker i munnen för att undersöka dem. Alexander har personliga assistenter dygnet runt och för hans anhöriga är kontakten med olika myndigheter som ett heltidsjobb.

– Det är en enorm byråkratisk apparat som man nästan behöver vara jurist för att kunna hantera. Det tar fruktansvärt mycket tid att få olika insatser beviljade och det krävs ofta nya läkarintyg för att få dem förnyade. Sammanlagt är det runt 20 olika institutioner som jag ska hålla koll på och det tar ju nästan knäcken på en.

Men även om den biten är jättejobbig så älskar Eric Löwenthal så klart sin son precis lika mycket som andra föräldrar.

– Jag tycker att det är kul att han är annorlunda. Jag är medtagen på en resa som jag inte hade kunnat hitta på själv och många säger att den här föreställningen är gjord med både värme och kärlek.

Humorshowen heter ”Fadern” och har undertexten ”I faderns, sonens och försäkringskassans namn”. Den hade premiär förra hösten på Södra teatern i Stockholm och i dagarna väntar tre föreställningar i Värmland.

– Min ambition är inte att berätta en snyfthistoria. Det är klart att det finns en allvarlig underton i föreställningen men jag har försökt vrida och vända på det och även skildra den absurda byråkratin som man dras in i.

• Du har fått en hel del hyllningar för föreställningen. Finns det även de som tycker det är ett konstigt ämne att skämta om?

– Nej, inte konstigt men det är klart att jag har fått frågan om jag inte hänger ut min son. Men jag skämtar inte på hans bekostnad, det är inte dit pikarna riktar sig. Alexander tillhör en grupp som inte kan väsnas och föra liv för att få saker att hända vilket gör att han hamnar i kläm. Om inte jag berättar min sons historia, vem gör det då?

Eric Löwenthal började med stand up runt millennieskiftet och embryot till ”Fadern” kom till för cirka tio år sedan. Den tog lång tid att utforma.

– På den tiden var jag väldigt grön och gjorde ofta fem minuter på scenen före de riktiga essen. Jag var varken mogen som människa eller komiker för att göra den här föreställningen. Det är otroligt att jag nu kan åka runt i landet och dra folk trots att jag egentligen inte är särskilt känd.

• Hur viktig är humorn för att kunna skildra den här typen av öden?

– Det är nog lite olika. För mig är det en slags överlevnadsstrategi. Kan man skratta åt det som är utmanande och svårt så är det lättare att uthärda det. Och kan folk i publiken skratta åt det så är det nog lättare för dem att ta det till sig efteråt.

”Fadern” spelas i Hagfors i dag, i Säffle i morgon och i Filipstad på torsdag.