Under årets första åtta månader sökte knappt femtiotusen personer asyl i Sverige, enligt Migrationsverket. De allra flesta är syrier, runt en tredjedel, som tagit sig till Europa via Balkanrutten – den östra och numera största vägen in i Europa.

Förra året kom flest flyktingar båtvägen från Afrika över Medelhavet, det som kallas Centrala Medelhavsrutten. I år har trafiken på rutten över östra Medelhavet och Balkan formligen slagit i taket och flyktingströmmarna tredubblats under årets sju första månader jämfört med samma period ifjol.

– Det som är frapperande är det höga antalet afghaner. De kommer samma rutt som syrierna men rör sig långsammare. Många har befunnit sig i Iran eller Pakistan, men nu är många rädda för att vistas där och har rört sig mot Turkiet och Europa. Nu ökar också antalet syrier i Europa och Sverige på ett sätt som vi inte varit förberedda på. Det har blivit väldigt tydligt senaste veckorna, säger Helena Carlestam, omvärldsanalytiker på Migrationsverket.

Balkanruttens popularitet har ökat av flera anledningar. Den är enklare än att ta sig via båt, som ofta medför stora säkerhetsrisker. Under våren och sommaren är det också på grund av vädret lättare att röra sig, och en naturlig säsongsavmattning brukar ske i mitten av oktober.

– Att ta sig den här vägen, man går på vägar och järnvägsspår, innebär stora risker och migranterna är ständigt utsatta för faror. Men många väljer det framför risken att drunkna i Medelhavet.

Från Turkiet – ett land som tagit emot många flyktingar, men som efter vårens val intagit en mer kritisk hållning – går den gängse vägen upp genom Grekland och västra Balkan. Men Grekland har, liksom den alternativa flyktvägen Bulgarien, och Ungern vallat in sig med stängsel för att hålla flyktingarna på utsidan. Och i Makedonien, som är en stor passage på väg upp till Ungern, har landets hårdföra behandling av flyktingar lett till upplopp och militärbevakning.

Den aggressiva attityden har förstås med de enorma strömmarna att göra, men även med ländernas handfallna flyktinghantering.

– Västeuropa har länge haft etablerade system för asylsökande. Men i forna öst finns inga upparbetade system för stora flyktingströmmar eller erfarenhet av integration. Nu ställs man inför ett väldigt hårt tryck och man har inte kapaciteten att klara av det.

Men väl komna till Tyskland eller Sverige har många flyktingar nått sitt primära slutmål, säger Helena Carlestam.

• Hur många lyckas?

– Man kan vända på det och säga så här: drygt sex miljoner är internflyktingar inom landet, fyra miljoner syrier befinner sig på flykt i närområdet, främst i Libanon, Jordanien eller Turkiet. Detta kan jämföras med att andelen som söker asyl i Europa ligger på två till tre procent.

Vad gäller Centrala Medelhavsrutten hade knappt hundratusen flyktingar nått Europa fram till och med juli. Oftast eritreaner och somalier som flyr under mycket riskfyllda förhållanden.

– Vi vet att det är väldigt farligt och våldsamt för eritreanerna på vägen till Libyen. På båtarna finns det också en tydlig hierarki och de som är mest utsatta är ofta unga och barn.

Helena Carlestam igen:

– Behovet av att söka skydd i Europa kommer att kvarstå på samma nivå åtminstone i år och nästa år. Allting är väldigt föränderligt, nu är det fokus på den här rutten, men det kommer alltid att gå att hitta nya vägar. Vi måste på något sätt hitta legala vägar för flyktingar. Så länge det inte finns möjlighet att söka asyl mer än genom att smuggla sig upp genom Europa är något fel i systemet.

Fotnot: Siffran i ingressen är hämtad från internationella migrationsorganet, IOM.

-----