– Vi har alltid velat göra fantasy, en tidsresefilm, säger Ulf Malmros om ”Flykten till framtiden”.

Det är egentligen mitt på dagen och solen skiner utanför Film i västs lokaler i Trollhättan. Men innanför väggarna är det höstkväll, vi är i Stockholm och året är 1973. Dimman ligger tät över den fiktiva gatan Klockgränd och på de smutsiga neonskyltarna står det ”Kemtvätt” och ”Tobak”.

Ulf Malmros pekar med hela handen och det är omtagning efter omtagning. En statist rör sig för fort, en gammal Amazon brummar förbi framför fötterna på oss men måste flera gånger backas tillbaka till utgångspunkten. Det är utsvängda jeans och små skinnjackor. Gatan spolas gång på gång med en vattenslang, det har regnat.

”Flykten till framtiden”är Ulf Malmros nionde långfilm med Film i väst. Huvudperson är 22-årige Svante (Elias Palin) som jobbar i skivaffären Klangs med den övervintrade proggaren Bengan (Henrik Dorsin). Svante är hjärtsjuk och en kväll ramlar han ihop på tunnelbaneperrongen. Till hans stora förvåning dyker ett futuristiskt T-banetåg upp, han kliver på och destinationen är framtiden, närmare bestämt 2015.

Väl där är hans kvarter helt förändrat. Tobaksbutiken finns inte längre, inte heller kemtvättskylten. På gatan finns där däremot en sushirestaurang och en tatueringsstudio.

Svantes nycklar till hans gamla lägenhet passar inte längre. Där bor nu en ung kvinna som heter Elsa (Victoria Dyrstad). De båda lär känna varandra och Svante får reda på att hans hjärtfel kan åtgärdas med en enkel operation. Men där finns ett problem. Svante har inte längre något personnummer, han dog ju 1973. Och utan personnummer, ingen operation. Svante och Elsa har fem dagar på sig att rädda honom.

– Det är en dröm att få göra en tidsresefilm, säger Ulf Malmros. Det är så existentiellt det här med att resa i tiden. Livet är en utmätt resa men tänk om man skulle kunna röra sig över den där tidsaxeln, tanken fascinerar mig.

– Vi ser på vår tid genom vår huvudkaraktärs ögon, säger Jaana Fomin, Malmros livskamrat. De regisserar tillsammans precis som senast med ”Ack Värmland”.

Budgeten ligger på dryga 25 miljoner kronor och bara scenbygget har kostat över tre miljoner. Det är en bra budget säger de båda, men inte rekordmycket på något sätt.

– Det ser kanske inte så ekonomiskt ut om man tittar på det här bygget men du kan också strö miljoner omkring dig utan att det ser särskilt dyrt ut, säger Malmros.

Han och Jaana har varit tillsammans i 20 år och hon har ofta jobbat som kostymör i hans produktioner.

– Som kostymör ligger man ganska nära det dramaturgiska så att ta steget till att regissera är egentligen inte så stort. Jag läser Ulfs manus tidigt och är med i klippningen. Vi har samma smak och humor så det blir sällan konflikter, säger Jaana Fomin.

– Alla de viktiga konstnärliga besluten tas innan inspelningen. Jag kanske syns och hörs mest där jag står och gapar under tagningarna men på kvällarna sitter vi och konfererar med varandra, säger Ulf Malmros.

• Hur är du som ledare?

– Jag är välförberedd, det tycker jag att man ska vara. Sen gäller det att få folk att förstå vart vi ska tillsammans, vad vi ska göra. En inspelningsplats är inget kontor, det är långa avstånd och ibland måste man höja rösten för att komma igenom bruset. Plus att man måste visa vem som bestämmer. Är regissören svag på en inspelning finns det genast tre fyra stycken som är beredda att ta över regirodret. Det går inte att mumla på en inspelning.

Att gestalta 1970-talet tycker de är inspirerande.

– Det har gjorts ganska mycket och vi har försökt att inte använda extremerna. Men man får heller inte bli för feg och göra något slags tillfixat 70-tal som inte riktigt känns 70-tal. Det var en annan tid, utan mobiler och datorer. Det var ett annat tempo så det är klart att det är hisnande för vår huvudkaraktär att hamna i vår tid, säger Malmros.

– Det var viktigt att få till 70-talskänslan i manus och repliker men så klart också i hur allt ser ut. Det är roligt att gå in i en annan tid och forska, säger Jaana Fomin som har ägnat mycket tid åt att gå igenom SVT:s öppna arkiv.

• Ni satsar på två helt oetablerade skådespelare i Elias Palin och Victoria Dyrstad. Hur kommer det sig?

– Vi provfilmade med de som har gjort saker tidigare men de passade inte den här gången. Så vi tog två nykomlingar som vi tyckte var väldigt bra och det har vi gjort tidigare också. Som i ”Tjenare kungen” och ”Smala Sussie”, säger Ulf Malmros.

– Björn Starrin och Johan Östling hade ju inte gjort något innan ”Smala Sussie”. Alla måste börja någon gång, säger Jaana Fomin.

Elias Palin är så klart exalterad över att ha huvudrollen i en stor långfilm.

– Att få den här möjligheten är guld värt för mig. Att få kliva in här varje dag och åka tillbaka till 1970-talet, det är en sjukt rolig produktion, säger han.

Victoria Dyrstad tycker det är modigt av Malmros och Fomin att satsa på dem.

– Ur pr-syfte är det inte så många regissörer som vågar ta in oetablerade namn. Det är så klart ett säkrare kort att ta in namn som säljer, säger hon.

En skådespelare som säljer är Henrik Dorsin som även hade en mindre roll i Malmros senaste film ”Min så kallade pappa”. Att spela skivbutiksägare passar honom bra.

– Jag tycker om att gå i gamla skivbutiker och har alltid haft en LP-spelare hemma. Det sägs att allt finns på Spotify numer men det gör det ju inte om man har ett specialintresse som jag.

• Hur skulle du beskriva din karaktär?

– Han är egentligen lite för gammal för att vara proggare. Han är en opportunist som så klart är med i KPML(r). Men han är lite dubbel för han tycker om pengar också. Och att röka holk.

Henrik Dorsin beskriver Ulf Malmros som en mycket bestämd regissör.

– Men det tycker jag är bra. Han vet vad han vill ha och tycker om när man engagerar sig och har en egen uppfattning om sin karaktär.

Han tycker även det är uppfriskande att göra en vuxenfilm i den här genren.

– Det är ovanligt inom svensk film att göra fantasy för hela familjen. I barnfilmer och julkalendern får det gärna vara magi, någon jävla luva som någon drar på sig och kommer till ett godisland och så vidare. Precis som i ”Tillbaka till framtiden” är det här en familjefilm med komiska karaktärer, med en lite förhöjd ton som gör att man kan köpa hela paketet.

Dagens inspelningar avslutas. Om några dagar ska 70-talskulissen, som började byggas redan i maj, rivas för att ge plats åt ett mer nutida scenbygge. ”Flykten till framtiden” väntas ha biopremiär nästa höst.