Karlstad har över två miljarder. Arvika mer än 600 miljoner. Tillsammans har de värmländska kommunerna pensionsskulder för många miljarder. Som inte syns i redovisningen. Det handlar om pensioner från 1997 och tidigare som ska betalas ut i takt med att arbetarna går i pension.
Skulden bokförs som en så kallad ansvarsförbindelse och ligger enligt lag utanför balansräkningen. På så sätt behåller kommunen sin soliditet och behöver inte kompensera för skulden för att nå ett ekonomiskt noll- eller plusresultat.
Men även om det inte redovisas har samtliga kommuner i Värmland var sitt enormt skuldberg.
I Grums uppgår ansvarsförbindelsen för det gamla pensionssystemet till 232 miljoner kronor.
– Det är ju någonting vi lever med. Men skulden som sådan är väl inte någonting som bekymrar, utan det är själva utbetalningarna som svider, säger kommunens ekonomichef Kurt Andersson.
Eftersom 40-talisterna, som är många till antalet, har gått i pension är de årliga utbetalningarna större än någonsin. Men det är också nu skuldberget börjar betas av på allvar och minska i storlek.
– 2015 minskar den med i stort sett fem miljoner och 2016 kommer den också minska något, säger Kurt Andersson.
2010-talets andra hälft har med tanke på utbetalningarnas storlek beskrivits som en kritisk punkt för kommunerna. Men tack vare god planering har Grums kommun lyckats undvika nedskärningar för att göra plats för utbetalningarna.
– Det viktigaste är att ha en långsiktig plan och ett utrymme för de löpande betalningarna.
I Arvika upprättade kommunen redan 1994 en pensionsfond som i dag har ett marknadsvärde på 569 miljoner kronor. Den täcker därmed en stor del av kommunens ansvarsförbindelse på 643 miljoner.
– Det innebär naturligtvis en trygghet. Framför allt när det gäller likviditet, säger ekonomichefen Mikael Rainersson.
– Det är klart det har påverkan, det ska finansieras. Men vi har betydligt bättre förutsättningar nu än om vi inte hade haft medlen undanstoppade.
I Karlstads kommun överstiger ansvarsförbindelsen två miljarder kronor. Men trots att det innebär utgifter i mångmiljonklassen i tiotals år till tycker inte ekonomidirektören Lars Sätterberg att det är ett stort problem.
– Jag tror att den här utmaningen har varit som störst de åren som har varit. Vi har vetat om det och haft en beredskap. Vi har andra betydligt större utmaningar som är svårare att förutsäga, säger han.
Landstingets skuld var vid det senaste årsskiftet 5,7 miljarder kronor stor.
Men ekonomichefen Veronica Hedlund Lundgren ser det som en personalkostnad bland andra.
– Vi följer noggrant utvecklingen och skulden och bevakar den på ganska lång sikt. Men jag vill trycka på att vi inte kan välja det här. Vi måste betala ut den pension medarbetarna ska ha, säger hon.
SÅ STORA ÄR SKULDERNA
• Landstinget – 5,70 miljarder kronor.
• Karlstad – 2,01 miljarder.
• Arvika – 643 miljoner.
• Kristinehamn – 447 miljoner.
• Säffle – 432 miljoner.
• Torsby – 373 miljoner.
• Hagfors – 337 miljoner.
• Filipstad – 331 miljoner.
• Forshaga – 309 miljoner.
• Kil – 281 miljoner.
• Sunne – 275 miljoner.
• Hammarö – 274 miljoner.
• Grums – 232 miljoner.
• Eda – 222 miljoner.
• Årjäng – 215 miljoner.
SÅ FUNGERAR DET
• Från och med 1998 redovisas kommuners och landstings pensionsskulder enligt den så kallade blandmodellen. Det betyder att skulder från före 1998 inte redovisas i balansräkningen, utan som en ansvarsförbindelse där skulden inte påverkar det ekonomiska resultatet. De skulder som uppstår från och med 1998 redovisas i balansräkningen.
• Enligt Statistiska centralbyrån har landets kommuner och landsting tillsammans en oredovisad pensionsskuld på 250 miljarder kronor.
• När 40-talisterna nu blivit pensionärer måste pengarna betalas ut i en högre takt än tidigare och det har gjort att flera experter ställt sig frågande till hur det kommer att påverka den kommunala verksamheten.
• Eftersom de gamla skulderna inte redovisas i balansräkningen behöver kommunerna inte göra nedskärningar i verksamheter för att kompensera för underskottet – eftersom det inte finns.