I författarpresentationen står det skrivet att Martin Bärjed är före detta flottningsarbetare och journalist med uppdrag Värmlands landsbygd. Att han i dag är legitimerad psykolog – och att Rotskott är den första och helt fristående boken i en serie om tre böcker med den övergripande titeln Saga från ett skogsbryn.

Men för många av oss är Martin Bärjed kanske mer känd som musiker och låtskrivare. Med flera skivor i eget namn och som en del av duon Mandorla tillsammans med Andreas Nyberg.

– Det går inte att gå förbi pianot utan att fastna där en stund, visst är det så, men jag har blivit betydligt mer strukturerad med åren. Med bättre struktur får man mer tid och det tänker jag är en skyldighet gentemot dem man lever med; att låta dem veta om man är fullt tillgänglig eller inte, säger Martin.

Det är många år sedan nu som han tog beslutet att lämna journalistyrket. Framtiden skrevs inte på en tidning där det främsta skälet till att prenumerationer sades upp var att de ålderstigna prenumeranterna inte längre såg vad som stod att läsa.

– Har du någon gång tänkt på hur många tusentals sidor du egentligen har skrivit? Texter i en tidning som nästa dag används för att tända eld i spisen med. När det du gjorde i går inte finns kvar i morgon – det var nog så jag kände och då var det dags att göra något annat.

– Men jag tror att det i mångt och mycket är tillfälligheter som styr vad vi lär oss av livet. Jag läste i Fryksdalsbygden om min granne som hade fått alla rätt på högskoleprovet – och på så vis kom jag på att det ville jag också göra. Så jag gjorde högskoleprovet ett par gånger och sedan tittade jag på vilka utbildningar jag kunde tänkas komma in på.

Med tre små barn hemma och en, skulle det visa sig, orimligt stor tilltro till pendlingstrafikens potential föll valet på psykologprogrammet vid Örebro universitet.

– Jag tänkte kanske att det skulle vara en trivsam tillvaro att sitta och lyssna på drömmar, men den föreställningen försvann ju rätt snart. Och tågtrafiken har jag att tacka för alla extra tillfällen till kreativitet, säger Martin med ett förstulet leende.

Våren 2005 släppte Martin Bärjed och Andreas Nyberg under namnet Mandorla albumet Nattfjärils tal till solen. Sedan kom livet, föräldraskap och studier emellan och det skulle dröja ända till 2011 innan det uppmärksammade förstlingsverket fick en efterföljare i och med releasen av dubbelalbumet ...Based Upon An Idea By.

– Men det var så mycket som pågick. Jag skulle ta mina första stapplande steg ut i arbetslivet som psykolog – Andreas hade också blivit pappa och spelade i flera konstellationer – det fanns liksom inte utrymme att fortsätta just då. Och sen gick ju tiden...

Musicerandet ebbade ut parallellt som energin att göra något kreativt växte sig allt starkare.

– Jag vet inte om det faktiskt var ren fysisk abstinens. Vissa synapser i hjärnan påverkas av musik och kreativitet och nu bara stod de liksom där och skrek och flämtade att jag skulle sätta i gång. Så jag öppnade den där word-filen som jag hade påbörjat två år tidigare i samband med uppsatsskrivandet i psykologi – när den vänstra delen av hjärnan glödde och det gick en och annan säkring samtidigt som den högra höll på att förtvina, berättar Martin.

En absurd historia om en bankett som urartat reviderades, expanderade och utvecklades så småningom till att bli ett manus på närmare tusen sidor. Två parallella historier som löper vid sidan av varandra i något som möjligen kan beskrivas som spekulativ fiktion eller måhända realistisk fantasy.

– Gubben Freud sa att ”Vi vantrivs i kulturen”, men jag skulle nog snarare vilja säga att vi vantrivs i civilisationen. De hierarkier och konflikter vi har nu har vi haft en väldigt kort tid, så vilka är vi egentligen? Man kanske kan se det här som ett personligt försök att förstå samhället, likväl som en parallell berättelse om självhushållningens ädla konst, säger Martin.

Frustrationen över och frågorna gällande vad som händer med och omkring oss behövde på något sätt kanaliseras. Utsatta individer som far illa i ett fyrkantigt system. Tiden som inte räcker till att hjälpa personer utifrån faktiska premisser. Den samlade yrseln där tusentals händer arbetar utan att någon reflekterar över vad händerna tillsammans åstadkommer.

– Jag är rätt trött på gringubbar, det är så mycket som är i händerna på dem. Och den här snedvridna självhävdelsegrejen - jag tror att det skulle bli bättre om det satt fler kvinnor på tyngre positioner. Att omsätta frustrationen över allt detta i satir har varit befriande. Förhoppningen är att väcka en tanke, men jag sitter inte på en endaste näsa att skriva, där är jag en alltför försiktig och blyg figur. Jag agiterar inte för saker – i stället gömmer jag mig bakom överdrifter och sarkasm.

Berättelsen dukar upp ett menageri av människor och mer eller mindre udda karaktärer. En ultraneurotiker och tillika lysande vetenskapsman, en och annan fanatiker, någon som är besatt av fornvärlden, ett par gringubbar, någon romantiker och någon som är raka motsatsen. Samt därtill alla dessa sköra individer som för en daglig kamp i och emot tillvaron.

Martin Bärjeds tilltvistade tolkning av vad som kan ha varit och vad som i värsta fall kan tänkas bli är paradoxalt också en livsvarm skröna med glimten i ögat.

– Jag hoppas att den som läser boken ska få en rolig stund. Sen hoppas jag också att den väcker en känsla för den värmländska landsbygden och för allt det vi har att ta tillvara på. Den rikgivande marken, naturen och människorna. Allt det som vi inte har glömt bort men som jag ibland tror att vi gör vårt bästa för att försöka förtränga. Men det är en humorbok, om än med en allvarlig klangbotten.

---

Varudeklaration: Saga från ett skogsbryn

"Vad som här serveras är nog inte direkt likt ett gôtt, flôtigt Sibyllamål som under största välbehag geschwint slinker ner, för att framkalla den angenämaste av bukfyllor.

Snarare liknar det hela kanske mer en afton på en restaurang med dämpad belysning, där en smått absurd trubadur eller dylikt stryker mellan borden, och där det fordras lite extra tuggande för att krama fram och identifiera mixen av aromer.

Och där bränner säkert ett chilikorn plötsligt till ibland, eller rent av en droppe Tabasco – om inte även en och annan främmande smak framträder?

I alla fall är blandningen något mindre vild än till exempel gröt och ketchup, och köket vågar därtill påstå att anrättningen bygger på ekologiska råvaror."

---

Sagt om Saga från ett skogsbryn:

Klas Östergren, författare

"Ofta hör man en röst som är helt egen och följaktligen inte hörs någon annanstans i den svenska samtidsprosan."