Efteråt konstaterade han två saker:

– Det är det största jag har gjort.

– Jag kommer aldrig att göra om det.

Att genomföra en superklassiker (Vätternrundan, Vasaloppet, Lidingöloppet och Vansbrosimningen på 24 timmar) är det ytterst få svenskar som har klarat av. Anders Olsson har hittat tre – men ingen funktionshindrad. Därför var det med extra stolthet han simmade i mål i Uvån på lördagen efter att ha avverkat likvärdiga distanser. Det vill säga 30 mil på cykel, nio mil rullskidor, tre mil rullstol och tre kilometer simning.

Han fixade allt på 21 timmar och 21 minuter.

– Det här är nummer ett av allt jag har gjort, säger Olsson.

• Varför?

– För att det tar så lång tid och det är ingen som har gjort det enbart genom att använda armarna, säger han på söndagen.

Hans kropp värker, huvudet är segt. Men stoltheten över att ha lyckats genomföra superklassikern går inte att ta miste på.

– Det känns fantastiskt bra, men det är stelt som fan...

Lika tacksam och imponerad är han av alla de frivilliga som följde med och på olika sätt banade väg.

– Det var 40-50 personer som hjälpte till. Utan dem hade det aldrig gått.

Dessutom tackar Olsson Forshaga och Munkfors kommun som såg till att vägbommarna på Klarälvsbanan stod uppfällda.

– Hade de varit stängda hade det inneburit 20 start och stopp, då hade det aldrig gått.

Som tyngst hade Anders Olsson det under rullskidsmomentet natten till lördagen.

– Jag var så slut att jag ville ge upp. Men det gick ju inte, jag ville fortsätta för alla som ställde upp och körde tillsammans med mig.

Dessutom visade inte skyltarna på Klarälvsbanan och Olssons gps samma distans vilket innebar att momentet på skidkälken blev längre än förväntat.

– Jag trodde att jag skulle ha tre mil kvar när jag kom till Uddeholm, men det visade sig att det var fyra. Det var otroligt jobbigt att inse.

Olsson valde att avverka en bit av sträckan på den gamla vägen mot Karlstad, mot Molkom, men ansåg att det var för riskabelt och återvände till Klarvälsbanan där de åkte fram och tillbaka tills nio mil var avverkade.

• Vad var värst annars?

– Kylan. Jag frös något fruktansvärt på natten.

Tiden 21 timmar och 21 minuter var nästan två timmar snabbare än beräknat.

– Jag räknade med 23 timmar ungefär, men då fick inget krångla. Att det gick snabbare får jag tacka de som följde med för, draghjälp var ovärderlig.

• Vad var det första du gjorde när du gick i mål?

– Kramade om barnbarnen. Och tänkte var att jag aldrig mer ska göra om det här.

– Och det tänker jag inte göra.

I stället ger nu Olsson simningen en chans till.

– Jag kände av axeln när jag simmade men jag ska försöka gå på det nu och köra tre pass i veckan. Sen får vi se vilket håll det lutar åt.

– Iron Man på Hawaii är annars det som har varit nummer ett på min lista. Det är dags att ta tag i det nu, säger Anders Olsson.