Det gick långsamt och Lasse Högberg och Karin Forsling mötte mycket motstånd när de drog igång festivalen i Segmon för åtta år sedan.

– Men folk har långsamt vuxit in i det här och tycker numera att det är roligt, säger Lasse Högberg.

Det har till och med blivit så att utan det lokala stödet skulle inte festivalen vara möjlig, men det passar dess profil alldeles utmärkt. Efter tre år skulle den klara sig utan ekonomiskt stöd eller läggas ned, men att få hjälp av och engagera bygden är en helt annan femma.

– Folk & rock bygger på en gigantisk kraftansamling från bygden. En fjärdedel av alla som bor här är inblandade på något sätt, och utan dem hade det inte blivit någon festival, säger Lasse som menar att delaktighet är ett av festivalens ledord.

En och en halv vecka innan festivalen går av stapeln så pågår förberedelserna för fullt. Några ungdomar bygger, pensionärer som arbetar som artistvärdar knäcker logistiska nötter och Karin och Lasse är navet som allt cirkulerar kring innan musiken kommer till folkparken. En plats som de tycker är perfekt för festivalens ambition och inriktning.

På frågan vilka som är deras målgrupp är svaret tveklöst: blandat.

– Det är klassiskt med Folkets hus och Folkets park. När vi var unga var det just vad det var, en integrerande plats där folk möttes.

En bakgrundstanke med festivalen är att överbrygga klyftor, till exempel den mellan stad och landsbygd.

– I musik och kultur finns en mötesplats för människor, varför ska de bästa kulturella upplevelserna bara nå stora festivaler eller städerna? Det här är landsbygdens revansch, säger Lasse.

– Vi har upplevt att även artisterna uppskattar att befinna sig nära publiken. Och den närheten mellan publik, artist och arrangör finns här, säger Karin.

Ett exempel inför årets festival är artisten Stefan Sundström som mer eller mindre bokade sig själv till festivalen.

– Sådant är unikt för det lilla formatet.

Det lilla formatet – med stort hjärta, är en mening som följt med sedan starten. Utöver hjärta så utmärks festivalen såväl som orten av samarbete och glöd, något som behövs särskilt mycket i år.

– I år står vi inför en gedigen utmaning, det är viktigt att det bär. Årets festival indikerar hur framtiden blir, säger Karin.

Vad hon syftar på är konkurrensen under nästa helgs späckade musikutbud. Thåström står på Mariebergsskogens scen, i Årjäng är det festivalen Allsköns musik och i Karlstad river den nystartade The Island festival igång med buller och bång.

– Det är extremt mycket samtidigt i år. Vi flyttade festivaldatumet på grund av Arvika hamnfest, men då visste vi inte att The Island festival skulle bli av, säger Lasse som gärna sett Thåström i Segmon. Till de gamla kollegorna i Dublin Fair som headlinear Allsköns musik hälsar han: sláinte (skål på irländska).

Men både Lasse och Karin har alltid känt att Folk & Rock är en underdog och de står gärna som ett alternativ till det växande fenomenet stadsfestivaler.

– De förtätande miljöerna tar russinen från kakan, och fortsätter det på samma sätt så minskar utrymmet för livemusik i längden, tror Lasse.

Samtidigt har festivalens hemsida mest besök från Stockholmstrakten, där stadsfestivalerna avlöser varandra.

– Många därifrån åker gärna hit, för dem blir det här exotiskt, säger Karin.

Så lite stadsfolk, landsbygdsfolk, annat löst folk, och folkrock på det, så borde det gå precis som det är tänkt, även i år. För utöver festivalens profil och lilla format så är det ju musiken som lockar besökare.

– Och vi har bra artister. Eldkvarn gör sin enda värmlandsspelning här i sommar och vi såg nyligen The Vanjas på parkfesten i Nora, vilket var spektakulärt. Men det som är tydligast för programmet är att vi har originalmusik, text och musik som betyder någonting, säger Karin.

– Vi har nästan betat av alla gamla legender från förr nu när vi får hit Ola Magnell, säger Lasse.

Att det i utbud­et finns några gamla proggrävar utöver arrangörernas eget band Granny K är nästan obligatoriskt, men målet är inte att gå och bli nostalgiska, hellre uppdatera folkrörelsen och slå ett slag för landsbygden.

– Festivaler aktiverar landsbygden. Vi har många yngre här och har som målsättning att de ska göra egna arrangemang i kommunen och utveckla arrangörskap med lokala förutsättningar, säger Lasse.

– Vi vill få med andra driftiga i bygden att göra egna saker som hänger ihop med festivalen. Som campingscenen som drog igång förra året. Det grillades ekologiskt från egen gård och spelades musik från husbåtar och det blir repris på det i år, säger Karin och nämner i nästa andetag Folk & Rock-orienteringen som sker på söndagen.

– Det är orienteringsklubben Älgen som har hakat på, de använder festivalens namn och har egen musik.

– Festivalen växer genom små initiativ på egna villkor. Det vore fint om det kunde bli en hel vecka med aktiviteter kring festivalen, det tycker jag Grums kommun är värd. Det finns så många kulturaktörer här som kan samarbeta. Eldsjälar i all ära, men eldflugorna är också viktiga. Det är den gemensamma lyskraften i ett projekt som är det intressanta, säger Lasse.

Linus Elvin är en av festivalens eldflugor och en av tre unga sommarjobbare. Han har tidigare erfarenhet av arrangörskap och tycker att det är kul att Grums har positiva projekt som Folk & Rock efter den negativa publicitet som orten fått i medierna på senare tid.

– Det jag har sett av festivalen känns välplanerat och jag tror att årets upplaga kommer att bli jättebra.