Där är befolkningen homogen, genomsnittsinkomsten skiljer sig från övriga samhället, det saknas blandade boendeformer, nästan samtliga äger sin egen bostad, det saknas skolor där människor med olika bakgrunder möts, välfärden är privatiserad på ett sätt som inte känns igen i övriga Sverige, flyktingmottagande är obefintligt och skatten är väldigt låg.
Det är i dessa områden, där behoven är som minst, som de senaste åren fått mest skattesänkningar. Dessutom har de kunnat använda Rot och Rut-bidrag både för att bygga pooler och hyra in någon som städar dem.
Men nu är det nya tider, vi har en ny regering. Första gången på åtta får de fattigaste mer än de rikaste i regerings budget. Och de senaste dagarna har regeringen lagt fram två förslag för ökad integration.
Det första förslaget gäller flyktingmottagandet. I valrörelsen talade Fredrik Reinfeldt (M) om ”öppna hjärtan”. Detta trots att de blåaste kommunerna, som Fredrik Reinfeldts Täby eller Anna Kinberg Batras (M) Nacka, tar emot minst flyktingar.
Att ta emot flyktingar är en plikt och ett ansvar som Sverige bär som nation. Därför är det helt orimligt att rikaste och blåaste kommunerna smiter undan.
Trots vädjanden från både den tidigare och den nuvarande regeringen har i princip ingenting hänt. Därför gör arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) helt rätt att nu gå fram med lagstiftning som tvingar samtliga kommuner att ta emot flyktingar.
Det andra förslaget regeringen lägger fram handlar om utjämning. Sveriges kommuner har väldigt olika förutsättningar. Samtidigt ligger en stor del av ansvaret för välfärden just på kommunerna. För att ge kommuner mer jämlika förutsättningar finns därför ett kommunalt utjämningssystem, även kallat Robin Hood-skatten.
När systemet sågs över under förra mandatperioden bråkade ett antal rika moderatstyrda kommuner, de ville slippa undan. Anders Borg (M) la sig platt gav dem en miljard i rikemansavdrag.
Nu föreslår civilminister Ardalan Shekarabi (S) att systemet ändras så att 13 rika kommuner får vara med och bidra mer till fattigare kommuner.
Gott så. Om Sverige ska hålla ihop och det ska finnas god välfärd i hela landet krävs också en politik som omfördelar från de rikaste till de fattigaste. Från innerstad och villaområden till landsbygd, bruksorter och förorter.
Och det är inte arbetarklassen, oavsett hudfärg, som behöver pekpinnar och integrationspolitik. Det är överklassen.