För division 3–nykomlingen Sunne är det inte mycket som har gått vägen under höstsäsongen. Man har nämligen endast lyckats vinna en enda match, och det var mot jumbon Västerås i början av augusti. Annars har hösten och sensommaren präglats av massvis med sjukdomar och flera tunga skadeavbräck.

Men det börjar se bättre ut. I matchen mot Bosna under lördagen såg Stefan Persson flera ljusglimtar som han vill plocka med sig inför fortsättningen.

– Vi har fokuserat på försvarsspelet och det har i allra högsta grad gett effekt. Vi avslutade matchen mot Franke förra helgen på ett väldigt bra sätt och jag tycker att vi fortsätter i de linjerna även den här matchen, säger han.

Matchen som sådan var tämligen chansfattig men Sunne svarade upp med en hel del farligheter i första halvleken – dock utan resultat i avslutslägena.

– Det är tråkigt att vi inte lyckas vara mer effektiva. I och med sitsen som vi befinner oss i hade tre poäng smakat väldigt bra.

– Men det är så det är, vi får fixa det mot Kumla nästa helg istället.

I bottenregionen av tabellen ingår hela sex (!) lag. För Sunnes del är det bara tre poäng ned till jumbon Västerås BK 30. Men man har samtidigt bara två poäng upp till sjundeplacerade Köping.

Fryksdalslagets återstående spelschema är dock av det svårare laget. Matcherna som kvarstår är mot topplagen IFK Kumla, Säffle FF och FBK Karlstad.

Efter sommaruppehållet är det inte mycket som har gått IFK Ölmes väg. Bortsett från den klara 4–1–vinsten i öppningsmatchen mot Sunne har man gått bet från trepoängare. Och i de fem senaste matcherna har man inte lyckats ta en enda poäng.

En stor anledning ligger givetvis i, det som VF skrev i måndagens tidning, att man tappat hela nio spelare under sommaren.

– Det har haft sin påverkan, helt klart. Det kanske låter som en bortförklaring men det har bidragit till att det blivit väldigt tufft för oss, säger Andersson.

Mot seriesuveränen Kumla kom laget ut med en tydlig spelidé:

Backa hem, utnyttja motståndarnas misstag och gå på snabba omställningar, löd den.

Och den bar frukt, i alla fall inledningsvis. Redan efter nio minuter hade anfallaren Arber Sadria avslutat ett snyggt anfall genom att rulla in bollen i öppet mål.

– Efter det hade vi ett ribbskott plus att Johannes (Lahtinen) bröt sig igenom och sånär lyckades utöka ledningen, säger han.

Men Kumla är ett väldigt svårstoppat lag i år och man behöver inte många lägen för att utnyttja sina chanser. Zana Can, Viktor Lindqvist och Albin Ek hade med varsitt mål sett till att pausvilan kom i ett mentalt tufft läge för Kristinehamnslaget.

Ett läge som man inte skulle lyckas vända.

– Tillfälligheter blev avgörande. Jag tycker att vi förutom vid 2–1–målet, som var ett försvarsmisstag, har oflyt. Sedan är det givetvis inte bra att de får vända på matchen så pass enkelt som de får göra, säger Andersson och tillägger:

– Men vi har varit i den här sitsen hela hösten och vi tycker inte synd om oss själva. Jag måste säga att jag blivit positivt överraskad över att grabbarna i laget haft så god stämning på träningarna. Det är väldigt viktigt, säger han.

Kristinehamnslaget verkar ha stora problem mot Yxhult. När lagen möttes i Kumla i juni stod det 8–0 på resultattavlan när domaren blåste av matchen.

Den här gången stod det 1–5.

– Jag vet faktiskt inte vad det beror på, jag själv var inte med sist. Men om man ser till den här matchen så gör vi det alldeles för enkelt för dem, säger Tomas Olsson.

Gästernas ledningsmål kom på straff efter bara sju minuter. Och ytterligare två snabba mål efter en dryg halvtimme spelad gjorde läget prekärt för Villastaden inför den andra akten.

– I paus sade vi att vi skulle satsa hårt framåt. Vi behövde en tidig replikering för att få liv i matchen.

Och det fick man. Ynka två minuter hade gått när Mirza Durakovic reducerade för Villastaden. Men tio minuter senare skulle man få hämta boll i eget nät igen.

– Det fungerar inte att slarva så mycket med passningarna. Vi skapar en hel del lägen framåt men problemet ligger i att vi släpper in på tok för mycket mål för att kunna få några poäng, säger han.

Det har annars sett ut som ni varit på gång under sensommaren…

– Jo, men nu har vi gjort några riktiga bottenmatcher. Det känns inte ens som vi lyckas skapa något eget spel. Det är lite oroande, säger Tomas Olsson och tillägger snabbt:

– Men det är långt ifrån kört. Det är väldigt jämnt där nere, en vinst och vi kan vara på rätt sida strecket.

Det där internet är ju en ständig källa till ny visdom. Problemet är väl bara att den nyfunna visdomen inte alltid är sann.

För ett par år sedan kollade jag upp den fakta som fanns om mig på Wikipedia, för att ta ett exempel. På den engelska versionen stod det att själva drivkraften i min karriär som höjdhoppare var att hylla min bror som gått bort när jag var liten. Det förvånade mig en hel del eftersom jag aldrig haft någon bror över huvud taget. Däremot har jag alltid haft en syster och även om hon är så gammal att hon är fem år äldre än mig är hon fortfarande vid full vigör. Och var det med andra ord också under hela min höjdhoppskarriär.

Och hur mycket jag än tycker om henne var hon väl aldrig någon källa till att jag hoppade högt.

Som älskare av Tillbaka till framtiden-trilogin har jag mer än en gång under senare år upprörts när det på Facebook snurrat runt photoshoppade bilder på att just i dag minsann är dagen som Marty McFly reser till i framtiden. Nästan varje gång har jag känt mig lika manad att passivt aggressivt konstatera att varje sann kännare av tidsrese­eposet vet att det är den 21 oktober 2015 (snart är vi där!) som Marty och Doc Blue reser till.

Det är dessutom inte speciellt svårt att kolla upp den saken innan man delar en bild och upprörs över att inte se några flygande bilar utanför fönstret.

För att återknyta till den korta och intensiva ingressen så delas just nu ganska frekvent en söt liten dikt om flyktingar på nätet. Allt som oftast kommer dikten tillsammans med en bild på upphovsmannen Tage Danielsson. Och även om Tage Danielsson var en fantastisk människa, ordvrängare och geni så är det inte han som skrivit de där orden. Det är det nämligen Bosse Parnevik som har gjort. Nu kanske han förvisso imiterade Danielsson när han skrev den, men eftersom den gode Parnevik faktiskt är uppväxt i Arvika bör ju i alla fall vi värmlänningar hålla honom om ryggen och rätta till felet innan vi delar hans ord och tankar.

Under det senaste året har en webbsida med namnet Storkens nyheter spridit hittepå-nyheter över konungariket. Det har varit den ena mer absurda artikeln efter den andra. Men de har ändå okritiskt spridits likt maskrosfrön för vinden. Och är man något så när förnuftig så kan man ju bara skratta åt det, inte minst för att ingen seriös nyhetsförmedlare skulle kalla sig för Storken till att börja med. Men det där med att kritiskt granska det man läser är inte alltid det viktigaste, framförallt inte när man blir upprörd redan av rubriken och inte orkar läsa klart artikeln.

Så man kan och ska inte lita på allt man läser, vare sig på internet eller någon annan stans.

Som den här krönikan, den har kanske upprört en och annan eftersom den innehåller fem medvetet ditsmugna faktafel.

Lycka till med att hitta dem.

Erik Wennberg gjorde mål för andra matchen i rad och tränare Jonas Rehnberg är nöjd över vilken nivå 28-åringen har kommit upp i den senaste tiden.

Målet mot Huddinge, som han på egen hand gjorde efter att ha vunnit bollen på mittplanen och sedan elegant avslutat mellan målvaktens ben, såg länge ut att frälsa United till vinst.

Men hans mål skulle överskuggas drygt tio minuter från slutet då Huddinges Daniel Ålund gjorde det ännu vackrare. Nämligen ett långskott utifrån som gick via ribban och in.

– Det fanns inte så mycket att göra, det var ett klassavslut måste jag säga. Tråkigt då vi var så nära att vinna bara, säger Rehnberg.

Matchen som helhet gick i vågor. Huddinge var det klart mer konstruktiva laget i den första halvleken där United blev för passiva och tappade aggressivitet.

Men en halvtidsvila skulle ge värmlänningarna nytt mod och Wennbergs mål i den 62:a matchminuten kom välförtjänt, anser Rehnberg.

– Ja, men efter målet sjunker vi ned igen. Totalt sett över hela matchen var väl kryss det mest rättvisa.

I och med att Motala förlorade sin match hemma mot Akropolis så lyckas United behålla sin plats på ovansidan om strecket.

• Är det mentalt påfrestande att befinna sig i den positionen ni är i nu?

– Vi vet vad som krävs av oss och det är en stor utmaning, helt klart. Delvis tycker jag att spelet fungerar väldigt bra, men det är som jag sa tidigare alldeles för ojämna perioder i matcherna, säger han och tillägger:

– Fotboll ska innehålla nerv och spänning. Det kommer förmodligen avgöras i de sista omgångarna. Det handlar om att gilla läget och ta det därifrån. Vi har fortfarande allt i våra egna händer.

Till helgen byter United botten mot toppen. Då kommer nämligen serieledande Dalkurd på besök till Tingvalla.

De köpte gården i Långerud söder om Kristinehamn 2007. Ulla Ericson är född här och paret har ägnat de senaste åren åt renovering och byggt upp en verksamhet med en konferensanläggning och kontor i den gamla 1700-talskvarnen.

Idén med hjortarna kom från en granne och i dag finns 130 kronhjortar i det 35 hektar stora hägnet.

– Vi har inte slaktat några djur hittills. Vi kommer att börja nu men lämna honorna kvar. På sikt räknar vi med att ha omkring 300 djur, säger Lars Johansson. Vi planerar att bygga ut hägnet och även ta hagmark i bruk.

Gårdsslakteriet växte fram utifrån tanken att de ville ha kontroll över hela kedjan. Nu startar de Långeruds Gårdsslakteri & Chark

– Vi var intresserade av att bygga upp något från grunden.

Gårdsslakteriet är på 200 kvadratmeter med olika tekniska lösningar. Här finns lokaler för slakthantering, avfallskyl för veterinärbesiktning, två kylrum där köttet kan hängmöras, charkuteri, rum för rökning, paketering och frysrum.

– Vi kommer att slakta tamdjur som kor och får samt vilt som hjortar och det blir mycket vildsvin. Jag tror att det finns en marknad. På sikt planerar vi att börja med korvtillverkning och vi har skaffat en testpanel som ska smaka av korven.

Lars Johansson visar runt i lokalerna där stor vikt har lagts vid ventilation och man använder både bergvärme och bergkyla. Två personer har anställts på timbasis för slakten och ytterligare en kommer att jobba med paketering.

Inne i den del där köttet hanteras är allt beröringsfritt. Anläggningen är godkänd av Livsmedels- och Jordbruksverken, länsstyrelsen och kommunen.

– Hjortköttet kommer att vara kravmärkt. Hur det blir med lamm och nöt beror ju på hur de fötts upp.

Slakteriet har kostat 3,5 miljoner kronor varav 600 000 kronor har bekostats av landsbygdsstöd. Paret har också lagt ned mycket eget arbete.

– Jag har hållit på med teknikutveckling i hela mitt liv och jobbat fram tekniska lösningar. Jag har jobbat fram tekniska lösningar tillsammans med leverantörerna och vi har anlitat lokala företag.

På utsidan av slakteriet finns fållor för nöt och får varifrån de går in i olika delar av slakteriet.

– Tamboskapen levereras hit, sedan kommer veterinären och gör en besiktning. Efter slakten kommer veterinären tillbaka och gör en ny besiktning.

För hjortarna finns en särskild rastgård där de fållas in för den årliga märkningen då de även får avmaskningsmedel.

Långeruds Gårdsslakteri & Chark blir det tredje slakteriet inom ett ganska litet område. Men Lars Johansson tror snarare att de kan dra nytta av varandra, att området blir känt för det småskaliga och närproducerade.

– Våra priser kommer att ligga som hos andra små, det blir ju något dyrare jämfört med ett stort slakteri. Vi vill ta oss mer tid för varje enskilt djur i processen.

Vid framtagandet av e-handelns har Långeruds Hjortgård samarbetat med studenter inom webbdesign vid Örebro universitet.

Säffle var i helgen nära att förstöra sin lilla chans man har för avancemang till division 2. Jumbon Västerås ställde länge till problem – och det var först efter två sena mål som Säffle lyckades se till att över huvud taget få med sig några poäng.

– Planen där borta är väldigt svårspelad. Den är extremt liten och det gjorde att vårt spel började väldigt krampaktigt. Vi spelade väldigt kort, säger Mikael Lönn.

Men inte heller BK 30 lyckades skapa något farligt i den första halvleken som slutade mållös.

– I pausen sade vi till varandra att vi skulle spela rakare, enklare - och det tyckte jag att vi gjorde, säger han.

Därför kom Västerås ledningsmål i den andra halvleken som en kalldusch för värmlänningarna.

Men man lyckades hålla modet uppe och med 20 minuter kvar kom också kvitteringen genom Joachim Broström. Tio minuter senare skulle Rickard Andersson få titulera sig matchvinnare då han förvaltade en spelvändning på bästa sätt.

– Det är långt ifrån en höjdarmatch från vår sida men därför känns det minst lika skönt att vi lyckas ta hem segern. Ska vi ha en chans på den där andraplatsen måste vi vinna våra matcher, säger Mikael Lönn och tillägger:

– Vi har det visserligen inte i våra händer men så länge möjligheten finns där så håller vi hoppet uppe.

Nu går det nämligen inte längre att som SD-väljare låtsas som att man missat att rasismen genomsyrar partiet. Nu handlar det, mer än nånsin tidigare, om att välja sida.

”Lyxflyktingar” kallas de av ledande partiföreträdare som avfärdar mediernas bevakning av flyktingkatastrofen som ”snyftreportage”. Människorna flyr inte från den syriska regimens tunga krigföring mot sin civilbefolkning, i SD:s version. De flyr inte heller från terrororganisationen IS. I själva verket flyr de inte alls, de ”invaderar” för att ta över Europa och skapa en islamisk stat.

Kent Ekeroth, SD-riksdagsledamot och partiets förra rättspolitiska talesperson tills han tvingades bort efter järnrörsskandalen, har i månader hånat och ifrågasatt flyktingar från Syrien för att de inte passar in i hans bild av hur flyktingar ”borde” se ut.

För ett par veckor sedan lade han på Twitter upp en bild av jublande syrier som precis kommit i land på europeisk mark efter en farlig båtresa över Medelhavet och poserar för en gruppbild. De har moderna jeans, snygga t-shirts och mobiltelefoner.

Att även människor som inte är fattiga kan vara flyktingar ifrågasätter inte bara Ekeroth utan mängder av sverigedemokrater som ändå inte kan låta bli att insinuera att dessa människor trots sin uppenbara rikedom är på väg till Sverige för att leva på bidrag.

Allt detta kulminerade när bilderna på den treåriga Alan Kurdi, död på en strand, förändrade hela debatten – men inte bland sverigedemokrater.

Det tog inte ett dygn innan ledande partister, bland dessa partiledaren Jimmie Åkessons högra hand Mattias Karlsson, började sprida intrikata historier på rasistsidor om hur treåringen dött för att pappan ville få gratis tandvård i Sverige. När rapporter kom om syrier som vandrade genom Danmark för att ta sig till Sverige frågade en förtroendevald SD:are på Facebook: ”Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta!”

Men den öppna rasismen som östes ut kan inte ha landat väl hos många som sett de hemska bilderna, för parallellt med de allt mer hatiska inläggen på rasistsajterna försöker flera SD:are i den mer rumsrena debatten backa och återgå till sitt tidigare budskap om hur mycket mer vi haft råd med om vi hjälpt flyktingar i närområdet, i flyktingläger i Syrien eller Jordanien och så vidare.

De har länkat till Läkare utan gränser och FN-sidor som visar vad varje flykting där kostar, kontra vad en flykting i Sverige kostar. Det både mest ekonomiska och humanitära, menar de, vore riktat stöd dit.

Än har dock ingen företrädare för partiet – på någon nivå – gått ut med ett krav på ökat svenskt bistånd riktat till dessa flyktingläger. Fortfarande ligger partiets krav på en kraftig sänkning av biståndet som skulle kunna användas för ”hjälp på plats” fast.

Och samtidigt fortsätter den uppenbart partisanktionerade smutskastningen av flyktingarna.

Det började strax efter 20-tiden på söndagskvällen när en person upptäckte att det var ett pågående inbrott i sitt källarförråd.

Hon konfronterade de två män som var i full färd med att stjäla saker och blev med anledning av det misshandlad av den ena mannen.

– Det ska ha gått ganska bra, det var inte så farligt, säger Ronny Brattström, vakthavande befäl vid polisen.

Men mardrömmen för kvinnan slutade inte där. Efter misshandeln lämnade de båda männen platsen bara för att återkomma kort därefter och hota personen med pistol.

– En av de här personerna greps ganska omgående och är enbart misstänkt för stöld i källaren. Den andra pep iväg, säger Ronny Brattström.

Strax efteråt får polisen samtal om att en person har gått in i en bostad och frågat efter eld. Han lämnade sedan bostaden och fick då med sig bilnycklar till en bil som han tog därifrån.

– Det är samma person som tidigare och nu är han alltså misstänkt för biltillgrepp också, konstaterar Ronny Brattström.

Men det slutar inte där. Senare under natten får polisen tre-fyra samtal från Taserud om en person som går runt och ringer på dörrarna.

– Han gapar och skriker, skriker om att han är från polisen. Det är samma person, samma man som tidigare. Nu har vi påträffat honom i den bil som tidigare anmäldes stulen och han är gripen, säger Brattström.

Han misstänks nu för olaga hot, misshandel, bilstöld, inbrott och narkotikabrott.

De båda är sedan tidigare kända av polisen.

Bland 49 kortfilmer så blev det tillslut Ylvaa Johanssons dokumentärfilm Kry som kammade hem det prestigefyllda priset Filmörnen.

Filmen handlar om tre unga personer i Turkiet som för olika kamper för att få leva sina liv på det sätt som de själva vill.

– Karaktärerna har verkligen öppnat upp sig och haft starka historier att berätta. Allt de säger och deras känslor är helt äkta och det är det jag tror gick fram hos juryn, säger Ylvaa Johansson.

I juryn satt bland annat dokumentärfilmaren Johanna St Michaels och Carina Ekman som är skådespelare och regissör.

– Vi är väldigt förtjusta i filmen. Den har mycket bra filmiska kvaliteter, säger Carina Ekman.

– Ja, verkligen. Hon ger sig ut själv med en kamera och lyckas fångar starka historier om orättvisor och förtryck. Överlag så tycker jag att dokumentärerna har varit starkare än spelfilmerna i år, säger Johanna St Michaels.

De tycker båda att filmerna i årets upplaga varit av väldigt varierande kvalitet och är överens om en sak – det har varit brist på starka manus. Så stor brist att man valde att inte dela ut något pris i kategorin bästa manus.

– Vi hade önskat lite bättre manus. Det har varit väldigt bra teknisk kvalitet men jag säger som Ingmar Bergman: Story, story, story, säger Johanna St Michaels.

Arrangören och filmkonsulenten Robert P. Olsson var mer än nöjd med dagen.

– Det har varit jättebra med folk, trots att vi tävlar med Priden idag. Under de första passen var det i stort sett fullsatt med runt 130-140 personer i publiken, säger han.

Extra kul tycker Robert P. Olsson det är att ha fått se att så många unga filmmakare kliva fram.

– Det har bland annat varit en hel tioåringsklan på plats och tävlat med en skräckfilm. Så det har funnits en hel del mor- och farföräldrar på plats i publiken, berättar han.

Under dagen korades även vinnare i förra helgens Noomaratonfilmer, där filmskaparna under 24 timmar skulle få ihop en kortfilm. En av vinnarna var Joel Ängeby som tillsammans med tre kompisar kallar sig för ”Tre krämiga ovänner” när de gör film. Deras vinnande film hade hbtq-tema och handlade om en transperson.

– Vi är väldigt nöjda med det vi gjort. Det är ett relevant ämne där det nu det är mycket diskussioner kring och så föll det ihop med kriterierna för vad filmen skulle innehålla. Att göra film om ämnet är lite av en risk då det lätt kan gå mot ett komiskt håll samtidigt som det är så viktigt att göra ämnet rättvist, säger Joel Ängeby.

En trafikolycka inträffade vid femtiden på söndagseftermiddagen utanför Lesjöfors, nära gränsen mot dalarna.

Två personer färdades i en bil som av oklar anledning körde av riksväg 26 och sedan slog runt flera varv.

De två personerna, en man och en kvinna, klämdes fast i bilen och behövde klippas loss av räddningstjänsten.

Kvinnan fördes med ambulans till Centralsjukhuset i Karlstad för vård av frakturer och mannen fördes till CSK med ambulanshelikopter för än allvarligare skador.

Per Alsterdal, tidigare Jacobsen, har vunnit Tjurruset tio gånger – men aldrig på den nya bansträckningen i I2-skogen. Redan efter andraplatsen ifjol, då han förlorade en stenhård spurtduell mot André Rangelind, ställde han in siktet på att vinna 2015 års upplaga av kraftprovet.

Men det går inte alltid som man har tänkt sig.

– Jag var sugen, men jag har tränat för dåligt. Så är det, säger Alsterdal.

Duon hade sällskap under större delen av loppet men under de sista kilometerna drog Rangelind ifrån.

– I barmarkslöpningen kändes det bra, men vid de riktiga gyttjehindren mot slutet så tappade jag, berättar Alsterdal.

André Rangelind slapp därmed en liknande spurtstrid som förra året och kunde defilera i mål. Uppe på det avslutande hindret på målrakan kostade han på sig ett rejält segervrål.

– Det kändes skönt där när jag såg att Per var långt borta och det bara var 50 meter kvar. Då kunde jag ta ut min glädje lite, säger Rangelind som gick i mål på tiden 43,45 att jämföra med Alsterdals 44,27.

• Var det enklare i år?

– Skillnaden var nog att jag hade en bättre dag, i fjol var det riktigt tufft. Nu kunde jag bestämma tempot mer och det gav utslag de sista tre kilometerna.

Han blev inte särskilt stressad av Alsterdals offensiva start på asfaltsrakan vid Säterivägen på Våxnäs.

– Han gick ut väldigt hårt men direkt när vi kom in i skogen gick jag ikapp. Jag anade att det var han jag skulle få det tuffast mot. Men gammal är inte alltid äldst...

Rangelind har dock inte tränat speciellt hårt för att vinna Tjurruset i år, åtminstone inte på ”rätt” saker.

– Jag har satsat på länge lopp, ultratävlingar på 100 kilometer bland annat. Det här var en sprint i jämförelse.

Några pass med inriktning på Tjurruset kostade han dock på sig.

– De senaste två veckorna har jag kört några intervallpass för att försöka få lite fart på benen och det gav en väldigt bra form.

• Inte svårt att ställa om?

– Det är ju första året jag satsar på de här långa loppen så jag är van att köra hårda intervaller, det var ingen större fara.

Precis som många andra hade Rangelind det som jobbigast i slutet där lervällingen bara blev tyngre och tyngre.

– Där ”kalvarna” hade sprungit var det riktigt jobbigt.

• Hur högt rankar du segern?

– Det är kul så klart, det är ändå ett favoritlopp. Men eftersom jag hade vunnit två år i rad hade det nästan varit mer av ett misslyckande om jag inte hade gjort det igen. Det är nästan mer lättnad än glädje nu.

André Rangelind går nu får fjärde raka segern nästa år.

– Självklart. Allt annat är ett misslyckande, haha.

Han kan räkna med konkurrens från Per Alsterdal igen.

– Jag är säkert med då också, säger Tjurrusveteranen.

Trea i Tjurruset slutade Niklas Wassberg, Göta, på tiden 45,54.

2013 års upplaga av Tjurruset blev ett mindre debacle då en stor del av tätklungan tog fel väg och inte genomförde hela banan – även om de sett till distansen avverkade mer än tillräckligt. Linn Nilsson var först i mål i damklassen då och fick inledningsvis behålla sin seger men förlorade den i efterhand.

– Jag hade missat ett hinder så tiden blev struken, berättar Nilsson.

I år var hon ostoppbar.

Karlstadslöparen, som representerade Friskis och svettis röd, tog inte ett löpsteg fel och kunde vinna damklassen hela en minut och 50 sekunder före tvåan Sofia Holmgård, Kils OK.

Med tanke på det som hände för två år sedan var Nilsson mycket nöjd med att vinna.

– Det känns jättekul att få den revanschen. Jag var otroligt taggad för två år sedan och hade siktat på att göra mitt livs lopp och jag blev grymt besviken när det blev som det blev, säger hon och fortsätter:

– Det var roligt att få chansen att vinna i år, jag är ju ändå 43 så jag har väl åldern emot mig lite.

Linn Nilsson sysslar med orientering till vardags och det är något hon känner att hon drar nytta av i Tjurruset.

– Jag gillar de här terrängloppen och det är absolut en fördel med orienteringen. Det är inte för inte att det är Sofia Holmgård som också är orienterare som blir tvåa.

Linn Nilsson fick kämpa för segern.

– Så här i efterhand tycker jag att jag gick ut lite för hårt, det var väldigt jobbigt på slutet. Jag var nästan lite rädd att jag skulle springa in i väggen och ta helt slut. Jag hade inte riktigt räknat med att det skulle vara så tufft, förr om åren har man kunnat ligga på bra hela vägen.

Samtidigt är det precis som Linn Nilsson vill ha det.

– Det är ett väldigt kul lopp och det gör inget att det är så tufft, det är så det ska vara.

• Hur firar du?

– Det blir hem och äta lite god mat och kanske lite godis, säger Linn Nilsson.

Mia Gyllenberg, I2 IF Triathlon, blev trea i damklassen, 4,15 bakom Nilsson.

Att utsätta sig för Tjurruset år efter år kan säkert te sig orimligt för vissa. För Roger Johansson, halvvärmlänning som numera bor i Orsa, har det blivit rutin. Starten i lördags var hans 24:e i tävlingen och därmed har han varit med i alla upplagor sedan premiären 1992.

I år var det en rejält lerig kraftman som sprang i mål på Norra fältet.

– I år var det svårt att undvika att bli skitig. På slutet var det som värst, men det är ju lite publikfrieri också, säger IK Fryken-löparen.

• Hur kommer det sig att du ställer upp år efter år?

– Ja du. Första året var det bara en rolig grej. Sen tänkte jag att jag skulle testa året därpå och därefter har det bara flutit på.

• Hur betygsätter du årets upplaga?

– Jag tyckte inte att banan var så jättesvår men den var jobbig på grund av det blöta på sluten – och i mitten sprang man sönder benen lite. Men den var trevlig.

Johansson saknar dock den gamla tävlingsplatsen.

– Det är ju nästan ett måste att ha det på en sån här plats med tanke på utvecklingen, men Skutberget gillade jag verkligen.

• Årets insats?

– Jag är jättenöjd med tiden. Det var inga speciella stopp någonstans så jag fick hålla mitt tempo, säger Johansson som blev 620:e totalt.

• Vilken är din bästa placering?

– Det är nog något runt 100, från första året. Men det säger väl inte så mycket kanske, det var väl bara runt 400 med då.

Roger Johansson, som även endast har missat fyra upplagor av Götajoggen/Karlstad stadslopp, kommer garanterat till start vid Tjurrusets 25-årsjubileum nästa år.

– Det kommer jag inte missa. Jag ställer upp även om jag har ett brutet ben, säger han.

– Det trodde vi inte för några år sedan, säger IF Götas Ellinor Hammar.

Huvudloppet Tjurruset lockade 3 730 deltagare i år, ett präktigt rekord och helt i paritet med hur många seniorer som ställer upp i Karlstad stadslopp.

– Där var det strax under 4 000 i år. Totalt sett är Stadsloppet lite större fortfarande eftersom det är fler deltagare i barnloppen där och vi är närmare 6 000 deltagare totalt, säger Hammar.

Utöver det räknades 737 deltagare in i Kalvruset och cirka 500 i Minikalvruset

De flesta var nöjda.

– Jag har fått väldigt många positiva kommentarer och intrycket är att det är ett av de bästa Tjurrusen som har arrangerats. Det är lätt det bästa jag har varit med och arrangerat, säger Hammar.

IF Göta hoppas kunna växa lite till nästa år.

– Vi får utvärdera det under hösten. Men det ska vi kunna göra.

I år var det hela 42 procent kvinnor i Tjurrusets startfält.

– All time high och något som är jäkligt häftigt, säger Hammar.

Planen är att fortsätta husera på Norra fältet med omnejd även i framtiden.

– Vi hoppas verkligen det men det är inte bara upp till oss, säger Ellinor Hammar.

Paret gör sitt första officiella besök i länet 18 november och de gör det på inbjudan av landshövding Kenneth Johansson.

Kronprinsessparets program för besöket är inte klart ännu, men det kommer handla mycket om det som intresserar paret meddelar länsstyrelsen.

– Vi för en nära dialog med både hovet och kronprinsesseparet och tänker ha ett program i deras intresseområden. Det kommer handla om integration, miljö och hälsa, säger Arman Teimouri, länsledningskoordinator vid länsstyrelsen i Värmland.

Prins Daniel var i Karlstad förra veckan och i augusti var nygifta prinsparet Carl Philip och Sofia i länet på sitt första officiella besök som gifta.

– Det är egentligen en ren slump att vi får flera besök under hösten. Prins Daniels besök var ju dessutom via sitt fellowship och inget som landshövdingen och länsstyrelsen egentligen hade något att göra med, säger Arman Teimouri.

Paret kommer bara över dagen så de hinner inte besöka hela länet under sin visit.

– Men vi ska försöka lyfta bra och viktiga delar som passar dem, säger Arman Teimouri.

Varje vecka hjälper Sofia Wistam, Johnnie Krigström och Mattias Särnholm familjer i tv-programmet Sofias änglar. Det är familjer som drabbats av tråkiga händelser och som behöver hjälp med sina hem.

Maria Skinnargård var i stort behov av hjälp. Efter en separation för några år sedan har hon den största vårdnaden om de tre barnen Vilma, 11, Lova, 9, och Ludwig, 5.

– Lova är född med en cp-skada, hon har epilepsi och är synsvag så hon behöver mycket hjälp, allt kring henne kräver mycket assistans, säger Maria Skinnargård.

Hon berättar om orken som tröt och problemen med tacket som läckte.

– Jag försökte att laga det själv men det gick inte och jag har försökt driva det som ett dolt fel mot de tidigare ägarna men jag orkade inte fortsätta.

När hon såg reklamen för Sofias änglar skrev hon ihop en ansökan till programmet.

– Jag tänkte att det är sådant som händer andra. Men de ringde efter några veckor och sedan gick det jättefort.

Veckan efter midsommar dök tv-teamet och hantverkarna upp. Under fyra dagar hann de att åtgärda en hel del. Taket lagades, Lovas rum anpassades, groventrén fick en ramp, dörren byttes, vardagsrummet och Maria Skinnargårds sovrum fixades liksom tvättstugan.

– Jag är jättenöjd! Vi är så tacksamma för det här. Det var lokala hantverkare med och alla slet jättemycket.

Efter renoveringen har Maria Skinnargårds kille Per Granberg kunnat flytta in. Han hade tidigare lägenhet i Sunne men denna hade han sagt upp eftersom han arbetar i Karlstad.

– Han letade lägenhet i Karlstad men det var inte så lätt. Nu har vi blivit sambos på riktigt.

Hon har lite delade känslor inför att titta på programmet i kväll.

– Barnen kommer nog att sitta klistrade framför tv:n. Men jag har lite halvångest, jag är inte så mycket för att stå i centrum. Men vi kände oss väldigt trygga med tv-teamet så det blir säkert bra.

Det var den 6 juli i år som räddningstjänsten larmades till en brand i ett flerfamiljshus i Arvika.

Efter branden konstaterades att en kvinna i 25-årsåldern hittats skadad. Hon avled senare av sina skador.

Kort därefter greps och anhölls en nu 26-årig man misstänkt för mord och grov mordbrand.

På måndagen inleddes rättegången mot mannen. Han har kontinuerligt nekat till brott och i förhör hävdat att det hela rör sig om en olyckshändelse.

Mot hans berättelse har åklagaren lämnat in sms-trafik samt larmsamtalet från kvinnan till SOS Alarm som bevisning.

Kvinnan har bland annat kontaktat flera personer och då uttryckt sin rädsla för vad ex-pojkvännen skulle kunna göra.

Utöver 26-åringen står även en kvinna åtalad för delaktighet i mordet. Åklagaren hävdar att hon bland annat har skjutsat mannen till och från lägenheten.

Under rättegångens inledande del har åklagaren påbörjat sin sakframställan, vid 10.15 tog man en paus men sakframställan kommer pågå ytterligare någon halvtimma därefter. 

26-åringens advokat har under inledningen uppgett att mannen fortsätter att neka till brott. Han ska inte uppsåtligen ha anlagt någon brand och har inte heller med uppsåt hällt ut någon bensin.

Den kvinna som står medåtalad har även hon nekat till brott.

10.35: Åklagaren kommer att spela upp det larmsamtal som den 25-åriga kvinnan gjorde till SOS vid tiden för branden. Rätten har beslutat om stängda dörrar och allmänhet och press får lämna rättssalen.

Rättegången beräknas pågå under måndagen och tisdagen.

11.30 Larmsamtalet spelas upp inne i rättssalen med stängda dörrar. Journalister och allmänhet väntar utanför. 

Texten uppdateras under dagen.

Både läsare och kammaråklagaren och relationsvåldspecialisten Helene Gestrin har reagerat på polisens användning av begreppet utvidgat självmord.

– Kan nu både rättsvårdande myndigheter och media sluta säga "utvidgat självmord" när det handlar om "mord och självmord", skriver Helene Gestrin på Twitter.

Hon fortsätter.

– Och ni borde förstå att ni brister i respekt för den som dött för annans hand. Det är inte svårt att skilja på mord och självmord. Dog man för egen hand? Självmord. Dog man för annans hand? Mord. Nyckelordet är "själv".

VF:s läsare har också reagerat.

– Utvidgat självmord? Det är väl ändå mord som begåtts och sedan har mördaren tagit sitt eget liv. När det gäller mord mot närstående så finns det en tendens att osynliggöra vad det handlar om, kan man inte ens ge dem det att de utsatts för ett brott? För jag antar att föräldrarna inte varit med och planerat sin egen död tillsammans med sonen. Paret mördades, de tog inte sitt liv, skriver en läsare på VF:s Facebook.

Men polisens pressinformatör Tommy Lindh menar att termen är allmänt vedertagen då någon dödat någon och sedan tagit sitt eget liv.

– Hos allmänheten kanske det här uttrycket kan verka konstigt men det är ett juridiskt begrepp.

Han menar att anledningen till att de inte använder ordet dubbelmord i fallet i Skoghall är att om den tekniska bevisningen binder sonen till mordet så kan förundersökningen läggas ner direkt.

– Eftersom gärningsmannen är död behövs ingen rättegång.

Han menar att om de hade använt ordet dubbelmord så krävs det att förundersökningen fortgår och att den syftar till att leda till en rättsprocess.

Läs även: Polisen bekräftar "Sonen dödade sina föräldrar"

Inte långt från Värmlandsnäs ligger ön Bärö, en del av alla öarna i Millesviks skärgård. På ön, som är naturreservat, ligger det lilla torpet Bärötorpet som byggdes 1830 och var bebott fram till 1960- talet då kvinnan som bodde där sa upp sitt hyresavtal. Fram till 2005 användes sedan torpet som sommarboende. Redan då hade fukten smugit sig in i syllarna, det hade regnat in genom taket. Grävlingen, som tagit sin bostad under huset, hade flyttat på stenarna som höll upp köksgolvet vilket medföljde att golvet rasat in. Men nu har renoveringen av det gamla torpet påbörjats. Renoveringen blev möjlig tack vare pengar från olika fonder.

I dag finns det två bevarade byggnader, det gamla torpet och ett uthus. Man kan se rester av den ladugård som funnits vid gården och på den gamla åkermarken växer nu en hassellund som är den största av sitt slag inom Säffle kommun.

– Luröskärgårdens natur- och kulturförening arrenderar Bärö­torpet sedan 2006 av Millesvik och Ölseruds församling. Då vi är en ideell förening har vi ju inget eget kapital att använda till en omfattande renovering, därför sökte vi bidrag från olika fonder, berättar Henrik Ahlgren, ordförande i föreningen.

Luröskärgårdens natur- och kulturförening beviljades 50 000 kronor från stiftelsen Miljöfond Värmland och 25 000 kronor av stiftelsen Analogt och Christian Storjohanns minnesfond för värmländsk kultur. För dessa pengar görs nu en renovering av syllen, köksgolvet och bjälkar i innertaket.

Renoveringsarbetet utförs av Robert Lindgren som har en mångårig erfarenhet av att renovera gamla torp. Redan 2008 var han vid torpet på Bärön och kontrollerade skadeläget och nu är det dags att åtgärda det som han kom fram till då. Robert Lindgren är ordförande i Byggnadsvård Värmland, en ideell förening vars syfte är att fungera som ett nätverk för att stärka kompetensen och kunskapen om traditionella material och tekniker.

– Vi är ett 40-tal olika företag i Byggnadsvård Värmland, hantverkare, entreprenörer, byggföretag, planerare, ingenjörer, konservatorer, arkitekter, antikvarier med flera och har alla har vi ett stort intresse av gamla hus, berättar Robert Lindgren.

När VF besöker Bärön har Robert Lindgren tillsammans med Peter Johansson, som går som lärling hos Robert, fått de nya syllarna på plats. De marknära bjälkarna hade under många år tagit stryk av vatten som samlats vid husgrunden. Men alla syllarna behövde inte bytas, utan endast på två ställen hade de tagit stryk av fukten.

– För att kunna byta ut syllarna har vi använt domkraft för att hålla överliggande syll på plats. När huset byggdes har man använt sig av bra virke. Du kan se att det fortfarande är rejält och friskt på andra ställen och när jag renoverar gamla hus vill jag bevara så mycket som möjligt av originalmaterialet. Bärötorpets väggar och brädfodret har klarat sig bra under alla år, säger Robert Lindgren.

Henric Ahlgren får lägga sista handen på de nya syllarna med att såga av de dymlingar (träpluggar) han tillverkat och sen fattas det bara att lägga tillbaka de stenar som fungerar som grunden till torpet.

Det av årets renovering som är kvar och det som bidragen räcker till för den här gången, är att byta ut en bjälke i storstugan i torpet och köksgolvet ska reglas upp igen.

– Från föreningens sida har vi gjort en del förarbeten. Bland annat har vi rivit upp köksgolvet och kört bort 80 säckar jord som låg under golvet. Våra 170 medlemmar är väldigt aktiva så det har inte varit några problem att få hit folk att hjälpa till. Robert gör det arbete som vi inte har kunskaper att göra, sen kommer vi själva att lägga ett nytt köksgolv. Till nästa år kommer vi att söka bidrag från fler fonder för att kunna fortsätta med att renovera. Vi vill till exempel försöka få skorstenen att vara okej, säger Henrik Ahlgren.

Familjerna som bodde i torpet under 1800-talet brukade jorden och det finns fortfarande körsbärsträd, äppelträd och vinbärsbuskar kvar runt torpet. Ett rabarberstånd vittnar om att det funnits en köksträdgård. Henrik Ahlgren berättar att föreningens mål är att även öppna trädgården runt torpet så att de som besöker torpet ska få en bild av hur det såg ut på den tiden då människorna bodde på ön året om. Bärötorpet är unikt i sig då det inte finns något annat torp som är bevarat i Millesviks skärgård.

– Vårt mål är att vi ska renovera torpet så mycket vi kan och att det sen kan bli ett öppet museum, likande det vi har på Vithall i Lurö skärgård. Vi vill ge allmänheten en möjlighet att få en bild av hur det var att leva här ute på Bärön under 1800- talet och i början av 1900-talet, säger Henrik Ahlgren.