Emelie Andersson hade en offensiv roll i Qbik, ofta centralt på mittfältet men fick även en del speltid som forward.

Men det var i landslaget som defensiva rollen fick fröet planterat – och nu har hon även gått över till att vara mittback i klubblaget KIF Örebro.

– Det var faktiskt Calle (Barling) som redan i U18 som först testade mig på backen. Det var hans idé. Jag tänkte inte så mycket på det då, utan ville bara göra mitt yttersta oavsett vilken position tränarna satte mig på, berättar Emelie Andersson.

Sedan har IFK Skoghall-produkten, som tidigare gjort tre U23-landskamper, successivt gått över till vara back permanent.

Calle Barrling är kvar som förbundskapten, men nu för U23-landslaget. De spelar kommande vecka en fyrnationsturnering i Värmland mot Norge, England och USA – internationellt skickliga lag.

– Alla är lika bra, fast på olika sätt. Norge är ett stenhårt jobbande lag som sätter sjukt hög press. USA har sitt finlir och England gillar att sätta crossbollar bakom backlinjen, säger Emelie Andersson.

Hon ser landskamperna som speciella med tanke på spelorterna.

– Ja, eftersom det är i Värmland. Det är alltid lika kul att sätta på sig landslagströjan, men speciellt nu. Vi ska försöka gå in och spela så bra som möjligt och försöka vinna matcher. För egen del vill jag spela så många minuter som möjligt.

Sverige börjar mot England på nationaldagen på Sporthälla IP. Dessförinnan har dock Andersson en viktig match med KIF Örebro, som ligger sist i damallsvenskan, på söndag. Landslaget samlas på måndag och lirar första matchen på tisdag.

– Säsongen har börjat sisådär för oss... Men vi är ett ganska nytt lag och har kanske inte hunnit skapa dom här relationerna som krävs än. Men vi sliter hårt och tränar upp det. Vi har potential att ligga högre och siktar på det också.

Andersson har sjlv fått slita för att komma i rätt slag. Fjolårets säsong i Mallbacken blev delvis förstörd av en hjärtmuskelinflammation och löftet tvingades till vila.

– Men vi tog det lugnt och jag gick inte för hundra procent förrän jag var helt återställd. Man kan väl säga att min riktiga debutsäsong i damallsvenskan sker i år. Nu har jag fått bygga upp mig och jag är i bättre form än vad jag var förra året.

Uttagningen till U23-landslaget talar sitt tydliga språk.

Enligt kalendern, och almanackan (vad det nu är för skillnad), är det tydligen sommar i konungariket sen i torsdags. Juni, juli, augusti ligger framför oss. Ni vet, de där månaderna som Per Gessle har väntat på hela året, för vindarna är varma och allting verkar lättare då. Sommartider, hej, hej, det är någonting på gång, kom stanna ute natten lång.

För sommarnatten, när man svävar fram i mörkret, ger ju en skön highway feeling, aha. Ja, enligt Snowstorm, och det får väl ändå anses vara det mest missvisande namnet någonsin för en grupp med en evig sommarplåga, alltså.

Det brukar ju sägas att den svenska sommaren är underbar, att det är den bästa dagen på hela året. Så han hade väl rätt då, Tomas Ledin, att sommaren är ju kort. Det mesta regnar bort. Ja, solen skiner kanske bara idag. Så på med dina sandaler av plast, stoppa en glass i munnen och läs gårdagens blad. Eller hellre dagens, annars får du inte veta hur den här krönikan slutar. Sen kan du ta dig ett dopp i det blå, blå vindar och vatten, blå, blå, himlar och hav.

För nu är det sommar och sol, det är havet, vinden, doft av kaprifol och en, icke att förglömma, himmel så blå som viol. Det må vara en fånig liten ramsa som de hittat på, men det är faktiskt det bästa Sven-Ingvars vet. Och vad mer kan man egentligen begära än en sommar i Sverige igen, med sol, vind och hav, och tid att koppla av.

Eller så kan man hänga runt i city, som Angel gjorde nittonhundranittio, ni vet. Minns du vad som hände och vad du sa när du träffade mig? Eller dem kanske, snarare. Å andra sidan gjorde de ju sommaren till vår sen. Vilket i och för sig fick dem att undvika både höst och vinter och det får väl ses som positivt bara det.

Men du ska faktiskt inte tro att det blir sommar hur som helst. Någon måste faktiskt ha satt fart först. Någon som gör så att blommorna blommar och att hela kohagen blir grön, mycket vatten i bäcken och fågelbon här och där. Det finns att stå i, minsann. Men när det väl är gjort så kan man faktiskt sjunga att sommaren är skön, träden är fina och marken är grön. Även om de kunde låtit bli att göra myggor och sånt där oknytt som vill bitas hela tiden. Fast man får väl ta det onda med det goda förmodar jag.

Så det är väl bara att, likt Nic Schröder, utbrista i ett hej, hej, sommar och sen sola och bada tills tårna domnar.

Snart nog lär vi få gnälla på höstrusk och snöstormar igen.

Så ta för dig, solen skiner kanske bara i dag.

Prins Carl Philip var i februari med och tog första spadtaget till mångmiljardbygget på Gruvön. Kartongmaskinen, som ska heta KM7, får en kapacitet på 550 000 ton kartongpapper per år och ersätter fyra av de fem maskiner som finns i dag.

– PM6, pappersmaskin 6, ska vara kvar medan PM4 kommer att fasas ut under ett antal år, säger arealedaren Henning Ekström.

Han är inhyrd från Billerud Korsnäs i Gävle för att ansvara för byggnadsdelen i investeringen som är den största någonsin i företagets historia med en totalkostnad på 5,7 miljarder kronor. Produktionen i KM7 beräknas starta under första kvartalet 2019.

– I stort håller vi tidsplanen bra. Vi gör avstämningar veckovis. Vissa saker tar tid första gången. Gjuter vi 100 betongfundament så går arbetet fortare för varje gång, förklarar Ekström.

På fredagen bjöd Billerud Korsnäs in till pressvisning av hur de enorma pelarna som ska bära upp byggnaden (med måtten 410 meter på längden, 60 meter på bredden och 30 meter i höjd), först lyfts på plats med en enorm kran och sedan skruvas fast i betongplattan med skiftnyckel och slägga.

– Vi börjar med att resa pelarna som är mitt på byggnaden, därefter jobbar vi oss ut åt mot sidorna, säger Ekström.

Den största kranen, som är 77 meter hög och lyfter 75 ton, sattes i arbete måndagen den 22 maj då de första pelarna restes mot skyn. Det tar tid att flytta kranen, som bara har sju jämlikar i Europa.

– Med montering tar det tre dagar från plats till plats. Vi behöver flytta den tolv gånger för den här längan och åtta gånger för tillbyggnaden därborta, säger Anders Pettersson, som är samordnare på Betongmästarna, och pekar med ena handen.

Hela byggnaden får formen av ett ”L”. I sidobyggnaden ska massan förberedas innan den når kartongmaskinen. I andra änden av huvudbyggnaden monteras en luftburen transportör till ett nytt gigantiskt lager som också ingår i investeringen.

De största pelarna till byggnaden väger 74 ton. De är sex till antalet. Under pressvisningen sattes en pelare på ”bara” 55 ton på plats. Den storleken är vardagsmat för byggarna. Totalt ska 500 pelare resas, varav hälften väger 55 ton.

– Från lastbilen till att pelarna står på rätt plats tar det en dryg halvtimme, 45 minuter med marginal, säger Anders Pettersson.

Pelarna kommer med specialtransport från Finland. En per lastbil och sätts i allmänhet på plats samma dag de anländer. Väggar och balkar lagras däremot i Vålberg.

Stark vind ställer till problem vid lyften.

– Med takbalkar som är 30 meter breda blir det ett ordentligt vindfång. De hanterar man inte hur som helst, säger Pettersson.

Den sista pelaren ska enligt schemat monteras i december 2017. I mars 2018 så börjar tyska Voith Paper bygga och installera själva kartongmaskinen som blir 285 meter lång. En krantravers monteras i innertaket på byggnaden. Den klarar av att lyfta 150 ton.

– Utcheckning, som vi säger, är satt till september 2018. Då börjar vi till exempel att rotationsprova vissa delar, säger Henning Ekström.

I dag arbetar runt 200 personer med nybygget, de allra flesta från NCC som tecknat ett samverkansavtal med Billerud Korsnäs värt 950 miljoner kronor. När verksamheten är som mest intensiv kommer över 1 000 personer att vara sysselsatta med bygget.

– Det är mer än vad som normalt jobbar på Gruvön, säger Henning Ekström.

Kompetensen hämtas från en lång rad länder, främst från Europa.

Under en inkörningsperiod kommer Billerud Korsnäs att behöva anställa ett antal vikarier under tiden den ordinarie personalen utbildas i den nya tekniken. Investeringen lär medföra personalnedskärningar.

– Investerar vi i en ny maskin så blir den också mer personaleffektiv. Tanken är att minska personalstyrkan med naturliga avgångar, säger Henning Ekström.

Det är en av de mer välbesökta konstrundorna i länet som under lördagen för 17:e året i rad slår upp sina dörrar. Det handlar till stor del om lokalt producerad konst, ett av kriterierna för att få ställa ut är just att man har en koppling till Ulvsbytrakten, men traditionsenligt är det också en gästutställare på plats. I år heter denne Kjell Sundberg, bosatt i Kristinehamn.

Men trots att konsten är lokal är spännvidden stor.

– Det är ett väldigt stort spann. Bara åldersmässigt så har vi utställare från 17 år och upp till dryga 80 år. Några av utställarna är helt nya och har inte tidigare varit med, säger Thorbjörn Svensson.

Flera av utställarna visar upp sina alster i samlingslokaler som Ulvsbygården, Åstorps handelsträdgård och ordenshuset. Men många ställer även ut hemma.

– Totalt är det 39 utställare i år och flera av dem har ju ateljéer hemma där de har sin utställning. I församlingshemmet har vi sedan en samlingsutställning, med ett verk från alla utställare, säger Thorbjörn Svensson.

Konsten står förvisso i centrum – det är trots allt en konstrunda – men frågan är om det ändå inte är utflyktsmålet KRUT som är den stora grejen. Det handlar om tusentals besökare som varje år tar sig runt till stationerna för att umgås, träffa folk, fika och – naturligtvis – titta på konst.

– Det är många som cyklar runt, eftersom det här området inbjuder till det, och som har barnen med sig. Det har blivit en sak som folk här gör när det är KRUT, säger Thorbjörn Svensson.

Risk för regn

Mellan 2 000 och 4 000 besökare brukar det som sagt vara. Hur många det blir i år återstår att se.

– Det ska ju bli regn, så vi får väl se om det är bra eller dåligt. Regnar det så kanske folk inte åker till sommarstugan utan passar på att göra en utflykt i stället.

Klockan 11 invigs konstrundan i församlingshemmet, där konstnären Gunnar Lidén invigningstalar.

Vi är en bit in i konserten och tonerna till den i sammanhanget nästan extra sorgsna Your Eyes har klingat ut. ”Och värre blir det”, tillägger han lakoniskt inför Broken Promise Land, hörnstenen på det album som den här turnén markerar 20-årsjubileum för.

Det känns som hela Karlstad gått och laddat för det dubbla fyrverkeri Weeping Willows och Värmlandsoperans orkester avfyrar den här helgen. Och så fort Magnus Carlson tar ton i So It’s Over är det som om allt redan har fallit på plats. Ljudet är exceptionellt bra, krispigt och mjukt samtidigt. Bandet tar oss med ledig hand och smäktande uppbackning genom sin debutskiva, i kronologisk ordning.

Magnus Carlson är en nedtonad och behaglig frontfigur med underfundig humor när han drar små anekdoter mellan numren. Med enkla medel, lite långsam skuggboxning här, en hand mot hjärtat där, förstärker han sedan de gamla texternas kärlekspastischer. Skallerormsballaden Blue And Alone är så klart en favorit och souldängan Eternal Flames svänger så att Christoffer Nobin tappar dirigentpinnen halvvägs in.

Ibland, när Carlson rör sig i de lägre registren och orkestern blåser på som häftigast, försvinner hans röst något. Annars, om man blundar, är det som att ligga hemma med hörlurarna vid vinylspelaren.

När vi välkomnas in till akt två har Weeping Willows rest framåt i tiden, till 2016 och senaste skivans titelspår. Efterföljande Grains of Sand, från min personliga WW-favoritskiva Fear & Love, får igång publiken ordentligt med sina marschrytmer. Till konsertens avslutande del plockar alltså bandet smultronen ur sin övriga katalog och det slår mig hur många starka upptempolåtar de också samlat på sig genom åren. It Takes a Strong Heart to Love från 2014 års comebackskiva The Time Has Come levereras med extra nerv.

Tillsammans med Weeping Willows är vi alla kärlekens underdogs. Som Thåström säger, kärlek är för dom. Eller? När vi närmast funnit oss till rätta i vår kollektivt ömkande färd mot avgrunden spricker det plötsligt upp och blir ljust som junihimlen. Magnus Carlson hyllar nämligen de som tänker fria i sommar med The Moon is my Witness. När man efter en (We’re in) Different Places som ger mig rysningar rundar av med hitten Touch me, klädsamt avklädd, börjar vi klocka in mot en halv Springsteenkonsert. Alla står upp, så klart. Och Weeping Willows är generösa nog att plocka fram den där hörnstenen igen.

–––––––

Recension

• Weeping Willows

• Med Värmlandsoperans orkester ledda av Christoffer Nobin

• Karlstads teater, fredag

• Plus: När man inser att det är ytterligare en refräng på paradnumret Broken Promise Land.

• Minus: Carlsons röst hade kunnat ligga något, något högre i mixen.

• Betyg: 4

• Publik: Fullsatt

Hösten efter att Grumsbördiga Emilia Finné tagit studenten landar hon på flygplatsen i staden Cochabamba i centrala Bolivia. Då återstår en halvtimmes bilresa till barnbyn i Quillacollo som ligger på en bergsplatå med över 2500 meter över havet. I bilen slås Emilia av hur lång tid fem månader faktiskt är, särskilt om man är ensam.

– Vad har jag gjort? Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Jag har lämnat all trygghet i Sverige, mina vänner och familj. Då funderade jag faktiskt på att sätta mig på nästa plan hem.

Men det dröjer inte länge innan två av barnen välkomnar henne med en stor omfamning.

– Det tog en dag innan jag slutade var livrädd och välkomnade mitt nya liv, och tre veckor innan hemlängtan försvann helt. Nu saknar jag barnen, personalen och hela landet varje dag. Jag kan inte se en framtid utan dem.

Barnbyn heter Vida Nueva, nytt liv, och drivs av Boliviavännernas ideella insamlingsstiftelse från Sverige. Här får utsatta eller föräldralösa barn i Bolivia möjlighet till en trygg uppväxt med tak över huvudet, mat på bordet – och framför allt – en familj.

– Insikten om att de här barnen inte fått en chans från första början gör ont. De är de mest godhjärtade människorna jag har träffat och så glada för det lilla de har. Genom barnbyn får de en chans till ett bättre liv än deras föräldrar hade.

Barnen i byn är mellan 2 och 19 år gamla. Sammanlagt finns det sex hus där de yngre barnen bor i fyra av dem tillsammans med en tía eller tío, faster eller farbror. I övriga två bor de äldre ungdomarna för att lära sig att klara sig själva och förberedas inför ett liv utanför barnbyn.

Emilias roll var att hjälpa till med flera praktiska uppgifter som läxhjälp, hushållsarbete och grönsaksodling när hon växlade veckovis mellan husen.

– Även barnen måste hjälpa till med alla sysslor för att barnbyn ska gå runt helt enkelt. Bland annat genom att baka bröd till både frukost och försäljning för att spara lite pengar.

Emilias familj har en lång relation med barnbyn i vilken de har fadderbarn. Redan under ett besök i Bolivia vid årsskiftet förra året bestämde Emilia att hon skulle återvända direkt efter studenten.

– När vi var där kände jag att jag ville se mer, tre veckor räckte inte. Jag ville verkligen hinna göra skillnad.

Och skillnad gjorde hon, inte minst för barnens engelskkunskaper. Under tre månader höll Emilia lektioner med barnen indelade i två åldersbaserade grupper. Engelskkunskaperna hos lärarna i barnens skola var bristfällig, menar hon.

– En tjej ur den äldre gruppen kom hem en dag från skolan och var så upprörd för att hennes lärare inte lyssnade på henne när hon rättade honom. Men också nöjd över att hon faktiskt hade rätt.

Resan fick henne att känna en stor tacksamhet över hennes egen lott i livet.

– I Sverige fokuserar vi väldigt mycket på materiella ting. Men kommer man till Sydamerikas fattigaste land, där det är en kamp för att få mat på bordet varje dag, blir sådana saker inte viktiga.

För tre månader sedan kom Emilia hem till Sverige. Men hon har redan ställt in sig på att återvända.

– Jag har lovat barnen att vara tillbaka inom två år. Exakt hur länge och vad jag ska göra där då är fortfarande lite öppet.

– Han ska ha misshandlat en annan man med ett basebollträ. De här männen ska tydligen vara kompisar, berättar polisens vakthavande befäl Per Vikman.

Mannen greps vid 10.45-tiden på lördagsförmiddagen, vid 15.30-tiden hade ännu inget beslut tagits om mannen ska anhållas eller inte.

– Jag hittar ingen anteckning om tillståndet, det brukar vara ett gott tecken.

Misshandeln ska ha skett i en bostad men vad som har föranlett den är fortfarande oklart.

– Vad jag vet så var det ingen som hade sett bilen köra ut på gärdet utan den bara anträffades där. Gripandet skedde vid 10.20-tiden, berättar polisens vakthavande befäl Per Vikman.

– Föraren hade tagit sig ur hytten för egen maskin och satt ner i diket när vi kom till platsen, berättar Nils Weslien, räddningschef i beredskap i Karlstadsregionen.

Olyckan inträffade på väg 240.

– Det var under räddningsarbetet begränsad framkomlighet på platsen. Föraren lastades i ambulans och fördes till sjukhus, berättar polisens vakthavande befäl Per Vikman.

Enligt räddningstjänsten klarade sig föraren med lindriga skador.

Styrkan från Molkom var vid 16-tiden fortfarande kvar på platsen.

– Men det är bara för att eventuellt assistera i bärgningsarbetet, berättar Nils Weslien.

Det var i onsdags som en 75-årig man höggs till döds i Sunne. Det inträffade i en stugby som fungerar som kommunalt stödboende.

Mannen attackerades i ett gemensamt utrymme i stugbyn och konstaterades avliden när räddningspersonal kom till platsen.

54-åringen fanns i närområdet och gripandet gick snabbt och blev odramatiskt.

Att vi har rätt person råder det ingen tvekan om, enligt vårt sätt att se det, sa polisens förundersökningsledare, Mathias Falknäs, i fredags.

På lördagen häktades 54-åringen. Förhandlingen hölls på häktet i Karlstad.

Mannen häktades för mord, misstänkt på den starkare misstankegraden sannolika skäl.

Hur 54-åringen ställer sig till misstankarna är oklart. NWT har utan framgång sökt hans advokat.

– Vinden vände och helt plötsligt drog sig röken över Karlstad. Därför ville vi varna allmänheten och jag vill också påpeka att känner man minsta obehag ska man kontakta sjukvårdsupplysningen.

Detta sade Nils Weslien, räddningschef i beredskap i Karlstadsregionen till vf.se vid 19-tiden på lördagskvällen.

Då var fyra styrkor, Karlstad, Hammarö, Vålberg och Väse fortfarande i full färd med att bekämpa branden på Örsholmen.

Weslien hade då dock tid att summera en hektisk eftermiddag.

– Det är en storbrand i det sammanhanget att mycket rök spred sig från området och att det har tagit väldigt mycket resurser. Däremot är ju själva branden i sig inte så stor.

Enligt uppgifter till VF är det vid företaget Suez som branden startat.

– Det rör sig om en byggnad med plåttak som har öppna sidor och i den brinner det i några containrar och en hög med material som i första hand består av lastpallar.

Flera VF-läsare hörde under eftermiddagen av sig med iakttagelser av den svarta brandrök som vällde upp från Örsholmen.

Svart rök som sedan bytte färg till vit.

Röken som tidigt under lördagskvällen la sig som en dimma över Karlstad oroade dock inte Weslien:

– Vit rök är ett gott tecken, samtidigt vet vi att det är mest trä som har brunnit.

Röken fick dock räddningstjänsten snabbt att agera. nwt.se var först ut med meddelandet till allmänheten om uppmaningen att stänga fönster och ventilation.

Senare på kvällen kom följande meddelande från SOS:

Det brinner på Örsholmen industriområde. Rök från branden kan driva in över tätorten. Räddningsledaren uppmanar de som är besvärade av röken att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation.

Räddningstjänsten bedömer att släckningsarbetet kommer att pågå hela lördagen.

– Branden är ännu inte under kontroll, men vi bedömer inte att det finns någon spridningsrisk längre. Vi har beställt fram en grävare som ska bryta isär materialet och göra släckningsarbetet lättare, säger Weslien vid 19-tiden på lördagskvällen.

Vid 21-tiden hävdes uppmaningen till Karlstadsborna att stänga fönster och ventilation.

– Nu håller vi bara på med eftersläckningsarbete och vi kommer säkert att få ha någon form av bevakning på platsen under natten också, säger Weslien.

Polis har också varit på plats på Örsholmen under lördagseftermiddagen. Någon person har inte skadats i samband med branden och det finns heller inga uppgifter om hur den startat.

– Just nu finns det ingen anmälan upprättad med det som ligger närmast till hands är en anmälan om brand utan misstanke om brott, berättar polisens vakthavande befäl Per Vikman.

Texten uppdateras

Höjdhopparlegenden från Kil, Stefan Holm, rankas som en av världens absolut bästa genom tiderna. Till hans ära hölls friidrottstävlingen Stefan Holm-spelen på Sannerudsvallen i Kil. Även om insatserna och prestationerna var värmande, var inte vädret riktigt på tävlingens sida. 11 grader, snålblåst och lite regndroppar här och där är inget populärt friidrottsväder.

– Vi är nöjda med hur arrangemanget har kommit i gång här i dag, men vädret är inget att hänga i granen. Som tur är slipper vi de stora regnskurarna, säger Stefan Holm.

I höjdhoppsklassen för herrar och damer fanns det prispengar att jaga för vinnarna. Det lockade många välkända ansikten och satte en extra krydda till tävlingarna.

– I herrklassen har vi, i princip, hela Sverige-eliten på plats och det är förstås väldigt roligt. I damklassen är det tyvärr lite tunnare, men har fått hit vår värmländska världsstjärna Sofie Skoog och det märks att hon är omtyckt här omkring.

Sofie Skoog brukar vanligtvis synas till i Diamond League-tävlingar och diverse stora mästerskap för Sverige. Så sent som ifjol slutade Sofie sjua i OS i Rio de Janeiro. Nu var hon tillbaka på hemmaplan.

– Det är verkligen superkul att få tävla här hemma, bara att se familj och vänner på läktaren gör att man blir än mer taggad. Jag känner till banorna bra här och det kändes jäkligt gött, helt enkelt, säger värmländskan.

Sofie vann höjdhoppet ganska enkelt på 1,87 för att sedan riva ut sig på höjden 1,90. I augusti väntar nu VM i London.

– Jag är väldigt nöjd med hur jag genomförde min tävling och jag kände att jag hade flyt i hoppningen. Jag var felfri över 1,87 och det är svårt att vara det såpass tidigt på säsongen som det är.

– Det känns bra. Försäsongen har gått som planerat och jag har fått den utveckling som jag velat ha. Fram tills VM är det ett gäng tävlingar och jag känner mig fruktansvärt laddad inför världsmästerskapet. Om min hoppning stämmer är en medalj inom räckhåll, säger Sofie.

Degerfors, som låg på en överraskande bra sjätteplats i serien med 15 poäng efter en tredjedel av säsongen, ställdes på lördagen mot tuffast tänkbara motstånd. Nykomlingslaget Brommapojkarna toppade tabellen med 25 poäng och övertygande målskillnaden 23-6, att jämföra med DIF:s 13-12. Ännu mer övertygande var BP:s facit hemma på Grimsta. Där hade det blivit fem raka vinster via 15-2 i målskillnad.

BP, med före detta Degerforsspelaren Christoffer Brandeborn på mittfältets högerkant, var huvudsakligen spelförande i första halvlek.

Vid två tillfällen fick Jesse Öst i DIF-målet rädda sitt lag från baklängesmål. Båda situationerna kom efter ungefär en halvtimmes spel.

Först slarvade Degerfors grovt när laget hade bollen under kontroll på offensiv planhalva. Målvakten kom ut bra och stoppade Kevin Kabrans skott. Strax efter tillät ett passivt DIF-försvar Victor Gyökeres att skjuta. Även då var Öst bra med.

DIF hade ett avslut på mål från Shpetim Hasani som dock inte fick träff då vilket gjorde att det blev enkelt för Budimir Janosevic i hemmamålet.

Ohlsson avstängd

Från första halvlek kan även rapporteras att mittfältaren Sebastian Ohlsson, som varit en av Degerfors bästa spelare under inledningen av säsongen, blev varnad. Med tanke på att det var hans tredje varning i år blir han avstängd i nästa match då DIF möter Gefle hemma på Stora valla.

Tidigt i andra halvlek sköt Sargon Abraham, DIF:s bäste målgörare hittills med fem mål, till med en frispark högt över BP-målet från en position på högersidan. Strax efter fick Kevin Kabran ett fint skottläge i DIF:s straffområde men bollen gick över Östs mål. Möjligheten uppkom sedan Degerfors misslyckats med att få undan bollen.

Precis som i början av matchen startade Degerfors piggt offensivt i andra. Abraham skaffade sig ett fint skottläge i 52:a minuten men även nu gick bollen över målet.

Chanserna fortsatte att dyka upp. I 53:e minuten gjorde Öst en vass räddning på ett direktskott – signerat Markus Gustafsson - från nära håll.

En timme in på matchen spelade Mihlali Mayambela snyggt in till Sargon Abraham som i centralt läge i straffområdet vände upp och sköt, dock rakt på BP-målvakten.

Efter pausen hade Degerfors ett större bollinnehav jämfört med under första ”45:an”.

I 72:a minuten valde DIF-tränaren Stefan Jacobsson att göra första bytet då Alexander ”Nutt” Andersson kom in i stället för Mayambela.

Straffmål

Minuten senare fick BP straff när domaren ansåg att Marcus De Bruin rivit ner Brandeborn framför mål. Markus Gustafsson satte säkert straffen. Samtidigt som Öst gick mot sin vänstra stolpe placerades bollen i andra hörnet.

Och ytterligare en minut senare hade Abraham bra skottläge centralt men bollen täcktes till hörna av BP-försvaret.

När matchklockan på Grimsta precis passerat 77 minuter byttes Emil Johansson in på DIF:s vänsterkant där han ersatte Mohanad Jeahze.

”Nutts” jättechanser

Efter drygt 80 minuter hade Erik Lindell första läget. Returen gick till ”Nutt” Anderssons men hans avslut gick över det tomma målet. Normalt sett missar inte DIF-anfallaren där.

I anfallet efter var Victor Gyökeres nära att punktera matchen med 2-0 men DIF-hoppet levde vidare.

Lindell hade även nästa DIF-chans. Målvakten räddade. Returen gick ut till ”Nutt” som nickade utanför målramen.

Den ytterst händelserika matchen rusade vidare med en fin räddning från Öst på Gyökeres skott.

Med rött kort för ”Nutt” - till hans stora förvåning.

Och med ytterligare två flotta räddningar från Öst.

Sammantaget; Degerfors bjöd verkligen upp till kamp mot tabellettan efter en positiv insats på många sätt.

Det var 1 015 åskådare som såg matchen vilket är något bättre än BP:s hemmasnitt jämfört med tidigare under säsongen.

På fredag springs det ut, men under lördagen hölls den så högtidliga balen på Hotell Monica, där det vankades en trerättersmiddag och allmänna trevligheter.

Dagen inleddes annars med fotografering på Uddeholms herrgård och med en nyhet i form av att de lokala politikerna bjöd in de blivande studenterna till stadshuset där det bjöds på mingel, alkoholfri skumpa och tilltugg.

Varefter allas blickar riktades mot de vackert klädda ungdomarna vid den alltid så spektakulära ankomsten till själva balen i fina bilar och inför ögonen på hundratals åskådare.

– Det var nervöst, men det var kul också. Jag tror det här blir riktigt bra, säger samhällsstuderande Matilda Dahlkvist som var först på plats med sin dejt Erik Lövgren och som har varit festfixare de sista veckorna på gymnasiet.

– Det har varit mycket jobb, men kul.

Polisen hittade kvinnan död i en lägenhet strax efter klockan 19.30 på lördagskvällen.

Men när det gäller vad som föranledde att polisen åkte till den berörda adressen, Fagottgatan på Kronoparken, är det locket på.

– Det är ingenting jag kan gå in på, säger Wickberg.

Enligt polisen är den döda kvinnan född 1991.

– Mer precisa än så vill vi inte vara i det här läget av förundersökningen.

En förundersökning gällande mord eller dråp upprättades klockan 19.56 på lördagskvällen.

– Nu kan man säga att vi är i det skedet att vi på alla klassiska sätt försöker att skapa en bild av vad som kan ha hänt och på den vägen till slut hitta den skyldige.

Men det finns ingen misstänkt eller gripen just nu?

– Nej det gör det inte.

Platsen där kvinnan hittades är nu avspärrad.

– Det pågår dörrknackning i området just nu, det är ju en del av arbetet i att försöka ta reda på vad som har hänt.

Pågår det någon spaning på annan plats med anledning av kvällens händelse?

– Inte som jag vet just nu, men det är ju något som kan ändras väldigt fort.

Är det några speciella vittnesuppgifter ni är ute efter?

– När det gäller den biten så har jag inte fått någon information från vår förundersökningsledare. Sedan är vi självklart väldigt intresserade om det är någon som redan nu sitter inne med information som kan vara värdefull för oss.

vf.se var åter kontakt med polisens pressinformatör Stefan Wickberg vid 23-tiden men då fanns ingenting mer att tillägga i den förundersökning som pågår

Texten uppdateras.

Riksbanken skickade i tisdags ut ett pressmeddelande om att det finns 500-sedlar och hundralappar för 9,2 miljarder kronor i omlopp. Sedlar som blir ogiltiga som betalning i handeln efter den 30 juni. Det gäller även gamla en–, två– och femkronor.

– Någon rush skulle jag inte säga att vi har nu, däremot har folks medvetenhet ökat. Förra året, när 20– och 50-lapparna byttes ut, så väntade många till sista veckan, säger Susanne Wallin.

Kunderna hos Fryksdalens sparbank i Sysslebäck vill vara ute i tid.

– Vi har 20 till 30 kunder per dag som vill sätta in sina pengar. Det kan röra sig om över tusen kronor i mynt, om det är många tior med. Det började märkas för en månad sedan, säger privatrådgivaren Martin Berglund.

Värt att notera är att tiokronan inte tappar sitt värde efter 30 juni och att bankerna tar emot gamla en–, två– och femkronor fram till och med 30 augusti 2017. Sista dag att sätta in gamla sedlar på banken infaller först den 30 juni 2018.

– Men kunderna tror att det bara är datumet 30 juni 2017 som gäller, påpekar Wallin.

Forex Bank rustar för en anstormning juni. Förutom kunder med kontanter för insättning så ökar antalet semesterfirare som vill växla till sig utländsk valuta.

– Vi bemannar våra butiker så gott det går. I större städer försöker vi att styra över kontantinsättningar till utvalda butiker. I Karlstad går det inte eftersom vi bara har en butik, säger kommunikationschefen Tom Friberg.

Hanteringen av mynt kräver sin organisation.

– I en butik av Karlstads storlek kan vi få in mynt för 100 kilo om dagen, säger Friberg.

Forex tar ut en uppräkningsavgift på 15 procent av beloppet när antalet mynt överstiger 49. För sedlar gäller ordinarie prislista för insättning.

Riksbanken uppskattar att varje hushåll i genomsnitt har 324 kronor i mynt, att jämföra med 779 kronor i januari 2015.

På sajten myntkartan.se går det att se vilka banker och växlingskontor som tar emot mynt och sedlar. Generellt så värnar bankerna om sina egna kunder.

Flera värmländska kommuner är vita fläckar på myntkartan. Filipstad är en av dem. Där är närmaste ort för kontantinsättning Storfors och Bergslagens Sparbank som har kontanthantering på torsdagar.

– Men det är endast för bankens kunder. Skulle vi ta emot mynt från andra bankers kunder skulle vi bli överhopade av mynt, säger kontorschefen Christel Gillström.

–––––––

FAKTA

Viktiga datum:

30 juni 2017: 500-kronorssedlar med Karl XI och 100-sedlar med Carl von Linné slutar att gälla i handeln. Gäller även gamla en–, två- och femkronor.

31 augusti 2017: Sista dagen att sätta in gamla mynt på banken.

30 juni 2018: Sista chansen att sätta in de gamla sedlarna på banken, därefter är det bara Riksbanken som gäller.

15-årige Oliver Solberg plockade näst mest poäng och blev trea i finalen när RallyX Nordic körde säsongens första deltävling.

Då debuterade han i Supercarklassen.

I tävling nummer två gick det ännu bättre.

15-åringen från Mitandersfors körde hem segern i imponerande stil i ösregnet.

Finalen blev en ren uppvisning av Oliver Solberg. I sin Citroen DS3 tog han kommandot direkt från start och bjöd publiken på uppvisning i ösregnet. Efter finalsegern firade Oliver tillsammans med pappa Petter Solberg och känslorna gick inte att ta miste på under segerfirandet.

– Det är så jäkla kul, det känns helt fantastiskt, säger Oliver Solberg i ett pressmeddelande.

– Greppet var så mycket bättre i semifinalen så jag blev extremt överraskad i finalen. Men det var bara att anpassa sig och köra på, säger stortalangen som nu gick upp i mästerskapstopp.

Tvåan Thomas Bryntesson jagade Solberg i inledningen av finalen men ett misstag i joker-spåret kostade Bryntesson möjligheten att pressa Solberg om segern. Bryntesson är nu tvåa i mästerskapet tre poäng bakom Oliver Solberg.

– En andraplats känns bra. Jag och Oliver har haft en hård kamp om förstaplatsen hela dagen, och han har varit riktigt snabb. Självklart är det lite surt att snurra i finalen, men sånt händer och trots det fick jag ett fint slutresultat, säger Bryntesson i ett pressmeddelande.

Mats Öhman blev trea och bakom trion på pallen slutade Ola Fröshaug, Alexander Hvaal och Christer Dalmans. Extra imponerande var Fröshaugs fjärdeplats under sin blott tredje tävling i rallycrosscomebacken. Tävlingen slutade med tekniska problem för förhandstippade Peter Hedström och Lukas Walfridson som nu halkade efter i tabellen bakom Solberg, Bryntesson, Hvaal och Öhman i mästerskapstoppen.

I talangklassen Supercar Lites var det tredubbelt Kilsbaserade JC Raceteknik på prispallen. Skåningen William Nilsson tog en efterlängtad seger och visade imponerande kyla i tuffa förhållanden.

– Äntligen satt den – fast det var nära att det gick åt skogen på sista varvet, berättar Nilsson efter finalsegern.

Segern tog dessutom Nilsson upp i mästerskapsledning.

Sondre Evjen slutade tvåa och Henrik Krogstad trea.

Till skillnad mot trion på prispallen så var förhandsfavoriten Simon Olofsson mer nedstämd efter tävlingen i Arvika. Olofsson låg länge på en finalplats men ett tekniskt problem med bilens elektronik satte käppar i hjulet med bara ett varv kvar av semifinalen.

– Surt men det är sånt som händer, säger Olofsson som trots missödet ligger trea i mästerskapet.

Allt eftersom har ko- och tjursläppen ägt rum lite varstans i länet. På lördagen var det så äntligen dags för en handfull hästar att sträcka på benen ordentligt och utforska markerna i två olika hagar kring Långsta i Grums kommun.

– Bland stona var samtliga varmblodiga travare. Hingstarna var fördelade på fem varmblodiga, två kallblodiga och en D-ponny faktiskt, säger Ken Karlsson, konferencier dagen till ära men vanligtvis travbaneschef på Färjestads travsällskap.

– Det är tolfte året som vi anordnade det här och det är Långstas hembygdsförening som stod för det hela. Sedan är det mycket ideellt, allt folk från bygden hjälps åt. Lokalproducenterna erbjöd mycket rabarber och maskrosmarmelad bland annat, säger ansvarige Kjell-Åke Viklund.

Till stosläppet som inledde dagen kom ett hundratal personer, unga som gamla för att bevittna när de något förvirrade, men nyfikna, hästarna tog de första stegen utan grimmor i höggräset. Några återvände mot sina ägare för att söka trygghet, medan hälften galopperade ned ända till sjön Värmen.

– De här travarna ska köras in till hösten och tränas för att bygga hjärta och lungor så det blir lite som sista sommaren de kan vara ute så här, säger Ken Karlsson.

Och förutom att titta på de två underhållande släppen fanns även möjligheter till en rad olika aktiviteter runt hagen.

Bland annat passade sjuåriga Lisa Garsing på att testa ponnyridningen.

– Det var roligt, sammanfattade hon ritten.

Edvin Kumm, 9, och Alfred Kumm, 11 år passade på att hoppa in till minigrisarnas lilla hage för att komma åt att klappa dem. De flesta andra barnen samlades i den stora hoppborgen som var designad till en farm medan föräldrarna antingen tog en fika, köpte hamburgare eller gick runt bland de lokala producenternas stånd för att kika på produkterna.

Det finns 257 vargar i Sverige, inte 355. Det skriver Svenska Rovdjursföreningen i ett pressmeddelande. Rovdjursföreningen lutar sig mot siffror från Viltskadecenters vinterinventering, som enligt rovdjursföreningen borde vara mer tillförlitliga än den siffra på 355 vargar som Naturvårdsverket gick ut med under torsdagen.

– Det är märkligt att Naturvårdsverket går ut med siffran 355, trots att de vet att den bygger på en föråldrad beräkningsmetod, säger Torbjörn Nilsson, ordförande i Svenska Rovdjursföreningen.

Därmed är varpopulationen, enligt föreningen, mindre än de 300 individer Naturvårdsverkets sagt att den inte bör underskrida.

En hund misstänks ha blivit strypt eller hängd. Det konstaterar polisen efter att under helgen ha varit på plats vid ett skogsparti strax utanför Ekshärad.

Polisen kallades till platsen efter att en förbipasserande funnit den avlidna hunden. Polispatrullen gjorde på plats bedömningen att hunden dött genom någon form av yttre påverkan, förmodligen strypning eller hängning. Hundkroppen var till stor del förruttnad och det gick inte att säkerställa vilken ras det var på hunden. Det är i nuläget oklart när hunden ska ha dött och det finns inte heller någon misstänkt i nuläget.

Hunden har tagits om hand av polisen och en anmälan om djurplågeri har upprättats.