Enligt listan över partier som ska medverka i Almedalsveckan så finns inga nazistiska partier med. Så Samuelsson (S) får försöka att komma tillbaka till vår gemensamma verklighet eller säga upp sina politiska uppdrag. Ingen vettig människa vill ha någon med vaneföreställningar som sin representant i en demokrati som styrs av verkligheten.

27-åriga Skoog tog ingångshöjden 1,80 i första försöket, behövde sedan två hopp för att ta sig över 1,85 och missade sedan de tre försöken på 1,88. Hon slutade på tionde plats i sin andra utomhustävling för året och verkade trots allt nöjd efteråt.

– Formen kändes bra och som att jag är där jag vill vara, säger Sofie Skoog till NWT.

– Jag tajmar inte hoppet rätt, får inte med mig farten ordentligt.

– Nej, det gjorde den inte. Jag ska bara tävla lite mer och har ju hela juni och juli på mig.

Nästa tävling för Skoog är redan på lördag, när det är dags för Lundahoppet.

– Nu är det bara att vila och äta mat. Det ska bli skönt att hoppa så snart igen.

Skoogs säsongsbästa är 1,87.

Vid Kanikenäs är det full aktivitet i hamnen. Vid en grönmålad Allegro 33 står Terje Olsen och gör de sista förberedelserna för sin resa upp till Lofoten.

– Förhoppningen är att vi kommer iväg i dag (läs: torsdag) men det är en del kvar att göra, säger han.

Efter en, som han själv beskrivit det som, trögare period i livet valde han att säga upp sig från sitt jobb och sälja allt han ägde, förutom båten Embla.

– Bilen sålde jag under onsdagen så nu slipper jag oroa mig för den. Båten är mitt hem som vi sitter i nu. Jag har haft Embla i två år och är den största segelbåt jag haft.

– Jag tittade på massvis av båtar innan och ingen föll mig i tycket. Den här båten stod på land i Stockholm och hade så gjort i fem år med presenning över. Hon var lite sliten, men det var någonting där. Jag blev nog lite småkär direkt.

Därefter började planerna för resan smidas så smått. På torsdagen återstod bara småsaker innan det var dags att bege sig utåt mot Vänern.

– Det tar inte så lång tid att segla till Lofoten, men just min resa kommer ta mellan tre till fyra månader för jag ska in i varje fjord och ta min tid. Hittar jag något ställe jag gillar stannar jag kanske en vecka. Sedan blir jag kvar i Lofoten för att övervintra och hitta ett jobb.

• Varför blev det just Lofoten?

– Det finns ett begrepp som heter "polar bug", att folk söker sig till mer öde ställen på nordliga eller sydliga grader. Det finns otroligt vackra ställen utmed Island och England exempelvis. I stället ligger 40 båtar och trycker i någon hamn i Karibien. Varför seglar vi aldrig dit? Så det vill jag söka mig till plus att jag gärna ser Lofoten.

Först kommer han ta sig i genom Karlstad, ut mot Skagen innan han rundar upp mot Mandal för att nå första stoppet Stavanger.

• Hur förbereder man sig inför en sådan här resa?

– Först gör du en lista på allt som behövs göras. Sedan slänger du den. Skriver en ny med det du måste göra, slänger den. Skriver vad som är absolut minimum och gör halva den. Så åker du iväg. Grejen är att du kan förbereda hur mycket som helst, men vet inte vad som behövs förrän du verkligen är där.

De svenska storbankerna gjorde tillsammans en vinst på 92 miljarder kronor i fjol. De valde att dela ut över 61 miljarder kronor till sina aktieägare. Det går alltså lysande bra för bankerna, men det har det inte alltid gjort. Vid finanskrisen för snart tio år sedan fick skattebetalarna rycka ut och hålla bankerna under armarna.

Nu vill regeringen att bankerna ska sätta av mer pengar i en statlig resolutionsreserv, pengar som ska användas för att rädda bankerna vid eventuella framtida kriser. Förslaget fick främst Nordea att gå i taket. Bankens finske ordförande Björn Wahlroos talade om ”expropiering” och vd Caspar von Koskull hotade att flytta huvudkontoret från Stockholm till Helsingfors eller Köpenhamn.

Vi får se om hotet kvarstår när finansminister Magdalena Andersson och finansmarknadsminister Per Bolund skruvar ner kraven på bankerna. Bankerna ska tillsammans sätta av ytterligare tre miljarder kronor till reserven nästa år, men sedan ska de årliga insättningarna minska när reserven är tillräckligt stor.

Målet är ändå att banksektorn från år 2019 ska betala sammanlagt tio miljarder kronor om året i avgifter och skatter. Det är högst rimliga krav på en lönsam bransch, som stadigt mjölkar sparare och låntagare på pengar. Magdalena Andersson är också tydlig med att det inte hjälper för Nordea att flytta huvudkontoret från landet, banker som är verksamma i Sverige ska betala skatt här.

Nu återstår att se om Wahlroos och von Koskull gör allvar av sina hot om flytt. Det finns ingen anledning till panik om de gör det, riskerna skulle faktiskt bli mindre för de svenska skattebetalarna vid en ny finanskris.

Förslaget om en flygskatt har också mött skarpa protester, men regeringen tänker ändå lägga en proposition i höst och baka in det i nästa års budget. Det skulle göra en flygresa mellan 80 och 430 kronor dyrare beroende på hur lång turen är.

Klimatpåverkan från svenskarnas totala flygresande är numera ungefär lika stort som klimatpåverkan från allt bilresande i landet. Flygbränslet är skattebefriat, till skillnad mot bränsle för bilar som både har en hög koldioxidskatt och 25 procent moms. Utrikesresor har noll procent moms och för en inrikes flygbiljett är momssatsen sex procent.

Det är orimligt att bankerna och flyget ska vara ett skattefrälse. De ska givetvis vara med och betala sin beskärda del till statskassan. Därför är det klokt och bra att Magdalena Andersson och Per Bolund driver på både om resolutionsavgiften för bankerna och en skatt på flygresorna.

Oppositionens hot om att ställa till med regeringskris och nyval om skattehöjningarna genomförs kan de ta med ro. Det finns knappast något stort väljarstöd för att Björn Wahlroos och hans bank ska slippa betala skatt eller att fortsätta låta flygresenärerna vara skattebefriade.

Den här gången tar jag flyget ned till min storasyster som bor i vackra München. Vädret ser lovande ut och jag kanske äntligen kan få möjlighet att få bort min typiska svenska blekhet med blåstrimmig hud och ersätta den med något mer livfullare.

På schemat finns egentligen inte så mycket inbokat, något dopp i floden Isar, en uteservering, eller förlåt, en Biergarten som det så vackert heter och lite stadsvandring. Dessutom ska vi till det berömda Disney-slottet som jag redan har gett tusen olika stavningar. Neuschweinstein. Neuswainstain. Newswajnstajn. Ja, ni hör ju själva. Jag är riktigt usel på det där med tysk stavning. Rätt svar är tydligen Neuschwanstein i alla fall. Ett vitt och vackert slott strax utanför Füssen i de bayerska alperna tillägnat Ludwig II.

Kan man hitta något mer romantiskt? Springa runt i stora salar, titta på utsikten och fotografera allt som är tillåtet att föreviga. Kanske ta en wienervals eller två. Ryktena säger även att det ska finnas större mängder guld i den närbelägna sjön Alat. Om det är sanning eller ej kanske också borde granskas och utforskas. Jag menar, om man inte får ta del av skatteåterbäringen får man hitta andra vägar att bli lite smårik på. Jag sätter alla mina kort på Neuscwha..ja. Det där slottet ni vet. Önska mig lycka till!

Efter två dagars arbete och totalt 18 timmar mottog Nathalie Tidberger i tisdags sitt gesällbrev, tillsammans med klasskamraterna på bagar- och konditorutbildning på Kristianstads yrkeshögskola.

– Allt flöt på bra och var väldigt roligt. Det var inget som gick åt helvete, skämtar Nathalie.

Förutom att presentera en mängd olika bakverk, utmanade hon sig själv i valet av specialarbete – den anrika krokanen.

– Kungen och drottningen hade en sådan på sitt bröllop. Men den är väldigt svår eftersom man måste följa sina ritningar exakt på centimetern. Den är också väldigt känslig för luftfuktighet så man kan heller inte montera den för tidigt.

Nathalie har alltid brunnit lite extra för just bakning. Men när hon efter gymnasiet kom fram till att det var det hon ville syssla med i livet, var det inte det enklaste att hitta en utbildning. Till sist kom hon in på Astars bageri- och konditoriutbildning i Karlstad. På sex månader läste Nathalie den ettåriga utbildningen för att hinna söka vidare till landets två enda yrkeshögskolor i Kristianstad och Göteborg.

– Astar är väldigt bra på det viset att de anpassar utbildningen väldigt individuellt. Annars hade jag tvingats vänta ett år innan nästa ansökningsomgång till yrkeshögskolan.

Nathalie antogs till båda utbildningarna men valet föll på Kristianstad där hon började hösten 2016.

– Det är bara Sveriges bästa som kommer in, därför är alla så klart väldigt målinriktade och vill vara bäst.

Det höga tempot under utbildningstiden har hon aldrig haft problem med. Men den största utmaningen har varit att hela tiden vilja prestera till max och trots det aldrig känna sig nöjd.

– Jag är perfektionist och det är svårt att acceptera i bland. Andra säger att det jag gör är bra, men jag kan inte se det själv.

Om en vecka flyttar hon tillbaka till Karlstad för att börja på Olssons Bazars konditori- och bageriavdelning. Där ser hon fram emot att sätta sin egen prägel.

– Det ska bli skitkul och jag är så taggad på att köra igång. Eftersom alla kunder är nya är det en jättebra möjlighet att sätta ett nytt koncept. Till skillnad från äldre företag som redan har en befintlig kundkrets.

Bagerier finns det en hel del av i Karlstad, menar Nathalie. Men vad hon saknar är ett riktigt kondis där klassiska godsaker som Budapestbakelser möter nya smaker.

– Till exempel moderna moussetårtor och lite finare bakelser, sådant som du hittar i Stockholm. Det tror jag behövs och det visar att lilla Karlstad visst kan hänga med. Kunder i dag vill ha bra grejer och är inte rädda för att betala för dem.

Runt en timme samtalar Sören Dalevi med sina gäster om ämnen som ligger honom nära hjärtat. Först ut var Lasse Anrell och i dag står Kristoffer Appelquist på tur när temat är flykting- engagemang och integration.

– Jag visste att Appelquist var engagerad i flyktingfrågan. Har man varit det så vet man att det både finns positiva och jobbiga frågor i det hela. Därför är det kul att prata om varandras upplevelser av det.

Sören menar att podd som medium är bra eftersom det ger ett större utrymme, till skillnad från dagens korta och snabba kommunikationskanaler.

– De gånger den här typen av frågor, som integration, lyfts är det på en minut och 20 sekunder eller i 140 tecken. Jag tycker att det är för komplext för att rymmas på det utrymmet, säger han och tillägger:

– Inte minst i den tid vi lever just nu, när det blivit påtagligt att den demokrati, det samhället och människovärde vi har tagit för givet inte längre är självklart. Det här är mitt sätt att kommunicera den typen av viktiga mänskliga frågor.

Nyligen lanserandes också frågepodden Nyfiken i en strut, där Sören svarar på tankar och funderingar om kristen tro i allmänhet.

– Även om det inte är någon skillnad på de allmänmänskliga frågorna – som Människa bland människor fokuserar på – och de kristna frågorna så har vi ändå valt att skilja på poddarna. Men både kompletterar varandra.

Med sin botten som pedagog är intervjuarrollen inga problem för Sören, även om han helst inte lyssnar på sig själv i efterhand. Att han skulle dela med sig av personliga anekdoter kom också som en överraskning, medger han.

– Men när intervjupersonerna delar med sig så gör jag också det. Samtidigt tycker jag att man ska skilja på privat och personligt tilltal.

– Familjen hade fått två avslag och stod inför sitt tredje, så det var faktiskt ett gripande ögonblick.

Sören menar att svenska kyrkan i grunden är väldigt kommunicerande, något som kan härledas till Martin Luther själv och hans insatser för läskunnigheten i landet.

– Kyrkan har ett budskap som är så pass stort och viktigt att det måste förmedlas på flera sätt. Jag säger ju inte andra saker i podden än jag gör i kyrkan, för mig är podden en predikstol.

Sören betonar att det är viktigt att kyrkan är tillgänglig för alla människor. Ur den aspekten är dessutom poddformen helt i linje med den folkkyrketeologi som J. A. Eklund, biskop i Karlstads stifts i början av 1900-talet, införde.

– Vi har högt i tak och låga trösklar så att alla kan komma in. Men vi har också ett stabilt golv som är de grundvärderingar vi står för. Det här är ett tänk som bottnar i stiftets historia.

Hur många som lyssnar på podden är av ringa vikt. Viktigast är buskapet når ut till rätt personer, menar han.

– Det är inget självändamål att jag ska få många lyssnare. Men om vi tar Jesus som exempel, utan att jämföra med honom på annat sätt, så tog många av hans nyckelundervisning endast plats inför tre, fyra personer. Han bryr sig inte om det är flera tusen som lyssnar eller fem, han kör den ändå.

Sören anser att man måste utgå från att folk vill ha substans i den information de tar till sig. Att det redan nu märks en trötthet på färdiga svar och ”one-liners”.

– Jag tror att Facebook och Twitter till exempel är bra för många, men inte ett sätt att jobba med de svåra frågorna i längden. Jag är övertygad om att det substantiella kommer att vinna över det snabba.

Daniela Melin

daniela.melin@vf.se

Bredbandsnätet ska gynna alla och inte de medborgare som råkar tillhöra fiberföreningar som beviljats statliga medel. Arvika kommunnät AB har fått uppdraget förverkliga målen för allmän tillgänglighet.

– Det borde ha varit statligt uppbyggt, men när det inte blivit så och heller inte de statliga medlen räcker till så tycker vi det är både rättvist och rimligt att gå in i det här, säger Peter Söderström (S), kommunalråd och ordförande i Arvika kommunnät.

Det handlar om betydande investeringar, hur stora vet han inte än, samt villkor som ska uppfyllas och avgiftsnivåer som ska sättas.

– Skillnaden blir att Arvika kommunnät bygger både stamnät och accessnät, alltså det finsmaskiga nätet, fortsätter Peter Söderström.

– Vi kan inte erbjuda enskilt stöd till föreningar men hoppas på deras medverkan när det gäller till exempel upprättade avtal.

Därefter ska trycket på föreningarna lätta.

– De slipper ansvaret för att bygga. Det tar vi över.

Fiberföreningarna i Brunskog, Glava och Högerud har fått finansiering i västra Värmland, nio miljoner av sökbara medel hos Jordbruksverket. Mer blir det inte, och heller inte på samma sätt sedan reglerna ändrats för att prioritera glesa bygder men bara genom en juridisk aktör.

– Fiberutbyggnaden är komplex, konstaterar Peter Söderström.

– Det är inte bra om det blir för många små aktörer, men det får heller inte bli för besvärligt för föreningarna att agera.

Förseningarna går hand i hand med uteblivna bidrag, lägre anslutningsintresse, medlemmar som resignerar och alternativ till fibern. Älgå fiber och Stavnäs fiber har i brev till Arvika kommun larmat om läget.

– Företagen börjar bli desperata, de funderar på egna lösningar med radio som Telia tillhandahåller, berättar Nils-Gunnar Billinger, ordförande i Stavnäs fiber.

– Det är ett akut problem. Ett annat som innebär att det börjar bli lite bråttom är nedsläckningen av kopparnätet på landsorten.

Stavnäs fiberordförande prisar kommunens inriktningsbeslut.

– Oh ja. Det blir en dramatisk förändring för oss.

Det kan också leda till bättre tider för Älgå fiberförening.

– Inriktningsbeslutet som Arvika kommunnät tagit är ju till för att stödja dem som blivit utan bidrag. Jag tror vi kan få ett positivt besked efter deras möte den 14 juni, säger Jan-Ove Nilsson, ordförande i Älgå fiber

Det kommunala initiativet tycks ha kommit i grevens tid.

– Varför skulle annars vi driva en förening som är förutsättningslös?

Stavnäs fiber har trots bidragsnobben och därmed dröjsmål växt till sig. Tack vare O-ringen.

– Det kan man nog säga. Vi hjälper kommunnätet med att sluta markavtal för fibern som dras inför tävlingarna i sommar. Det kan säkert bidra till att vi får fler medlemmar.

I författarpresentationen står det skrivet att Martin Bärjed är före detta flottningsarbetare och journalist med uppdrag Värmlands landsbygd. Att han i dag är legitimerad psykolog – och att Rotskott är den första och helt fristående boken i en serie om tre böcker med den övergripande titeln Saga från ett skogsbryn.

Men för många av oss är Martin Bärjed kanske mer känd som musiker och låtskrivare. Med flera skivor i eget namn och som en del av duon Mandorla tillsammans med Andreas Nyberg.

– Det går inte att gå förbi pianot utan att fastna där en stund, visst är det så, men jag har blivit betydligt mer strukturerad med åren. Med bättre struktur får man mer tid och det tänker jag är en skyldighet gentemot dem man lever med; att låta dem veta om man är fullt tillgänglig eller inte, säger Martin.

Det är många år sedan nu som han tog beslutet att lämna journalistyrket. Framtiden skrevs inte på en tidning där det främsta skälet till att prenumerationer sades upp var att de ålderstigna prenumeranterna inte längre såg vad som stod att läsa.

– Har du någon gång tänkt på hur många tusentals sidor du egentligen har skrivit? Texter i en tidning som nästa dag används för att tända eld i spisen med. När det du gjorde i går inte finns kvar i morgon – det var nog så jag kände och då var det dags att göra något annat.

– Men jag tror att det i mångt och mycket är tillfälligheter som styr vad vi lär oss av livet. Jag läste i Fryksdalsbygden om min granne som hade fått alla rätt på högskoleprovet – och på så vis kom jag på att det ville jag också göra. Så jag gjorde högskoleprovet ett par gånger och sedan tittade jag på vilka utbildningar jag kunde tänkas komma in på.

Med tre små barn hemma och en, skulle det visa sig, orimligt stor tilltro till pendlingstrafikens potential föll valet på psykologprogrammet vid Örebro universitet.

– Jag tänkte kanske att det skulle vara en trivsam tillvaro att sitta och lyssna på drömmar, men den föreställningen försvann ju rätt snart. Och tågtrafiken har jag att tacka för alla extra tillfällen till kreativitet, säger Martin med ett förstulet leende.

Våren 2005 släppte Martin Bärjed och Andreas Nyberg under namnet Mandorla albumet Nattfjärils tal till solen. Sedan kom livet, föräldraskap och studier emellan och det skulle dröja ända till 2011 innan det uppmärksammade förstlingsverket fick en efterföljare i och med releasen av dubbelalbumet ...Based Upon An Idea By.

– Men det var så mycket som pågick. Jag skulle ta mina första stapplande steg ut i arbetslivet som psykolog – Andreas hade också blivit pappa och spelade i flera konstellationer – det fanns liksom inte utrymme att fortsätta just då. Och sen gick ju tiden...

Musicerandet ebbade ut parallellt som energin att göra något kreativt växte sig allt starkare.

– Jag vet inte om det faktiskt var ren fysisk abstinens. Vissa synapser i hjärnan påverkas av musik och kreativitet och nu bara stod de liksom där och skrek och flämtade att jag skulle sätta i gång. Så jag öppnade den där word-filen som jag hade påbörjat två år tidigare i samband med uppsatsskrivandet i psykologi – när den vänstra delen av hjärnan glödde och det gick en och annan säkring samtidigt som den högra höll på att förtvina, berättar Martin.

En absurd historia om en bankett som urartat reviderades, expanderade och utvecklades så småningom till att bli ett manus på närmare tusen sidor. Två parallella historier som löper vid sidan av varandra i något som möjligen kan beskrivas som spekulativ fiktion eller måhända realistisk fantasy.

– Gubben Freud sa att ”Vi vantrivs i kulturen”, men jag skulle nog snarare vilja säga att vi vantrivs i civilisationen. De hierarkier och konflikter vi har nu har vi haft en väldigt kort tid, så vilka är vi egentligen? Man kanske kan se det här som ett personligt försök att förstå samhället, likväl som en parallell berättelse om självhushållningens ädla konst, säger Martin.

Frustrationen över och frågorna gällande vad som händer med och omkring oss behövde på något sätt kanaliseras. Utsatta individer som far illa i ett fyrkantigt system. Tiden som inte räcker till att hjälpa personer utifrån faktiska premisser. Den samlade yrseln där tusentals händer arbetar utan att någon reflekterar över vad händerna tillsammans åstadkommer.

– Jag är rätt trött på gringubbar, det är så mycket som är i händerna på dem. Och den här snedvridna självhävdelsegrejen - jag tror att det skulle bli bättre om det satt fler kvinnor på tyngre positioner. Att omsätta frustrationen över allt detta i satir har varit befriande. Förhoppningen är att väcka en tanke, men jag sitter inte på en endaste näsa att skriva, där är jag en alltför försiktig och blyg figur. Jag agiterar inte för saker – i stället gömmer jag mig bakom överdrifter och sarkasm.

Berättelsen dukar upp ett menageri av människor och mer eller mindre udda karaktärer. En ultraneurotiker och tillika lysande vetenskapsman, en och annan fanatiker, någon som är besatt av fornvärlden, ett par gringubbar, någon romantiker och någon som är raka motsatsen. Samt därtill alla dessa sköra individer som för en daglig kamp i och emot tillvaron.

Martin Bärjeds tilltvistade tolkning av vad som kan ha varit och vad som i värsta fall kan tänkas bli är paradoxalt också en livsvarm skröna med glimten i ögat.

– Jag hoppas att den som läser boken ska få en rolig stund. Sen hoppas jag också att den väcker en känsla för den värmländska landsbygden och för allt det vi har att ta tillvara på. Den rikgivande marken, naturen och människorna. Allt det som vi inte har glömt bort men som jag ibland tror att vi gör vårt bästa för att försöka förtränga. Men det är en humorbok, om än med en allvarlig klangbotten.

---

Varudeklaration: Saga från ett skogsbryn

"Vad som här serveras är nog inte direkt likt ett gôtt, flôtigt Sibyllamål som under största välbehag geschwint slinker ner, för att framkalla den angenämaste av bukfyllor.

Snarare liknar det hela kanske mer en afton på en restaurang med dämpad belysning, där en smått absurd trubadur eller dylikt stryker mellan borden, och där det fordras lite extra tuggande för att krama fram och identifiera mixen av aromer.

Och där bränner säkert ett chilikorn plötsligt till ibland, eller rent av en droppe Tabasco – om inte även en och annan främmande smak framträder?

I alla fall är blandningen något mindre vild än till exempel gröt och ketchup, och köket vågar därtill påstå att anrättningen bygger på ekologiska råvaror."

---

Sagt om Saga från ett skogsbryn:

Klas Östergren, författare

"Ofta hör man en röst som är helt egen och följaktligen inte hörs någon annanstans i den svenska samtidsprosan."

Boken består till allra största delen av konstverk och avfotograferade brev eller vykort. Mellan bildsidorna finns korta texter av dagbokstyp eller avskrifter ur brev. Den klart längsta sammanhängande texten är förordet.

Där berättar Lars hur boken kom till. Meningen var att han skulle medverka i ett projekt, framtagande av en katalog, inför en utställning i Carl Larssons hemgård Sundborn.

Temat skulle vara känslor kring resor. Att längta bort när man är hemma och längta hem när man är borta - det skulle speglas via brev och anteckningar. Carl Larsson var hemifrån långa perioder och Lars Lerin har rest mycket. Båda var flitiga brevskrivare. Idén var väl inte så dum.

Nu blev det ingen utställning. Varför skulle jag gärna vilja veta, men det framgår inte i boken. Jag får hur som helst en känsla av att Lars Lerin själv blivit tveksam till projektet.

Han skriver i förordet att han väntat sig ”en guldgruva av skisser och utkast”, men någon sådan fanns inte att tillgå. Det mesta fanns i stället ”gömt i djupa arkiv som jag inte haft möjlighet att utforska”.

Till råga på allt är Lerin måttligt förtjust i Carl Larssons konstverk:

”Skärskådar jag dem förblir de för mig dekor - med ett och annat sparsmakat undantag (av vilka flera är avbildade i denna bok). Trots att de är så urstyvt gjorda och linjen så lekande lätt står jag inte ut med de trutande barnansiktena och hela alltet så in i norden sött”, skriver han.

Uppenbarligen tyckte ändå någon (kanske förlaget?) att kombinationen Larsson - Lerin var väldigt lockande och att det material som tagits fram med sikte på katalog ändå borde komma till användning.

Alltså har det utkommit en bok som innehåller många fantastiskt fina bilder, men den är inte intressant att läsa på samma sätt som Lars Lerins egna böcker. Vissa av hans textsnuttar griper tag i en, medan annat känns lite för välbekant.

De avfotograferade breven och vykorten - Lars skriver oftast hem till föräldrarna medan Carl mest skriver till sin älskade hustru Karin - visar hur olika huvudpersonerna är, men jag tror att den som inte är van att läsa skrivstil kan ha svårt att tyda somliga av dem.

Bästa läsupplevelsen är faktiskt förordet! Det gillar jag skarpt!

---

"Och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur"

Brev och bilder – Carl Larsson och Lars Lerin

Bonniers

Vem det var som prickade in de sju numren på onsdagsdragningens lotto 1 var okänt när Annika Hagberg, som äger och driver Hagfors pappershandel, mottog såväl t-shirt som vinstogram på fredagsmorgonen.

2 894 522 kronor går ut till en ensam vinnare och det är den största vinsten som butiken kan redovisa sedan en Karlstadsbo vann drygt 3,5 miljoner för fyra år sedan.

Nu hoppas Annika Hagberg att det är någon från kommunen som varit lyckosam.

– Förra gången var det en från Karlstad som åkt igenom Hagfors och lämnat in. Det var jättekul att han vann, men det är förstås ännu roligare om det är någon som bor på orten, säger hon.

Under eftermiddagen så fick Svenska spel kontakt med kvinnan som berättade om hur det gick till när hon blev mångmiljonär – via tidningen.

– Jag läste NWT på morgonen som vanligt och rättade min lottorad. Jag förstod ganska snabbt att flera av mina nummer gått in. Först trodde jag att jag vunnit 2 600 kronor, jag läste av raden igen och insåg att jag vunnit 28 000 kronor. Då bad jag min man komma till bordet. Då rättade vi raden tillsammans och då förstod vi att det var långt mer än så. 2,9 miljoner kronor, säger kvinnan, som är i 50-årsåldern, i ett pressmeddelande.

Hon bad sin man att lägga spelkvittot i säkert förvar och åkte sedan till jobbet.

– Det var en otrolig känsla hela dagen. Det pratades om miljonvinsten på jobbet men jag ville inte säga något.

Natten till fredagen blev lång.

– Vi har inte kunnat sova en blund på hela natten. Detta skänker ju en väldig trygghet, det blir kanske till att betala av lite lån och trygga pensionen.

Det är inte första gången som spelare i Hagfors pappershandel kammat hem storkovan. 2002 sålde butiken en trissvinst på fem miljoner kronor och 2010 skrapade en lycklig vinnare av en trisslott fram 25 000 kronor i månaden under 20 års tid i TV4.

– Vi hade rekord på trissvinster, om det var 23 eller 25 vi sålde på tre år som gav vinster på över 100 000 kronor. Så vi har sålt många vinster, säger Annika Hagberg.

• Det är en riktig turbutik?

– Ja, det är det, det är också därför vi kallar oss för turbutiken. Vi har marknadsfört oss lite som det.

Med ett rekordresultat på nästan 16 procent i vinstmarginal för Uddeholm har företagets ledningsgrupp och styrelse beslutat att för tredje året i rad dela ut bonus till sina anställda.

– Årets resultat innebär att vi innan semestern kommer att dela ut en bonus till alla anställda på cirka 17 600 kronor per heltidsanställd. För oss är det ett sätt att säga tack för den insats man gjort under fjolåret, säger Johnny Sjöström, vd på Uddeholm i ett pressmeddelande. 

Totalt innebär detta att Uddeholm delar ut nästan 18 miljoner kronor.

– Det har varit väldigt, väldigt roligt att följa deras fotspår.

Det säger Lena Carlsson, styrelsemedlem i Selma Lagerlöf-sällskapet, om sin nya bok som ges ut på värmländska Votum nästa vecka.

Hon ligger sedan tidigare bakom flera böcker om Selma Lagerlöf, bland annat "Fröken Selma!" om åren då Lagerlöf var skolfröken i Landskona och "Selma, Anna och Elise", där Lena Carlsson tog sig an Lagerlöfs brevväxling med Anna Oom och Elise Malmros.

Lena Carlsson fick Lagerlöfs och Elkans resefoton visade för sig på Mårbacka och kände genast att hon ville göra något med dem.

– Det är jättemånga foton, amatörfotografier ska tilläggas. De är insatta i små pärmar och till flera foton står det något skrivet.

Ett och annat av fotografierna har publicerats i andra sammanhang, merparten har det inte.

– Det var långa, långa resor och de höll ett imponerande tempo. De reste på alla möjliga sätt, mycket till häst och vagn, och båt så klart. Men till och med på åsnor och kameler. Det är ögonblicksbilder, man får se vad de såg, säger Lena Carlsson.

Utifrån bilderna och de vykort och brev som Selma Lagerlöf och Sophie Elkan skrev hem berättar Lena Carlsson om duons resor, i kronologisk ordning.

– Om den första resan, till Italien, skriver Elkan "åh, Selma är inte till att känna igen. Hon är så munter och glad". Elkan själv var ju lite sjuklig, men på resorna var hon frisk och glad. De trivdes uppenbarligen mycket bra ihop.

Det är uteslutande utlandsresorna som finns med i boken som har undertiteln "Två ensamma fruntimmer på resa med kamera".

I slutet av november kommer samma material ställas ut på Landskrona museum.

– Jag har en vän som arbetar där som alltid har drömt om att göra en Selma-utställning, säger Lena Carlsson.

En utveckling av torget i Sunne har diskuterats under lång tid vilket resulterade i att kommunen efterlyste konkreta förslag.

Två anbud om att få exploatera torget lämnades in och valet föll på Sunne Matmarknads förslag att bygga butik i botten samt två våningar ovanpå med totalt 30 lägenheter.

– Vi har letat efter en plats för en ny livsmedelsbutik anpassad för 2000-talet. Våra nuvarande lokaler på Storgatan har vi haft i 50 år och de är inte längre ändamålsenliga, säger Håkan Börjesson på Sunne Matmarknad i ett pressmeddelande.

 Vi vill satsa på handeln i centrum och ge ett lyft till den här delen av Sunne. Vi har redan börjat renovera ett litet hus som ligger intill järnvägen.

I anbudsunderlaget stod att ”byggherren ska ta hänsyn till Sunne som besöksmål och ortens möjlighet att attrahera nya invånare. Därför ska platsen ha en tilltalande utformning som stämmer väl överens med Sunnes karaktär.”

Kommunen har i sitt val av byggherre lagt stor vikt vid att få en dragare till torget som kan öka handelsflödet längs Kvarngatan.

– Handelsutredningen för Sunne är entydig i att det är centrum vi ska satsa på. Den här byggnationen bidrar till att göra Sunne centrum större med både boende och handel och det följer den fördjupade översiktsplanen. Många vill bo centralt, vi behöver förtäta centrum och ta vara på ytorna så att vi får en förbättrad stadsbild, säger Johanna Bergsman, plan- och exploateringsingenjör i Sunne kommun.

Närmast ska markanvisningsavtal tecknas mellan Sunne kommun och Sunne Matmarknad.

Då får nämligen Långbans gruv- och kulturby motta sin utmärkelse som Årets kulturminne 2017.

– Det blir roligt. Speciellt eftersom det går till Långban för integrationsprojektet som drevs här förra sommaren, säger Daniel Olsson, besöksmålsutvecklare på Värmlands museum.

Långbans gruv- och kulturby utgör tillsammans med von Echstedtska i Kila och Torsby Finnskogscentrum Värmlands museums tre filialer i länet och står nu i strålkastarljuset, inte bara för kulturminnesutmärkelsen, utan också för lanseringen av en digital guide som museet håller på och utvecklar tillsammans med Karlstads universitet och Vildmark Värmland.

– Den ska användas till hela museets verksamhet framöver, men vi börjar här i Långban, säger Daniel Olsson och visar i sin mobil hur korta filmer och ljudspår startar när han klickar på olika rubriker om Långban på museets webb.

Vi sitter inne i receptionsbyggnaden, som delvis byggts av slaggsten från gruvdriftens tid, och dricker en kopp kaffe. Daniel Olsson berättar att den digitala guiden är tänkt att bli ett komplement till de interaktiva sysslor som redan erbjuds i Långban. Som UV-lampan nere i hörnet av receptionen.

– Här kan man lysa på stenbitar och så framträder mineralerna i dem, säger Elin Höjd och visar med en bit rodomit där dolomitstråken i stenen lyser som lavaflöden.

Vid kassan vid dörren står två hinkar med släggor att låna för den som vill knacka sten. Långban är världskänt för sin mineralrikedom. Här finns cirka 300 av världens kända mineraler.

– Ett 70-tal av dem har hittats här först, säger Lilian Höjd, som också är guide på Långban.

– Och ett 20-tal av mineralerna finns bara här, fyller Elin Höjd i.

Det mest kända av de senare har fått sitt namn efter platsen och heter förstås – långbanit.

Lilian Höjd är född och uppvuxen i Långban men numer bosatt i Stockholm. Sedan många år återvänder hon till barndomsbyn där biografen fortfarande bär hennes pappas namn – Svens bio – för att vara guide under sommaren.

När människor frågar Lilian Höjd var hon kommer ifrån och hon svarar Långban får hon lite olika reaktioner.

– Några ser ut som frågetecken, andra tror att jag säger London, men så finns det de som säger ”det vet jag precis var det ligger” och då vet en att det är en riktig geolog en har framför sig, ler hon.

Det är framför allt de senare som söker sig till Långban som under i fjol sommar räknade in cirka 8 000 besökare. Men det är inte bara stenknackare och mineralletare som kommer hit.

– Det finns så många olika grejer att göra här som passar alla åldrar. Man kan åka hit och hitta roliga saker att göra när man är 5 år och när man är 85 år, säger Elin Höjd innan vi tar en tur runt området med ingången till första gruvschaktet nere bredvid riksvägen.

Rundturen fortsätter med mineral-, Monitor- och moderna-utställningsrummen i maskinhuset i sluttningen ovanför, skarnhögarna, gruvlavarna, hyttan, Svens bio och – förstås – gruvfogdebostaden där ingenjörs- och uppfinnarbröderna Nils och John Ericsson föddes.

– Rakt ut här, under sjön, 380 meter ner, går gruvans djupaste ort, säger Daniel Olsson och pekar ut över Hyttsjöns yta.

Ner i gruvorterna får dock inga besökare komma längre. Eller rättare sagt inga vanliga besökare.

– När gruvan lades ner 1972 så lämnade man alla maskiner och all utrustning där nere och stängde av pumparna så nu är alla gruvhålen vattenfyllda, berättar Daniel Olsson.

Därmed har Långban blivit ett mecka inte bara för de geologiskt intresserade mineralletarna – utan också för specialutbildade grottdykare. Filmer som de gör under sina dyk i gruvgångarna visas på skärm i cafét i receptionen.

Uppe på höjden, vid den stora ”Nya schaktets lave”, finns en liten informationstavla med en kopia av VF:s artikel från 1972 när gruvan stängde. Men också information om H V Tiberg som var disponent vid Långbansgruvan 1875-1913. Intill laven ligger en stor hög med fridlyst och inhägnat skarn och Tibergs hus som gjordes om till mineralmuseum med hans samlingar.

– Men det hålls låst numer, förutom vid guidning. Förre intendenten här på gruv- och kulturbyn berättade att det var rena Klondyke här när gruvan lades ner och folk plockade som de ville. Det försvann en del värdefulla mineraler då, berättar Daniel Olsson.

– Bilen hade kört in i vajerräcket, och ringt bärgare själv. Han stod vid bilen när vi kom och undrade vad vi gjorde där, så vi lämnade, säger Nils Weslien, på räddningstjänsten i Karlstad.

Det kan förekomma trafikstörningar förbi platsen.

Polisen kontaktades men hade inte resurser att skicka patrull till platsen. Tjuven som man lyckats stoppa kunde därför inte hållas kvar och fick släppas.

– Vi får i stället driva fallet utredningsvägen, säger Stefan Wickberg, polisens presstalesperson i området Bergsslagen.

De två som kom undan lämnade i bil. Polisen har inga uppgifter att ge om tjuvarna, varken de som smet eller den som stoppades.

– Personalen gjorde vad de kunde för att ta uppgifter från den stoppade, sen har man ju övervakningsfilmer i butiken också, säger Stefan Wickberg.

Oliver Solberg har tagit nordisk rallycross med storm efter två succétävlingar i RallyX Nordic.

Den endast 15-årige stortalangen blev trea i finalen i norska Grenland, tvåa totalt i tävlingen, och vann senast i Arvika.

Nu vill han ta nästa kliv och köra EM på hemmaplan i Höljes.

15-åringen, som har licens via det lettiska bilsportförbundet, har sökt om dispens hos Internationella bilsportförbundet, FIA, för att få köra jättetävlingen.

Och enligt honom själv är det en 50/50-chans att han får dispens.

Men en som inte är helt nöjd över att Oliver eventuellt kör i Höljes är pappa Petter.

– Man ska inte gå för fort fram heller, säger Petter Solberg till NRK.

– Det handlar inte om mig det här, det handlar om dig, kontrar Oliver Solberg.

– Ja, det gör det faktiskt. Jag håller med om det, säger Petter.

Anledningen till skepticismen?

Att han känner att han kanske inte kan koncentrera sig på sitt eget tävlande i VM om Oliver kör samtidigt, även om det inte är i samma mästerskap.

När Oliver vann på Westombanan förra helgen blev det en rejäl känslostorm för den dubble rallycrossvärldsmästaren.

– Jag vet hur det var i helgen. Jag var nervös och stressad. Nu ska jag köra VM och fokusera på teamet. Ska han också köra tror jag att jag kommer bli nervös, säger Petter Solberg till NRK.

Men Oliver Solberg ger knappast upp. Får han dispens tänker han köra i Höljes.

– Om jag fixar det kan du inte säga nej, förklarar Oliver Solberg för pappa Petter som svarar med att de får diskutera saken i så fall.

– Du är den enda som är emot mig i det här, så det går bra, säger Oliver Solberg.

Helgens VM-deltävling i norska Hell kommer 15-åringen dock inte att köra. Där kan i stället Petter Solberg och Johan Kristoffersson fokusera fullt ut på att behålla ledningen i teammästerskapet med Volkswagen RX Sweden – och även den individuella ledningen för Kristoffersson.

– Jag skulle definitivt vara nöjd med att vara där jag är nu resten av säsongen. Norge är alltid en av de svåraste tävlingarna på säsongen, och det är helt klart viktigt med clean racing hela den här helgen, säger Kristoffersson i ett pressmeddelande.

Hell har inte varit en lyckosam tävlingsplats för duon tidigare. De står båda utan seger.

– Det är sant, säger Petter, varken Johan eller jag har lyckats särskilt bra i Norge eller i Sverige, så de två kommande tävlingarna är mycket viktiga för oss, säger Solberg.

Han påstår också att jag har fått nazisterna på hjärnan. Hans-Tommy Berg påstår slutligen att nazisterna inte skall finnas med på Almedalsveckan.

Hans-Tommy, jag finns i verkligheten. Huruvida jag fått nazisterna på hjärnan eller ej får andra avgöra, däremot så är jag nog hyfsat kunnig på vilka organisationer det är och vad dom har för ideologi.

Nordiska Motståndsrörelsen NMR finns på plats med en monter i Almedalen samtidigt som Region Värmland finns på plats vilket jag kritiserat.

Tror Hans-Tommy Berg är en av få personer som inte klassar NMR som en högerextremistisk organisation med nazismen som förebild.

Det är nog bra att vi är fler som reagerar innan det är för sent som det bevisligen var en gång tidigare i historien.