Vi befinner oss vid Mons Backe förskola, några rejäla stenkast norr om Kils centrum. Det återstår några veckor tills knattar och pedagoger flyttar in och Byggdialogs anställda är flitigt sysselsatta med finputs.

För Håkan Engholm är det ett kärleksbarn i antågande.

– Att få se det man pratat med anställda och föräldrar och arkitekter och politiker ta form på det här sättet...det är en euforisk känsla. Och jag tror verkligen att det här är rätt väg att gå för att barnen ska få bästa möjliga start, säger han med eftertryck.

Att förskolan andas nytänk behöver man inte tveka länge om. Redan att bygga i mer än ett våningsplan är ovanligt i dessa sammanhang.

Än mer oortodoxt: inga avdelningar med täta skott emellan.

– I grunden handlar det om att få ned storlekarna på barngrupperna. Genom det här upplägget får vi grupper på mellan sex och tio barn, som har en varsin ansvarig pedagog. Dessutom kommer fyra koordinatorer till, som delar sin tid mellan två barngrupper.

– Koordinatorerna får också ta ansvar för samtal med föräldrar, leveranser och sådant så att pedagogerna kan ägna sig åt barnen, förklarar Håkan Engmalm.

Upplägget med smågrupper – som var och en har varsin ”hemvist” i olika delar av huset – omfattar de lite äldre barnen, tre-fem år. De yngre samlas i två grupper om 15 barn vardera, med tre pedagoger i respektive grupp. Men med öppna dörrar och korridorer emellan.

I småbarnsdelen återfinns också vad som enligt Håkan Engmalm kan vara världens enda förskolespa.

– Jag tror inte jag hört om nåt liknande i alla fall, säger han och visar utrymmet – ett kaklat rum med ventiler i golvet så man kan fylla på och tappa ur vatten.

– Nordiska barn ligger efter andra vad gäller motorisk rörelseutveckling, under halva året kan de ju knappt röra sig i sina vinteroveraller. Här kan man lätt och smidigt fixa vattenlekar.

För de äldre barnen ligger fokus istället på kreativitet – med kultur som ett tydligt tema. Vi traskar mellan rummen som fått namn som grovateljén, redaktionen, bildateljén, sagohyllan, dans & rörelse och teatern.

– Tanken är att grupperna ska kunna rotera mellan rummen och varva med att vara ute i skogen precis nedanför. Inspiration saknas inte, säger Håkan Engmalm med en svepande hand mot utsikten över Fryken och Stora Kils kyrka.

Den första september öppnas dörrarna. Förväntningarna är stora:

– Ja, detta är nåt annat än de slitna lokaler man är van, dessutom med det här spännande helhetsgreppet. Det ska bli så roligt, säger förskolläraren Lena Adolfsson Persson.