Själv tar han mopeden till träningen, längs järnvägsrälsen.

– Jag bor ju närmast av alla.

Kanske har det bidragit till att han har fått ordförandeposten också. Annars kan man ju gå på efternamnet. Minst en Bryntesson har det oftast funnits i eller omkring laget. Farfar Gunnar var drivande i föreningen och pappa Per-Erik dundrade in mål på 80-talet. Lars följer upp den traditionen med sina dubbla roller.

– Man är ju engagerad. Vi har en stark drivande grupp med bra sammanhållning.

Om man ska vara formell så heter representationslaget som överlägset leder västra femman IFK Ås/Åmotfors IF. I västra sjuan spelar Åmotfors IF/IFK Ås. Samarbetet mellan de båda Edaklubbarna har funnits i tre år och består, även om det har tunnats ut.

– När det började hade vi allt gemensamt. Nu har vi separata träningar, men alla ska känna att de är fria att gå till vilket av lagen de vill, säger lagledaren, spelaren och sekreteraren Jonas Nilsson, allt-i-allo och inföding även han.

I Ås finns en kärna av bygdens pojkar garnerad med nyförvärv av engelskt, serbiskt och norskt påbrå.

– Det är "Stenis" som känner folk överallt, fortsätter Nilsson och syftar på tränaren Sten-Åke Westby, som lockat spetsspelare som Henry Emenike Ikwauzom, tidigare Arvika Fotboll och Kongsvinger IL, och Värmlands, för närvarande, skyttekung Milan Krivokapic.

Den 34-årige serben har vräkt in 23 mål under våren.

– Milans kvalité har vi aldrig haft här i Ås och det gäller både på och utanför planen, säger Nilsson.

Med sådana spektakulära värvningar blir det lätt prat i bygden. Det snackas en hel del om att ekonomiskt välmående IFK Ås avlönar sina stjärnspelare. Detta dementerar både Nilsson och Bryntesson bestämt.

– Vi har hjälpt dem att skaffa boende och försöker se till att de får jobb. Inget annat.

Milan Krivokapic är numera bofast i trakten och trivs uppenbarligen. Han avstår ödmjukt från att ta åt sig äran av sina målmässiga framgångar.

– Det är ett resultat av alla spelares jobb. Någon måste ge assist också.

Samarbetet med bland andra Robin Pettersson fungerar utmärkt och Krivokapic får ofta äran att sätta bollen i nät.

– Enkelt jobb, säger en leende Milan som mestadels kommunicerar på engelska.

Trots serieledning med sju poäng kan mörka moln fort dyka upp vid horisonten. Truppen är tunn, 14-15 spelare som tränar regelbundet och ungefär 18 totalt. Många skador tål man definitivt inte.

Vid behov är det tacksamt att ha en lojal ordförande på bänken, användbar lite varstans, när möjlighet finns.

– Jag jobbar borta och bygger ut huset. Det finns inte tid till allt, men jag gör så gott jag kan. Det kvittar om jag får spela egentligen. Det är detta som är roligt, säger 30-årige Lars Bryntesson och gestikulerar mot spelargänget som har samlats runt kaffebordet en halvtimme före träningen.

Sammanhållningen är en viktig del i framgången. I Ås går en del av spelplanen ut på att man ska jobba stenhårt för varandra. Frågan är om det räcker ända upp till division 4 och om spelartrupp och förening mäktar med ett avancemang till okända nivåer.

– Vi har bestämt oss för att pröva i alla fall. Det ska väl inte behöva bli så mycket mer kostnader. Det vore surt att förlora på målsnöret också, säger Bryntesson och fortsätter:

– Lite roligt att se hur bra Töcksfors har klarat sig. De har ju tagit det klivet.

Men med halva säsongen kvar måste man förstås slänga in en brasklapp också.

– Det är farligt att spekulera redan nu, säger lagledaren Jonas Nilsson och räknar med att många lag kommer att vara sugna på att plocka poäng av IFK Ås/Åmotfors IF under hösten.

Återstår att se om de kan få serieledarna att spåra ur.