Då var det Steven Spielberg som höll i trådarna och resultat blev ett av mina verkliga wow-ögonblick på bio. De datoranimerade urtidsödlorna liknade faktiskt inget jag tidigare sett. De var ju så… levande. Wow, som sagt.

Nu skriver vi 2015 och det är dags för dinosaurierna att göra comeback. Parken har till slut öppnat, besökarna strömmar till och jättedjuren är mer jättelika än tidigare. Mitt i allt detta spelar Chris Pratt actionpigg dino­forskare som får rycka ut på räddningsuppdrag när två barn hamnar på avvägar i parken. Tyvärr på samma avvägar som den förrymda Indominus Rex, en bad ass-ödla som avlats fram eftersom parkpubliken hela tiden kräver nya dinosaurier som är större, farligare och har fler tänder än tidigare attraktioner.

Det är lite samma affärstänk som skaparna av nya Jurassic World jobbar utifrån. Stor, större, störst. Filmen är den mest actionspäckade av de fyra som hittills gjorts i serien. Och visst är det bitvis underhållande. Jag sitter i alla fall och mumsar popcorn som vore jag en svulten velociraptor som släppts lös i Mariebergsskogen under Barnens dag.

Tyvärr är också filmen lika näringsrik som en bytta popcorn. Det må vara högsta fart och extremt välgjorda CGI-ödlor. Det döljer inte det faktum att Jurassic Park från 1993 hade en köttigare story, bättre karaktärer och större hjärta. Och det Jurassic World (2 tim 4 min) försöker säga om människans arrogans när vi försöker styra naturen sa ettan så mycket bättre.

Regissören Colin Trevorrow är inte heller den sagoberättande auteur som Spielberg i grund och botten är. Som actionregissör känns Trevorrow mer än lovligt anonym, vilket också blir Jurassic Worlds öde.

Sätter jag på mig genusglas­ögonen så blir summeringen av filmen än mer deprimerande. Det är en Chris Pratt i huvudrollen, de två barnen som går vilse i parken är två bröder (i ettan var det i alla fall en bror och en syster), skurken är man och parkens ägare likaså. Barnens mamma är visserligen en mamma. Fast hon gråter mest när hon är i bild.

Och sedan finns Bryce Dallas Howard, som spelar parkchefen Claire. Hennes rollkaraktär skriker, springer och blir räddad av Chris Pratt mest hela tiden. Det är som att återse Fay Wrays rolltolkning i King Kong för 82 år sedan. Ingenting har hänt.

Dessutom har filmmakarna sett till att ge Claire dåligt samvete för att hon fokuserar på sin karriär och inte på att bilda familj. Slutscenen skvallrar dock om att hon inser sin egentliga plats bland oss män. Suck.

Fakta:

Jurassic World

Regi: Colin Trevorrow

I rollerna: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Omar Sy med flera.

Betyg: 2 av 5