Det var för en dryg månad sedan, två dagar efter att sommarlovet hade börjat, som den 17-åriga Karlstadsbon hörde av sig till kommunen med en förfrågan om de hade kvar några lediga feriearbeten.

Två dagar senare blev han uppringd av en man – som erbjöd honom ett jobb.

På plats vid första arbetsdagen inser 17-åringen att det inte alls var något kommunalt jobb det handlade om – utan hos en fastighetsförvaltare – som trädgårdsarbetare.

– Det var inget avtal eller någonting. Lönen fick jag kontant i slutet av varje vecka, säger han.

Det muntliga arbetsavtalet som 17-åringen fick via telefon lät lukrativt. Fria arbetstider, stigande lön och chans till extraarbete även efter sommaren. Men sedan visade det sig att arbetsgivaren inte alls höll det som han hade lovat.

– Lönen höjdes från 50 till 55 kronor i timmen, men inte mer. Ändå jobbade jag där längre än vad ett vanligt feriearbete brukar vara.

När han hade jobbat hos fastighetsägaren i en vecka blev han ytterligare fundersam över på vilket sätt det egentligen gått till när han erhöll jobbet. Då fick han nämligen ett telefonsamtal av kommunen med ett jobberbjudande.

– Då förstod jag att det här jobbet inte alls hade med kommunen att göra. Men jag tänkte inte mer på det.

Förra veckan fick han höra av arbetsgivaren att han var för långsam – och hotades med att få sparken.

– Han sa att han hade haft 20 ungdomar tidigare som alla hade utfört arbetet bättre än vad jag gjorde. Att det var alldeles för ineffektivt att trimma gräset på tre timmar. Även fast jag vet att det bara tog två.

I torsdags orkade inte 17-åringen med mer, och sade upp sig. Men han inbillar sig nu att kommunen kan ha delegerat fler jobb för ungdomar till oseriösa och icke kommunala arbetsgivare.

– Ja, det gör jag. Min arbetsgivare berättade att det funnits många ungdomar som jobbat hos honom tidigare. Det är en ganska utsatt situation i och med att man inte skriver några avtal.

Något som han ångrar i efterhand är att han inte signalerade oro till kommunen då de hörde av sig om det ”riktiga” feriearbetet.

Kommunen vill dock inte ta något ansvar efter det inträffade.

– I och med att han inte har fått något anställningsavtal av oss så är han inte heller någon som jobbat kommunalt. Ansvaret ligger därför på arbetsgivaren, säger Laila Nyqvist, personalchef på gymnasieförvaltningen i Karlstads kommun.

• Men Karlstads kommun har ju spridit 17-åringens kontaktuppgifter?

– Ja, den här arbetsgivaren har kontaktat vår handläggare, och det har han gjort i flera år. Vi vill ge ungdomarna jobb och det är inte fel i sig att lämna ut enstaka uppgifter som hjälper till i den processen.

• Ponera att 17-åringen hade skadat sig på arbetsplatsen. Vem bär ansvaret?

– I och med att det inte är ett kommunalt jobb så blir det fastighetsägaren. Vi lämnar över kontaktuppgifter med god tro på att det här ska skötas på ett snyggt sätt. Sedan står inte vi bakom premisserna som den här arbetsgivaren följt. Men det är inte vårt ansvar.

• Följer ni inte upp att det är seriösa arbetsgivare ni delegerar ungdomarna till?

– När arbetsgivare kontaktar kommunen och säger att de personligen löser anställningen så har vi god tro på att de också behandlar på rätt sätt. Vår uppgift är att se till att ge ungdomar chansen att komma ut i arbetslivet. Annat ansvar får den här arbetsgivaren stå för, så då får du kontakta honom.