Kaiza Karlén kom till UVM i colombianska Cali med en bra känsla i kroppen.

För en dryg månad sedan sattes det nya personliga rekordet 6,07 på Slottsskogsvallen, och KFUM Arvika–hopparen visste att formen fanns där fortfarande.

– Jag kände att jag hade längden i kroppen, men i kvalet kom jag inte riktigt fram till plankan och det satt inte riktigt där.

Karléns 5,92 räckte ändå till final, dock som elva av totalt tolv hoppare och med näst sämst personligt rekord av samtliga finaldeltagare.

– Det fanns väl egentligen inget som talade för mig och jag kunde genomföra tävlingen utan press. Jag var faktiskt ganska trött innan, men det gick ju rätt bra ändå, säger hon.

Och det här med "rätt bra"är en underdrift av stora mått.

I den andra omgången av finalen på El Pascual–stadion kom den nämligen.

Träffen.

Karlén hoppade hela 6,24, personbästa med 17 centimeter, tog ledningen – och kunde inte tro sina ögon.

– Jag kunde verkligen inte det! Hoppet kändes långt, men inte riktigt så långt. Först trodde jag att de hade mätt fel eller skrivit fel resultat på tavlan.

• Men det hade de inte.

– Nej, precis. Och jag blev verkligen obeskrivligt glad.

6,24 stod sig som längsta hopp ända till den femte omgången då amerikanskan Tara Davis tog sig om, och därefter säkrade guldet med segerhoppet på 6,41 i sjätte omgången.

Därmed stod det klart att Kaiza Karlén, bördig från lilla Tobol i Gunnarskog, tagit ett sensationellt UVM–silver.

• Hade du kunnat drömma om det innan tävlingen?

– Nej, det här var inte något jag räknat med. För min del var det stort att "bara" gå till final, och så blev det så här. När jag såg prispallen några dagar innan så skojade och skrattade vi faktiskt om det. "Jaha, det är där man kommer att stå", liksom. Och så blev det så!

• Hur gick tankarna när du väl stod där?

– Oj! Det var naturligtvis väldigt häftigt. Det var mycket tankar och känslor, minnesbilder från vad jag har gått igenom för att komma hit, alla träningstimmar. Mamma, pappa och resten av landslaget var där och det var väldigt känslosamt, berättar Kaiza Karlén.

Hon landar i Sverige på onsdag, och därefter lär 16–åringen få finna sig i att bli den populäraste åskådaren då Stjärnspelen avgörs på hemmabanan Viksvallen i Arvika till helgen.

– Jag kommer inte att tävla, men självklart ska jag dit. Det vill jag inte missa!

Den värmländske spjutkastaren Rasmus Eriksson kastade 69,99 och slutade på sjunde plats i sin kvalgrupp. Därmed missade han finalen.