Rasmus Larssons enda kontakt med Tanzania innan flytten var ett besök hos kusinerna som är födda där.

– Vi skämtade om att jag ­skulle bo där om ett år. Jag hade tagit studenten och plötsligt öppnade sig en tjänst.

Rasmus Larsson har ingen lärarutbildning men har arbetat som elevassistent och lärarvikarie, främst i Storfors. Han fick tjänsten dagen före julafton, det var bara att packa.

– Jag visste att jag hade bostad de tre första veckorna, sedan fick jag ordna själv. Mina kusiner bor elva timmars resa därifrån.

I dag bor han i ett litet hus som rymmer en madrass på golvet, kylskåp och gatukatten som han tagit hand om. Hyran motsvarar cirka 1 600 svenska kronor, lönen är drygt 10 000.

– För att få bostaden ska man egentligen betala hyran för ett år i förväg man jag behövde bara betala för ett halvår tills jag hade tjänat ihop pengar. Lönen ska räcka till vatten el och annat så jag kan inte spara undan några pengar.

Nordiska skolan där Rasmus Larsson jobbar har i dagsläget drygt 70 barn, men antalet varierar stort eftersom omsättningen är stor.

– I skolan finns barn från hela världen. Kriterierna för att barnen ska få gå där är att minst en förälder talar ett nordiskt språk. På skolan talar vi svenska, norska och danska. Barnen kan ofta engelska och swahili och det finns fyraåringar som är femspråkiga.

Själv har Rasmus Larsson lärt sig swahili snabbt. Hans förklaring är att han är den enda vita i området och han blev tvungen att lära sig språket för att till exempel kunna handla.

Barnen är uppdelade i tre åldersgrupper, kidogo, kubwa, och darsa. Darsa är ungefär som lågstadiet där de lär sig att skriva, läsa och räkna. Föräldrarna bor och jobbar i Tanzania, ofta arbetar de inom utvecklingsprojekt, fordonsföretag eller på ambassaden.

– Många ickenordiska föräldrar vill också att deras barn ska gå i Nordiska skolan.

Nyligen blev han allvarligt sjuk i malaria. Enligt läkaren hade han haft sjukdomen i två-tre månader.

– Jag fick extrem huvudvärk och feber. Nu skulle jag misstänka malaria direkt men det gjorde jag inte då. Det var min dåvarande flickvän som fick iväg mig till sjukhus.

Det blev inte bara ett sjukhus utan tre. Hans tillstånd var så dåligt att han flögs till Nairobi för vård och sedan till ytterligare ett sjukhus när han började må bättre.

– Sex dygn är helt borta. Jag har fragment av läkare och kollegor som kom på besök, annars minns jag ingenting. Tidsplanen är fem månader och jag är fortfarande otroligt svag i kroppen men jag har jobbat för att få pengar

Fritiden ägnar Rasmus Larsson åt att träna och uppleva naturen. Han är mycket naturintresserad och brukar göra äventyrsutflykter då han gärna åker ut i bushen eller besöker savannen.

– Jag har åkt motorcykel genom hjordar av djur och sett bland annat lejon, elefanter, noshörningar, flodhästar, zebror, giraffer och hyenor. Ibland får man stanna för att en elefantfamilj ska gå över vägen. En stor del av tiden ägnar jag åt att snorkla och dyka.

Han har även testat på livet som skådespelare i en film där han spelade mot en av Tanzanias mest kända skådespelerskor.

– De behövde en vit man så jag spelade amerikan. Hon var huvudkaraktären och jag spelade hennes man, de gjorde slut. Det var en upplevelse, jag fick testa något nytt. Det ska bli kul att se filmen som har premiär i september.

Många nordbor och européer bor i områden där det bara bor européer men där Rasmus Larsson bor finns bara tanzanier, något han är tacksam över.

– Jag trivs otroligt bra i det här samhället. Jag är glad att jag bor själv och kan leva mitt eget liv.

Men visst finns det saker han saknar från Sverige.

– Det är så rent här, samhället fungerar officiellt med papper och liknande. I Tanzania duschar jag när jag har vatten. Då får man fylla en balja så att man har, medan vattnet är borta i tre-fyra dagar.

Och även om han älskar maten i Tanzania saknar han spaghetti och köttfärssås, köttfärslåda och annat som vi äter här.

– Maten är nog det jag saknar mest.

Rasmus har ingen plan för hur länge han ska stanna i Tanzania.

– Jag stannar så länge jag är lycklig. Familj och vänner stöttar mig i det jag gör. Tre vänner har varit och hälsat på och förhoppningsvis kommer fler.