Hur som helst så är det ju så att det har blivit något av en sommartradition på den här sidan att berätta om mina gräsmattebestyr.

Och i söndags kändes allt klappat och klart för en krönika igen.

Mest hela vintern, eller vad det nu var där när det borde varit vinter i vintras, tänkte jag att i år, i år ska jag ta hand om det där skämtet till gräsmatta som omgärdar mitt hus. Verkligen försöka göra mig kvitt mossan och så igen de där fläckarna där bristen på gräs är närmast pinsamt uppenbar. Det var, om jag får säga det själv, en helt igenom briljant plan. Och den höll en bra bit in i mars. Eller i alla fall februari.

Nej, så illa var det inte, jag lovar. Jag hade på gödning och jag sådde gräs och jag har klippt den duktigt och tagit väl hand om alla vackra gula blommor på den. Och inom parentes sagt så hade livet som gräsmatteomhändertagare varit bra mycket enklare om den som bestämde att maskrosor är ogräs hade bestämt att de är jättefina istället. Eller hur?

Nåväl, gräset har växt som det ska, till och med där jag vräkte ut ohemula mängder gräsfrön och vissa dagar ser man knappt ens mossan för allt gräs. I söndags var det så dags för ytterligare en ansning. Jag och min trotjänare sedan fem år tillbaka, tidigare alltså omskriven på denna sida ett par gånger, satte sladden i väggen och började maskinmässigt och fokuserat beta av gräset. Eller beta och beta, förresten. Det är ju ingen get jag har, även om grannen tipsat mig om att skaffa just en sådan, utan en gräsklippare.

Drygt halvvägs kommen på vår resa började det ryka. Jag tänkte inte mer på det förutom att jag inte tyckte att vare sig gräset eller jorden var torr nog för att ryka på det sättet. När det dessutom började lukta bränt insåg jag att jag inte tänkt tillräckligt. Snabbt bröt jag strömmen till gräsklipparen och insåg glatt att jag nu hade ett ämne till en ny lördagskrönika: Historien om hur min gräsklippare brann upp en söndagskväll och jag nu tvingats köpa en ny.

Inget ont som inte har något gott med sig.

Sen sansade jag mig dock något, började undersöka skadan och insåg att felet var ungefär detsamma som uppstått och omskrivits på just denna sida ett par gånger förut. Alltså beväpnade jag mig med en stjärnmejsel, kabelskotång, nagelsax, andra användbara attiraljer och började operationen på förstutrappen.

Lite styvt en kvart senare var problemet löst, gräsklipparen som ny igen och resten av gräsmattan kunde friseras i sällan skådad takt. Naturligtvis var det skönt att jag fick igång gräsklipparen och slapp köpa en ny. Ja, eller skaffa mig en get då.

Det enda kvarstående dilemmat nu är att jag inte har en aning om vad den här krönikan ska handla om istället.