VF träffade den skojfriska seglaren hemma vid Mörudden på Hammarö strax innan avfärden mot Rio. Han har tillbringat några veckor hemma för att vila upp sig och fixa de sista förberedelserna innan de olympiska spelen drar igång.
– Jag ser verkligen fram emot en hel sommar hemma, men det kanske blir nästa år. Vem vet. Nu hann jag bara vara på Hammarö en kortare tid mellan resor och tävlingar.
Det blir en hel del resor å sportens vägnar. Varje år har han över 200 resdagar världen över men känner knappt av jetlagen längre. Den som i normala fall brukar komma som ett brev på posten i samband med långa resor.
– Jag har lärt mig hantera den rent mentalt så det är inga problem att resa så mycket. Totalt gör jag nog under 50 nätter i min lägenhet i Landskrona varje år gissar jag. Det blir ju nästan billigare att bo på hotell till slut...
En kort tystnad uppstår innan han fortsätter.
– Jag kanske får överväga det där, säger han eftertänksamt.
Beskedet om en OS-plats fick han redan i just Rio när han var där och tränade i slutet av mars. Sedan dess har hans liv bestått av en hel del regattor samt ett VM i Mexiko.
– Det har varit bra förberedelser sedan jag fick beskedet, men VM var trögt. Jag seglade bra egentligen, men hittade fel sida på banan och försökte segla upp mig hela tiden. Till slut slutade jag på nionde plats, men det var inte vad jag hade tänkt mig. Det får bli en revansch i OS helt enkelt, det är där allting spelar roll. Jag har lagt ned mycket tid på startträning den sista tiden nu också som jag missade lite på VM i Mexiko.
Till skillnad från många andra idrotter är förberedelserna a och o för seglarna. Jesper har därför redan hunnit göra nio resor till Rio för att lära sig de olika banorna.
– Det blir den tionde resan jag gör nu och jag har stannat mellan tio och tjugo dagar varje gång. Nästan 150 dagar i Rio alltså innan OS börjar. Det kan bli en fördel då det är väldigt mycket lokalkännedom med segling. På många ställen beter sig vindarna på ett speciellt sätt och strömmarna på ett visst sätt.
För att seglarna lättare ska kunna memorera banorna har landslaget tagit hjälp av meteorologer och killar som mäter ström i vattnet. De kartlägger sedan alla resultat och siffror i en bok som deltagarna får ta del av.
– Vi får läsa på innan tävlingarna startar, lite läxläsning. Det är rätt omfattande. Men det ger oss en enorm fördel. Banorna är väldigt svåra och komplexa. Strömmarna styrs av månen så de är samma år efter år. Men det finns sex olika banområden så det blir en del att lära sig ändå.
Tre banområden ligger inne i Guanabaraviken i Rio medan de andra tre är ute vid Copacabana beach, där hav och vågor gör att strömmarna oftast går åt samma håll. Seglarna måste öva in olika tekniker för att undvika fel sida av banan så att de inte hamnar i motström hela vägen.
– Inne i bukten har vi Sockertoppen och flera andra höga berg som styr vinden plus att det är ett jättelitet inlopp. Lägg där till att det är tidvatten på ungefär en meter så det blir extremt strömt. Men ute vid havet är det bättre förutsättningar.
Lasertävlingarna pågår mellan 8 till 13 augusti, och vad gäller den värmländska traditionen i segling har länet skördat stora framgångar under de senaste spelen, med medalj i samtliga OS sedan 2000.
Och Jesper själv tvekar inte på frågan om han vill föra den värmländska traditionen vidare.
– Självklart. Målet är medalj, absolut. Värmland har faktiskt alltid varit rätt så bra i segling. Therese Torgersson från Kristinehamn tog medalj 2004 och Fredrik Lööf 2000, 2008 och 2012, så nu ligger det väl på mig att ta en medalj nu. Jag känner kravet, helt klart. Hela Värmland står på mina axlar, haha. Skämt åsido.
Seglingsgrenen laser gjorde debut i OS för exakt tjugo år sedan och har genomgått en hel del förändring sedan dess.
– Innan 1996 var det väldigt många som seglade laser. Det var faktiskt världens största form av segling för tjugo år sedan. Men efter att sporten kom med i OS... På lokala tävlingar kunde 150 till 200 båtar delta. Sedan började vissa göra det här på heltid och blev mycket bättre än övriga så antalet deltagare ligger numera på 50 till 60. Det har blivit en mycket mindre sport. Men det är en högre nivå.
Laserklassens utgångsläge ligger öppen där många av deltagarna kan vara med och slåss om medaljerna. Under OS kommer även arrangören att stå för båtarna då alla ska ha samma förutsättningar under tävlingen.
– Det är en one design-klass på båten vi kommer ha så att det blir lika. Det är lite lyxigt. Jag har fraktat ned några träningsbåtar med containrar på fartyg innan, men det tar en månad för dem att komma fram.
• Kommer du att få något stöd hemifrån Värmland då?
– Familjen åker ned faktiskt. De ska göra en tour över Sydamerika. Mamma och pappa ska se Santiago och Chile, syrrorna kommer ned lite senare, de ska gå Inkaleden. Sedan kommer de till Rio. De får nästan en roligare resa än vad jag får, haha.
• Så du får äran att agera guide åt dem i Rio?
– Ja, jo, lite kanske. Jag ska inte upptäcka så mycket den här gången. Första gången var jag till Kristusstatyn och Sockertoppen, sedan är det inte så roligt längre med staden.
Efter mästerskapet ser framtiden däremot oviss ut för Stålheim. Planerna är att lägga laser åt sidan för ett tag framöver.
– Det är lite osäkert och jag vet inte riktigt vad jag vill göra. Jag kommer naturligtvis fortsätta med seglingen i någon form, men jag skulle gärna vilja testa en annan båtklass nu.