I sommar uppträder två unga operasångare från Sunne på föreställningar av Vadstena Akademien. Hannes Öberg studerar på Operahögskolan och Wiktor Sundqvist är nyutexaminerad. De kände till varandra redan på högstadiet hemma i Sunne. Wiktor som nu är 25 år – två år äldre än Hannes – berättar att de sedan lärde känna varandra lite under sin tid på Sundstagymnasiet.

– Det var där jag upptäckte intresset för opera, ­säger han.

I veckan har de två repeterat inför varsin premiär, Hannes på sin roll som Nicolas de Malézieu i Les Grandes Nuits som hade premiär i onsdags och Wiktor på sin roll som Huhai i Son of heaven som har premiär 17 juli. Operorna produceras av Vadstena Akademien som ofta beställer nya verk och är en plats där artister i början av sin karriär får större roller och handleds av professionella yrkesutövare som redan är verksamma i branschen. Men vägen dit har varit lång.

– För mig började allting med att jag fick en lärare som lärde ut klassisk sång. Och jag hade en kompis på gymnasiet som också var intresserad och tog operalektioner i Stockholm. Vi började experimentera hårt och vilt.

• Hur går det till när man ska börja sjunga opera?

– Man börjar med att härma, sedan måste man lära sig hantverket bakom och det tar väldigt lång tid, säger Wiktor Sundqvist och berättar att det kändes lite galet i början.

– Det är ju en extrem konstart och ett extremt sätt att behandla rösten på. Men när man lärt sig hantverket blir det mer naturligt. I början kan det kännas och låta bisarrt, och det ska det göra.

Efter gymnasiet kom Wiktor in på Kungliga musikhögskolan i Stockholm.

– Jag gick där i tre år och tog tillvara på tiden någorlunda bra. Jag var ganska och ung och rösten växer långsam. Det är svårt att jobba på en sådan nivå då. Sedan sökte jag och kom in på operahögskolan som är en mer scenisk utbildning, med bara lite mer vikt på sång än ­teater.

I maj blev han klar med sin utbildning och är nu på väg att skapa sig en karriär som operasångare. Första steget är sommarens föreställning på Vadstena akademien.

– De riktar in sig på yngre och är en väldigt bra brygga för sådana som mig. Det blir väldigt bra uppsättningar som når ut till en bred publik.

Wiktor berättar att det experimenteras vilt på operascener runt om i världen för att nå en yngre publik och tycker att det är bra att det finns kommersiella personer som Loa Falkman och Malena Ernman som sätter ett bredare fokus på konstformen. Han tror att många känner en rädsla inför opera, för att de inte ska förstå, något som han själv känner igen.

– Jag somnade till alla operor jag såg tills jag var 20 år. Men ger man det en chans och läser på lite innan, följer med på text­maskinen och lyssnar på musiken så finns det så jävla stora draman att följa. Och det blir så förbannat mäktigt när det är en bra opera. Man ska ge det en chans, men det är en extrem konstart, så är det.

Efter sommarens föreställningar har Wiktor jobb inbokade för ett år framöver.

– Det handlar om att komma ut och sjunga på många olika ställen, jag ska åka runt i världen och få hjälp av coacher med att bygga upp ett stall med ­roller som man passar för, det är en bra grund att ha.

Wiktor är tenor, den högsta stämman för män. De olika stämmornas status är ett känsligt ämne att diskutera men han berättar att tenorrösten sjunger högre än vad kroppen är byggd för.

– Det är ett onaturligt läge för en man att ligga på. Det är svårt men det är fantastiskt att det fungerar. Det man vill komma åt är ett starkt kontrollerat ljud, som dessutom ska låta snyggt och projiceras ut i en stor sal, över en orkester vars ljud den ska tränga igenom. Att göra det utan att skrika sönder sig kräver träning.

Det har tagit honom sex år att komma dit han är nu, att kunna vårda rösten och behålla ett lugn och stabilitet i kroppen när han sjunger.

– Samtidigt ska man uttrycka något sceniskt, få regi och använda rösten som ett känslo­uttryck. Om man inte färgar sin röst med känslor så tröttnar publiken väldigt fort.

Vilken sorts röst man har styr vilka roller man passar för i operavärlden.

– Om man har en speciell röst får man ofta speciella roller. En ful röst ger ”fula” roller som monster, häxor och så vidare. En ung vacker tenor, passar för en nyexaminerad vän röst.

•Är det en sådan röst du har?

– Ja, jag har väl en vacker röst, samtidigt som jag kan vränga till den lite grann och göra roliga uttryck med den.

I sommar spelar han den onde sonen till den första kejsaren av Kina i föreställningen Son of heaven. Det är en nyskriven Opera där kejsaren vill bli odödlig, men misslyckas med detta och dör. Då tar Wiktors karaktär över tronen trots att en äldre broder står på tur.

• Det låter som en osympat­isk roll?

– Det är det, men jag älskar den. Som ung tenor får man ofta spela prinsar eller förste älskaren. Det är skitkul att spela en full idiot som är ung och naiv. Det är utmanande och det ­faller sig samtidigt lätt för mig. Jag passar för rollen.

Rent tekniskt så är en av de stora utmaningarna med att sjunga opera att hålla emot och inte släppa ut all luft direkt, samt att öppna kroppen för att kunna skapa starka ljud.

– När man sjunger opera så öppnar man ställen i kropp­en, ansatsrör, strupe och gomsegel för att få en större resonanslåda. På samma sätt som stränginstrument som är större låter mer. Ibland blir det långa fraser och toner så man måste disponera luften och kraften för att den ska räcka till.

Bäst sjunger han när han befinner sig helt och hållet i situationen och dramat. Det handlar om närvaro och att sjunga utifrån de känslor som uppstår.

– Då fungerar allting, det blir ergonomiskt, flytande och äkta. Det kan det vara svårt ibland när man inte känner det. Vissa dagar letar man efter den där känslan. Det är svårt, man måste vara avslappnad för att kunna ge sig hän.

Hans egen röst får honom att vibrera när han sjunger, något som han säger kan ta honom till en annan dimension.

– Man står och gungar i sina egna ljudvågor och ger så otroligt mycket av sig själv. Rösten är dessutom väldigt känslig och känslor i privatlivet sätter sig på rösten, det blir så nära, naket. Jag har ett behov av det, det är därför jag älskar och gör det här.