Sparpengar betalar flygbiljetten men för att kunna stanna minst ett halvår har han skaffat ett extrajobb och med anställningserbjudandet därifrån fixat ett arbetstillstånd.

Lönen är låg, men med sparpengarna ska det gå. Jobbet har fixat ett rum åt honom i ett kollektiv som ser hur mysigt ut som helst på bild. Och eftersom han bara ska jobba halvtid finns det gott om tid till annat.

Flygresan tar evigheter. I rummet i kollektivet visar det sig bo fyra andra, det ser inte alls ut som på bilden. Madrasser ligger tätt på golven i alla rum.

Jobbet är inte heller som det beskrivits. Tyngre, stressigare, inga raster och timmarna går. Tio timmars jobb istället för de fyra man kommit överens om.

Men han klagar inte, för vem vill vara en sån där som börjar ett jobb och inte klarar en vecka utan att gnälla.

På fredagen delar arbetsledaren ut kuvert. I hans ligger mindre pengar än de kommit överens om, trots att han jobbat mer.

”Vi har dragit av pengar för rummet”, säger arbetsledaren. ”Och för arbetskläderna”.

Men i anställningserbjudandet stod det något helt annat. Han tar det med sig och knackar på chefens dörr.

Chefen avbryter direkt för att fråga om han vill sluta. ”Du kan gå på en gång om det inte passar. Synd på arbetstillståndet bara.”

Chefen vet att han inte kan stanna i landet utan ett arbetstillstånd och för ett arbetstillstånd krävs ett jobb.

Så vad ska han göra nu?

Ja, verkar det jobbigt nog för en svensk, som i exemplet, är det inget emot att vara migrantarbetare från Asien eller Afrika som söker en bättre framtid i Sverige.

I deras fall är det inte ovanligt att behöva betala ibland så mycket som 100 000 kronor för det anställningserbjudande som de måste kunna visa upp för Migrationsverket för att få arbetstillstånd – och i förlängningen uppehållstillstånd.

Erbjudandet måste uppfylla flera krav för att godkännas, inte minst att den garanterar en inkomst som migranten bedöms kunna försörja sig på. Därför är det rent bisarrt att ett krav som däremot inte ställs är att det är bindande för arbetsgivaren.

Villkoren kan, helt lagligt, drastiskt försämras i anställningskontraktet! Längre arbetstid, sämre lön, sämre villkor.

Vad ska de som drabbas göra? Tjalla till myndigheterna om missförhållanden om det betyder att man förlorar den där anställningen som krävs för att få stanna i landet och kunna få hit sin familj? De är inte här på semester. Hela deras framtid vilar på det där jobbet.

Det borde vara enklaste saken i världen att försvåra detta utnyttjande, precis som facken krävt sedan förändringen av reglerna för arbetskraftinvandringen infördes 2008: bland annat genom att kontrollera att utbetalningen av löner stämmer med arbetserbjudandet och att skatter och sociala avgifter betalas in för de personer som företaget anställt – och göra anställningserbjudandet bindande.

Och just detta och mer lovar justitieminister Morgan Johansson (S) att den utredare som igår tillsattes för att stärka arbetskraftsinvandrares ställning på arbetsmarknaden, ska se över.

Efter åtta år av Vilda Västern är det på tiden.