I vintras fick Värmland ytterligare en ö. En stor sådan. När Statistiska centralbyrån, SCB, publicerade statistik om Sveriges 50 största öar hade en då för många okänd ö tagit sig in på en 23:e plats på listan. ”Ö vid Storfors” som den kallas, passerade Värmlands tidigare största ö Hammarö-Nolgårdsholmarna med två placeringar.

Saken är den att SCB ändrat sig angående vad en ö faktiskt är. I den nya definitionen menar man att landområden som omges av vattendrag som är sex meter eller bredare är öar. Och under vissa omständigheter räknar man in grävda kanaler som vattenavgränsning.

Mögsjön, Östersjön, Daglösen och Storlungen bildar nu tillsammans med mindre vattendrag och Bergslagskanalen en ö som ligger i både Storfors kommun och Filipstads kommun. Delar av Storfors tätort ligger på ön.

Men att det fanns en ö i Storfors kom inte som någon nyhet för Leif B Persson. Han driver Badsta Camping som ligger på fastlandet några hundra meter från Mögsjön och den gångbro som går över sjön till ön.

– Jag har hyrt ut kanoter till folk som paddlat runt den i över 20 år, så jag visste redan att det var en ö. Jag tyckte snarare att det var konstigt att det dröjde så länge innan de upptäckte den, säger han.

Leif B Persson beskriver Bad­sta som en ”genomfartscamping”. En stor del av besökarna är på väg norrut och stannar till över natten. Andra kommer och hyr kanoter innan de ger sig ut på tur på sjöarna runt ön eller kanske paddlar norrut mot Filipstad. Att paddla runt ön i Storfors tar ungefär tre dagar och det finns vindskydd att sova i längs turen.

– Det är många danskar och grupper från Tyskland som kommer och paddlar. Och många av dem kommer tillbaka år efter år. Det är också en mycket pensionärer som kommer hit för att de tycker det är lugnt och sansat, säger Leif B Persson.

För Gilbert Lund från Danmark är det andra gången han besöker Badsta Camping. Han och en kompis har stannat över natten och ska strax köra vidare i den gula minibussen upp till Älvdalen. Östra Värmland har han varit en hel del genom åren. Under 30 års tid jobbade han för en dansk resebyrå och var guide på fiskeresor och kanotturer i vattendragen runt Storfors och Filipstad.

– Jag kan Sverige i sömnen – hela landet! Men jag tycker mycket om Värmland. Jag har varit ute i naturen sedan barnsben, så det är som en pojkdröm här, säger Gilbert Lund.

Ön vid Storfors är enligt SCB 5 411 hektar stor och hade vid bildandet 969 invånare. En av dem som gått och blivit öbor på senare tid är Linnea Aspvik. I 50 år har hon bott på ön och tar bron över till fastlandet vid Badsta för att ta en cykeltur runt Baggtjärnen.

– Vi som bor här skojar mest om det, men lite stolt blev man ju när det visade sig att man bor på en ö, säger hon.

Även Leif B Persson har bott på ön, men bor numera på fastlandet. Inför nästa sommar på Badsta Camping kommer han att utnyttja närheten till den nyfunna ön mer än han hunnit inför den här sommaren.

– Att man kan paddla runt Värmlands största ö – det är ju gratis marknadsföring!

Storfors Kommun har också använt sig av att man numera har Värmlands största ö. I delar av sin nationella marknadsföringsstrategi och i broschyrer puffar man för aktiviteterna kring ön och att det går att paddla kajak runt den. Lennart Johansson arbetar med turismutveckling på Storfors kommun.

– Det är en jättefin ö, men det är ett kanalsystem som omger den – det är inte som Vänern direkt. Men det är ju en kul grej, men det gäller att hitta någon produkt som man kan koppla den till.

Lennart Johansson bor själv på ön, som ännu inte har något namn, men han känner sig inte som någon öbo.

– Nej, det gör jag inte. Jag har ingen färja eller några brotider att passa. Vattenavgränsningen är så naturlig så man tänker inte på den.

Det går att ta sig runt i princip hela ön med båt och kanot eller kajak, men vid Kraftstationen alldeles vid Storfors tätort tar det stopp. På den västra sidan av ön får man slussa sig fram genom Asphyttans och Bjurbäckens Slussar. De stod färdiga 1857 och ingår i Bergslagskanalen, som går mellan Filipstad och Karlskoga.

Vid Bjurbäckens Slussar, på fastlandet, ligger Kanalstugan – ett rött hus som man tror är lika gammalt som kanalen. Här huserar Slusscafét, som drivs av Lotta Lloyd Gregard. Det är femte sommaren hon driver café i 1800-talshuset och hon beskriver det som ett långsamt fik.

– Vi jobbar med nostalgi och inspiration. Ett barn som var här sa att det var som att köpa godis av Pippi Långstrump. Här får man nämligen lösgodiset i en strut, säger Lotta Lloyd Gregard.

Att det nu ligger en ö mittemot Slusscafét, på andra sidan den drygt tio meter breda Bergslagskanalen, tycker Lotta Lloyd Gregard bara är kul. Hon bor själv på ön.

– Jag tänkte att ”wow, jag bor på en ö igen!”. Jag är uppvuxen på Västkusten och bodde på Tjörn i många år innan jag flyttade upp hit, så plötsligt blev jag öbo igen. En del turister som kommer har hört talas om den nya ön och frågar om den när de kommer hit.

Förra året hade Slusscafét över 11 000 besökare. De allra flesta som kommer och fikar har planerat att åka just hit.

– Det ligger så till att man inte har vägarna förbi direkt. Det är en väldig blandning av gäster som kommer hit, folk från hela landet och en del utländska turister. Den minsta gruppen besökare är de som bor i närheten, men det är väl så att man inte semestrar på sin hemort, säger Lotta Lloyd Gregard.

Tomas Scholz och Jeanette Falk från Stockholm har varit på mc-träff i Vårgårda, men bestämde sig för att ta vägen genom Värmland hem till östkusten. För dem är det inte bara kaffet som lockar på Bjurbäckens Slussar.

– Vi tänkte sitta och njuta av tystnaden. Det är sådant man inte är så van vid som Stockholmsbo – att höra fåglarna och ljudet av vattnet, säger Tomas Scholz.

De spenderade en natt på fastlandet sydväst om ön, i Lungsund, och har snart varit ute på de svenska landsvägarna på motorcykel i två och en halvvecka. Egentligen skulle det bara bli en natt i östra Värmland.

– Men vi bestämde just att vi stannar minst en natt till. Kanske två. Vi ska bara köra runt i fin natur och tittar vad som finns i närheten. Vi planerar inget, för då hittar man kanske inte guldställena, säger Tomas Scholz.