Den blå visselpipan hänger runt halsen. Han samlar spelarna omkring sig. Går med sitt sedvanliga lugn igenom teknik och positioner. De lyssnar uppmärksamt.

– Han är den bäste, säger brasilianaren Davi.

Tidigare har Sven-Göran Eriksson satt en ära i att lära sig språket där han jobbat. Han talar spanska, italienska, portugisiska och engelska. Men på kinesiskan gick han bet.

– Jag försökte i två månader, men det gick inte, säger han och skakar på huvudet.

I stället har han flera tolkar till hjälp.

– Det är komplicerat. Man tappar detaljer, säger han.

Med assisterande tränaren Roger Palmgren kan han dock prata svenska. Svennis, som i många år hade Tord Grip som parhäst – de har fortfarande regelbunden telefonkontakt – gillar att jobba i par.

– Man ska ha någon som tänker likadant så man förstår varandra, säger han.

Laget har höjt sig ordentligt sedan den svenska duon tog över i vintras. Enligt kinesiska medieuppgifter får Svennis 48 miljoner kronor om året för besväret. Själv vill han inte prata pengar. Mer än att han gillar klubbens generösa budget som gjort att han kunnat köpa in fyra utländska spelare och förlänga kontraktet med Tobias Hysén.

Målet för klubben, tidigare Shanghai Dongya och East Asia, är att vinna ligan eller minst komma trea för att få spela i asiatiska Champions League. Halvvägs i serien ligger man bra till. Sven-Göran Eriksson, som inte vunnit en titel sedan vinsten i Serie A med Lazio 2000, hoppas nå ända fram.

– Det vore drömmen.

Dörren mot världen öppnades i och med Uefa-cupvinsten med IFK Göteborg 1982. Sedan har han varit verksam i nio länder med en rad ligavinster och cuptitlar. Dessutom tränat tre landslag. Mest omtalat och mest utsatt var det när han som förste utlänning tog sig an England.

Då blev han rubrikernas man. Inte bara för fotbollen. Minst lika mycket för sina kärlekshistorier.

– Det har varit si och så med den, kärleken alltså, säger Eriksson när han tar emot på sitt stora kontor med mörk träinredning, guldpelare och utsikt över fotbollsplanerna.

Han pratar varmt om sin nuvarande flickvän, Yaniset, som bor i Panama. De träffades när han jobbade i Mexiko 2008.

– Jag hälsade på i vintras och hon kommer hit ibland, säger han.

Mesta tiden ägnar svensken åt fotboll. Fritiden då?

– Jag går gärna ut och äter och så läser jag mycket. Försöker leva hälsosamt. Springer tre gånger i veckan och kör intervallträning. Sedan blir det ett och annat glas vin. Jag lärde mig tycka om vin när jag kom till Portugal.

Bostaden är numera en lägenhet på 23:e våningen i centrala Shanghai, med ett myller av restauranger en kort promenad bort.

– Jag provar det mesta, fast orm, katt och hund försöker jag undvika.

De senaste 15 årens brist på titlar förklarar Sven-Göran Eriksson med att han varit på fel plats.

– Nu är jag rätt. Här finns chansen, säger han.

Samtidigt ligger drömmen om en återkomst till Europa kvar. Med ett stänk av bitterhet ångrar han Mexikosejouren. Då försvann han från radarn för de europeiska storklubbarna tror han. Åren i Kina har också gjort att han hamnat i skymundan.

– Kina är inget fotbollsland, konstaterar han.

Men en förändring är på gång. Presidenten har fått upp ögonen för fotboll och bestämt att sporten ska in på skolorna.

– Inom 10–15 år är Kina en stor fotbollsnation. Standarden är på väg upp, säger Sven-Göran Eriksson.

Några tankar på att lägga av har han inte.

– Ända sedan jag var liten pojk har jag haft Liverpool som mitt drömlag. Det vore något, att få avsluta som tränare där.

TEXT: TT