Anna-Carin Ringh har haft hönor så länge hon kan minnas. Men efter att ha gjort sig av med dem under 2013 blev saknaden för stor. Så i somras utökades familjen med fem stycken värphöns.

– Man vänjer sig så snabbt vid att ha dem där så det blev lite tomt. Men nu känns det bra igen, säger hon.

Dottern Sofia, 8 år, har döpt en av hönorna till Doris och tar varje chans som ges till att gosa med henne och de andra fåglarna.

– Det är roligt att ha hönor. De är väldigt tama, säger hon.

Även Anna-Carin påpekar att hönorna kan bli väldigt kärvänliga om de får umgås med människor dagligen.

– De sitter med när vi fikar och kikar ibland in genom köksdörren om den råkar stå öppen. De är väldigt nyfikna av sig och ger verkligen en livskvalité. Vi ger dem daglig tillsyn, men nu under vintern får jag kolla ett par extra gånger. Vattnet fryser så lätt i kylan.

De försöker ha ett klimatsmart tänk kring hönsen. Djuren får matrester från familjen och gödslet som blir över används till rabatterna. De fem hönsen värper ungefär tre till fyra ägg om dagen tillsammans. Skillnaden mellan deras närproducerade ägg jämfört med de som köps i affären är stor tycker Anna-Carin.

– Gulan är mycket gulare bland annat, smaken är också annorlunda. Här vet vi även att de har det bra och vad de har fått för foder. Till skillnad från vissa anläggningar där de slits ut och varje höna värper tre ägg om dagen!

Rasen på tomten är Hedemorahöns, en gammal svensk art. De är kända för att vara extra tåliga mot kyla och sjukdomar.

– Ett tips till de som går i inköpstankar är att ta i beaktning vilken ras som passar boendet. Hedemorahöns är perfekta att ha ute året om.

Rekommendationerna från miljöskyddsnämnden är att det max får finnas fem hönor på tomten och ingen tupp på grund av den kan bli för högljudd. En viss hänsyn måste även tas till hur nära andra personer bor i området.

Men grannen Maria Björkström ser bara positivt på att ha hönorna i trakten.

– Det blir så hemtrevligt. De går runt inne på gården och är ett väldigt mysigt inslag även för oss grannar.

Någon som också är förtjust i de fjäderbeklädda djuren är hunden Bruno som Maria är hundvakt till.

– Han älskar när de springer omkring, det blir liv och rörelse som han kan fokusera på, berättar Maria.