Om jag minns rätt så var det våren 2003 som det hände. Det var en tid innan sociala medier och bönder sökte fruar i populära TV4-program. För det var liksom det som den där skylten tycktes syfta till. Och hade bara Facebook funnits så hade den förmodligen gått viral i en grisblink, något som helt klart ökat chanserna att lyckas.

Nåväl. Den där skylten, som jag har hängt upp både mig själv och den här krönikan på, satt vid infarten till Kil. En infart som jag nyttjade så gott som dagligen under den här perioden av mitt liv. Den satt där man svänger av 61:an om man kommer från Karlstadshållet. Strax innan Stenåsen och Dal­liden, ni vet.

Ja, ni som vet ni vet, för er andra spelar det nog mindre roll exakt var den satt.

För övrigt var den vit med svart text.

Texten som sådan då, undrar ni. Ska han aldrig komma till saken någon gång? Ska vi hålla på och svamla bort en hel lördag på det här tramset?

Nej då, texten som sådan löd: Lantbrukare söker kokerska med varm kastrull, slev finnes.

Och där under ett telefonnummer. Rimligtvis med riktnummer 0554, eftersom det är det de envisas med att nyttja i trakterna av Kil.

Exakt varför denna skylt gjort sådant avtryck i mitt liv kan man förstås fundera på. Men låt oss nöja oss med att säga att jag gillar ordalydelsen i den. Det är någon som har tänkt till, slipat på formuleringarna och varit nöjd när hen fått till det. För det var ingen dumskalle som skrev det där. Det är någon som lyssnade på svenskläraren, gjorde sina läxor och vet hur man uttrycker sig.

Till skillnad från mig.

Förmodligen sattes den väl upp som ett skämt, det är ju trots allt det mest logiska och så det brukar vara. Någon som fyllde jämnt och vars kompisar ville driva med honom. Och som sådan är ju skylten långt mycket roligare än en Conny-fyller-40-tuta-när-du-kör-förbi-skylt och naturligtvis skulle det locka till både ett och annat skratt om någon ringde den kärlekstörstande lantbrukaren. Helst vid obskyra tider på dygnet.

Men som jag minns det så satt den uppe rätt länge, ända tills jordens dragningskraft i kombination med regn och rusk fick den att tappa taget om den stolpe den hängde på. Och så värst länge fyller man ju inte år. Fast å andra sidan är vi människor ganska dåliga på att plocka bort saker efter oss.

Men ändå, tänk om skylten kanske sattes upp av någon som sökte kärleken på det enda sätt som han fann möjligt när kontaktannonserna i Land förblivit obesvarade och varken sociala medier eller lämpliga tv-program ännu uppfunnits.

Så är det någon som vet hur det gick? Eller vem som satte upp den där skylten och varför? Springer det runt ett helt gäng småbönder i trakten av Kil nu?

Hjälp mig att lösa mysteriet, jag har trots allt undrat i snart ett och ett halvt decennium och känner att jag skulle behöva få det här ur systemet och kunna gå vidare i livet.