Med en absolut majoritet i parlamentet för moderat islamistiska AKP skulle Erdogan skriva om författningen och ge sig själv ännu mer makt. Efter tio år som premiärminister såg han fram emot minst tio år som maktfullkomlig president, åtminstone fram till den turkiska republikens 100-årsjubileum 2023.
Turkiet har haft en mycket negativ utveckling de senaste åren. Den demokratisering som är nödvändig för ett medlemskap i EU avbröts brutalt efter Erdogans tredje valseger 2011.
Ekonomin går knackigt, valutan är svag. Arbetslösheten är hög och missnöjet har växt hos befolkningen. Nödvändiga reformer har uteblivit och ett framtida medlemskap i den europeiska unionen blir allt mer avlägset.
Avståndet mellan den mäktiga ledningen och folket har ökat. Erdogans bygge av ett presidentpalats med 1 000 rum till en kostnad av 2,5 miljarder kronor i utkanten av Ankara har kritiserats hårt, men statsledningen har inte lyssnat.
Sedan 2012 har journalister fängslats på löpande band, kontrollapparaten har förstärkts och tystat all kritik mot statsledningen. Över 100 personer har dömts för att ha förolämpat presidenten och Turkiet har rasat till 154:e plats av 180 länder på Reportrar utan gränsers lista över pressfriheten i världen
Landets polismakt har slagit ner fredliga demonstranter och Erdogan har visat paranoida drag när han anklagat oppositionen och omvärlden för att förfölja Turkiet. I det avseendet påminner Turkiets president en hel del om Rysslands lika maktfullkomlige ledare Vladimir Putin.
Men Recep Tayyip Erdogan hade glömt en viktig bricka i spelet för att nå allsmäktighet. Väljarna köpte inte hans storslagna planer och resultatet i söndagens parlamentsval är en riktig käftsmäll för presidenten.
Hans AKP förlorade var femte väljare. I stället för absolut majoritet och monopol på makten tvingas partiet nu göra något som de aldrig behövt göra förut: samarbeta med andra.
Erdogan och hans parti räknade med att prokurdiska och vänsterinriktade HDP inte skulle nå den galet höga tioprocentsspärren till parlamentet. I så fall hade alla partiets röster gått till AKP.
Nu överraskade HDP med att få 13 procent och en glädjande stark position. Ännu bättre att partiet har varvat sina valsedlar med varannan kvinna. Det är också glädjande att valdeltagande var högt (86,5 procent).
Det är en välgärning för Turkiet och en framgång för demokratin att Erdogan inte fick som han ville. Han var inte oslagbar. Nu återstår att se hur han hanterar det nya, oväntade och något röriga läget.