Hon ville leva ett ”svenskt” liv med en svensk pojkvän, men det tillät inte hennes familj. Hon talade öppet om hederskulturen och förtrycket, till och med i riksdagen.
Hennes egen far sköt henne till döds i januari 2002. Hon hade vanärat familjens heder och det fick hon inte göra. Fadime Sahindal är inte det enda offret för hedersrelaterat våld och förtryck. Ett fåtal har fått betala med sina liv, men många tusen flickor och unga kvinnor lever under hårt patriarkalt förtryck. Även pojkar kan drabbas.
Ideella föreningen Varken hora eller kuvad frågade nyligen 1 100 flickor i socialt utsatta förorter i Stockholm om deras liv. Var tredje flicka upplever att de kontrolleras ”mycket hårt” av sina manliga släktingar och föräldrar.
Deras frihet är starkt begränsad. De får inte välja sina kompisar och definitivt inte sina pojkvänner. Enligt Ungdomsstyrelsens rapport ”Gift mot sin vilja” gjord 2009 levde 16 procent av flickorna i Stockholm med starka begränsningar i att välja framtida partner. 70 000 ungdomar i Sverige kan inte fritt välja vem de vill leva sina liv med.
Hederskulturen är kopplad till brister i integrationen. Familjer som lever i sina egna ”bubblor” i förorten har svårt att ta in svenska lagar och levnadsmönster.
Jämställdhet och alla människors fria val är inte högt värderat. Svenska ungdomars alkoholvanor och klädstil förskräcker. Flickor ska vara hemma och hålla på sig ända fram till bröllopsdagen.
De håller fast vid egna traditioner där mannen/pappan har full kontroll över familjen. De behöver få en bättre anknytning till det svenska samhället.
Tvångsäktenskap är ett globalt problem som kraftigt begränsar flickors och unga kvinnors utveckling och frihet. Företeelsen ska bekämpas globalt, men även på nationell och lokal nivå.
Först och främst måste man erkänna att problemet finns. Kulturella skillnader är okej, men grundläggande värderingar ska samhället inte rucka på.
Tvångsäktenskap är kriminaliserade i svensk lag, men fortsätter ändå att praktiseras i det tysta. Flickor som inte kommer tillbaka efter sommarlovet är ett vanligt exempel.
Staten bör utreda om de motvilligt bortförda barnen inte kan hämtas hem för att bygga sina liv efter egen vilja. Flickor som vill bryta upp från en förtryckande familj behöver få hjälp i ett tidigt skede.
Skolhälsovården är viktig och får inte rustas ned mer. En skolsköterska eller en kurator kan vara det enda stöd en förtryckt tonårsflicka har. Religiösa församlingar och invandrarföreningar som inte aktivt och i praktisk handling tar avstånd från hederskulturen och alla människors lika värde ska inte få några offentliga bidrag.
