Solen flödar in genom panoramafönstret på Rackstadmuseet, den förstärker Omars position bland de andra skulpturerna av Liss Eriksson som döttrarna Ann och Mirjam valt ut till årets första utställning i Arvika.

4xEriksson.

Förutom Liss, dottern Ann, dokumentärfotografen med valda bilder från Guinea-Bissau, inkluderar den "Elis i Taseres" pappa Elis Ernst Eriksson och Larsuno Ericson.

Man behövde inte ens ställa frågan för att han skulle svara:

– Den kommer med, sa Larsa för några dagar sedan, och nu står samtidskonstverket Förlängd mandon mitt i museet.

Vid sidan av träskulpturer från hans kök och den instängda, skruvade kon som hans satiriska naturlära.

– Så långt från öppna landskap man kan komma, påpekar Anna Skoglund.

Och en annan känsla:

– Jag kan tycka att det finns en koppling mellan Larsunos och Elis humor.

Fantasin definitivt, vid sidan av samhällskritiken.

– Elis sa att han inte hade någon humor utan bara gav raka svar på idiotiska frågor, fortsätter Anna.

Rikedomen i produktionen är hisnande.

- Elis var en av våra största modernister.

Signaturen EEE stod för att vara ingen. Elis skalade av 70 års månsidigt konstnärligt arbete till produktion.

– Det skulle, och ska, kallas så.

Elis kom att få ett nära förhållande med Åkers Runö folkhögskola som lånar ut ett 30-tal verk till utställningen som förre museiechefen Lena Hellström har förberett.

Ann Eriksson tackade jag i ett svagt ögonblick.

– Hur skulle jag få ihop mina bilder med pappas skulpturer?

Och vad skulle hon själv välja från alla de resor med kameran, de mest dramatiska i gränstrakterna i Irak, Iran, Turkiet och Kurdistan?

Ingen. De hamnade i Norra galleriet.

– Här valde jag bilderna från Guinea-Bissau, och några från paris, för att de passade bättre till pappas västafrikanska influenser.

Senegaleserna Omar och Siz blev Liss Erikssons modeller och vänner i Paris. Som skulpturer skulle de alltså få en ton av "Eriksson bleue".

– Pappas apelsinstänk hamnade i patinören Carlos bytta, det var så den blandningen kom till, berättar Ann.

Bronsskulpturernas blåsvarta kulör.

Bland dem som systrarna valt ut finns också en av favoriterna, med Liss och hans pappa Christian Eriksson.

De står vända mot Anns bilder från Guinea-Bissau, om primitiva jordbruksmetoder, sparsmakade förhållanden och hövdingen med åtta fruar och 32 barn.

– Vi fick bo i en av hans hyddor. Det var 1984.

Anna Skoglund bjuder alltså in till "4xEriksson" som nybliven chef för Rackstadmuseet, entusiastisk inför den, nya jobbet och de som gör det möjligt: Zenita Larsson, Carina Berggren, Tomas Fjäll och Christer Carlsson.

– Jag har väl inte glömt någon? Det är vi som gör utställningen, inte jag.

VF har tidigare presenterat Anna Skoglund som tidigare kan ha sagt att man ska se konsten med magen, att hon är där för att levandegöra den, att man ska gå därifrån lite rikare och att det ska gälla alla från ett till hundra år.

– Det här ska kännas som ditt och mitt.