– Jag känner att det är stärkande att mötas i tron, även om vi inte delar samma tro, säger Kristina Lund.
Hon är en av de omkring tio kvinnor som sedan december förra året träffas och samtalar kring religion och tro.
– Vi vill lära oss förstå varandra bättre. Det finns så många missförstånd kring religion idag, säger hon.
Hon får medhåll av de andra i rummet.
– Bilden som målas upp i bland annat media om alla olikheter stämmer inte. Vi är alla människor och likheterna är större än olikheterna, säger Laila Palani.
Therese Larsson är en av deltagarna och hon menar att hennes bild av islam förändrats efter gruppens möten.
– Jag upplever att den bild jag fått tidigare inte alls stämmer med det jag fått uppleva här, säger hon.
De träffas en gång i månaden antingen i Kronoparkskyrkan eller i moskén på Kronoparken och inför varje möte förbereds ett antal frågeställningar.
– Vi delar upp oss i grupper som består av både kristna och muslimer, sedan samtalar vi, säger Gofran Alsahl.
De pratar till exempel om på vilket sätt man ser sin tro som en tillgång, hur man blev troende eller hur det är att vara troende i Sverige.
– Jag har blivit uppmuntrad att prata mer ogenerat om min tro. Inom islam är religionen en självklarhet och inte en privatsak som det ofta uppfattas som här i Sverige, säger Kristina Lund.
Projektet är organiserat som en studiecirkel och vid varje tillfälle bjuds det på fika eller mat efter samtalen.
– Det här är som ett slags fredsprojekt i sig. Det bygger vänskapsrelationer och tar bort rädsla, säger Solveig Jakobsson.
De är alla överens om att det inte blivit några diskussioner vid mötena. Snarare handlar det om samtal kring likheter och olikheter.
– En viktig del inom islam handlar om att respektera andras tro och religion oavsett om den är samma som vår eller inte, säger Laila Palani. Det är det viktigaste.
Nu hoppas gruppen at deras verksamhet ska ge ringar på vattnet.
– Vi hoppas att vi kan inspirera och nå ut till fler som kan göra samma sak som vi gör, säger Kristina Lund.
Gofran Alsalh efterfrågar fler liknande projekt där människor möts över religions- eller kulturgränserna.
– För mig är det viktigt att folk inte är rädda. Jag tror på att mötas och fråga om sådant man undrar över, säger hon.