Det låter vackert, men tyvärr lever inte världen upp till den tjusiga resolutionen. Tvärtom, polariseringen och hatet mellan olika etniska och religiösa grupper ökar i stora delar av världen. Och FN saknar maktmedel för att stoppa det.

Islamiska staten (Daesh) våldtar, förslavar och dödar yazidier och assyrier i Syrien och Irak i ett systematiskt folkmord. Turkiet jagar kurder och tvekar inte att använda kraftigt våld.

Konflikten mellan shia- och sunnimuslimer skördar många liv i land efter land. I Jemen, Somalia och Nigeria dödar muslimer andra muslimer. Den blinda terrorn riktas mot judar, i Paris, Köpenhamn och Jerusalem.

Uppdelningen i ”vi” och ”dom” tilltalar allt fler, i dag även demokratiskt valda ledare i Europa. Idén att vissa människor står över andra frodas inte bara i högerextrema kretsar. Den vinner gehör i Ungern, Polen, Slovakien och Tjeckien, som inte längre vill ta emot muslimska flyktingar utan främst slår vakt om den egna folkgemenskapen.

I dag högtidlighålls minnet av de sex miljoner judar som dödades under andra världskriget. Förintelsen var ett systematiskt utrotande av ett helt folk. Det noggrant planerade, hänsynslösa och vidriga dödandet finns dokumenterat i filmer och böcker. Fortfarande finns ett antal överlevare kvar. I Sverige några hundratal, varav en handfull som trots hög ålder fortsätter berätta.

Det kan hända igen. Historien kan gå i repris om vi inte ser upp. Vi är inte skyddade i all evighet från ondskan, den måste motarbetas var den är dyker upp.

Det finns till exempel en tydlig linje från Adolf Hitlers idé om den överlägsna ariska rasens ”volksgemeinschaft” till Anders Behring Breiviks manifest. Det är bara att byta ut juden mot muslimen så är budskapet det samma. Om det rena samhället befriat från främmande element.

Den hatfyllda antisemitismen och islamofobin är ett gift som bryter ned samhällen och människor. Kunskap kan vara ett motgift och det gäller inte minst att lära av historien. Förintelseförnekarna får inte vinna mark.

Fördomar och grova generaliseringar får inte heller styra våra liv och samhällen. Slapp likgiltighet är inget alternativ.

Därför är minnesdagen för Förintelsens offer så viktig. Därför är överlevarnas berättelser så viktiga. Därför är det så viktigt att vi fortsätter minnas och återberätta deras historia även när de är borta.